Det här lysande gula vid ekens fot är svavelticka. Varför svavel och inte saffran? Jo, saffransticka är en annan ticka, som är helt och hållet saffransgul. Låt den vara, för den är fridlyst. Svaveltickan är svavelgul på undersidan, och om det är den du har hittat kan du plocka fram svampkniven.
Svaveltickan har ett annat namn också: skogens kyckling. Inte för färgens skull utan för att den anses ha samma smak och konsistens som kyckling – men den påminner mer om quorn med en mild svampsmak.
I alla fall är den en trevlig matsvamp. Det finns nog ingen svamp som är lättare att få syn på, och där den finns växer den i stora mängder – det kan finnas kilovis på samma träd. Det enda den kan förväxlas med är den ovan nämnda saffranstickan.
I Sverige finns ingen tradition att äta svavelticka, och om du undrar varför du inte har hört talas om den förr är det nog därför. I Tyskland och Nordamerika är det vanligare. Rå lär den vara svagt giftig och hallucinogen – åtminstone kan man få magknip om den inte är ordentligt tillagad. Vill du vara på den säkra sidan kan du förvälla svampen innan du tillagar den.
Svaveltickan börjar bilda fruktkroppar i juni och du kan hitta den fram till sent på hösten. Plocka den när den är fast och fin i konsistensen. Ta hand om den på en gång, för den blir besk om den får ligga framme någon dag.
Det är lätt att rensa den, liksom andra tickor blir den sällan angripen och man kan äta hela svampen. Skär den sedan i lagoma bitar för tillagning och frys in det mesta om du inte ska laga mat till ett helt kompani. Antingen i lite större bitar till exempelvis en gryta eller i tunna skivor att steka i någon god olja. Godast är den stekt med en ordentlig stekyta och med lite salt och peppar.
