Över hela världen sätts nu olika sorters ekonomiska insatser in som är riktade till folket snarare än till företagen, som respons på konsekvenserna av coronapandemin. Helikopterpengar på vissa ställen som exempelvis Sydkorea, och det som kallas tillfällig basinkomst på andra platser, bland annat i Kanada där man nu ger ut 2 000 kanadensiska dollar i månaden fram till oktober till människor som förlorar inkomst på grund av pandemin.
Å ena sidan är det ju väldigt trevligt att basinkomst nämns så ofta i nyheterna nu för tiden, eftersom synlighet ökar medvetenheten och intresset. Googlingar på termen ”basic income” hade sin största peak någonsin under dagarna 15–21 mars, enligt Google Trends. Å andra sidan är det sällan riktig basinkomst det handlar om, även om det ofta kallas det.
Saken med basinkomst, eller som det lite mer utförligt beskrivande heter på engelska, ”universal basic income”, är att den ska vara just universell och utan krav på motprestation. Så fort den inte är det, det vill säga om den enbart går ut till vissa utvalda grupper, exempelvis de som förlorar inkomst nu men inte de som förlorat sin inkomst tidigare, eller bara till vissa konstellationer av hushåll, exempelvis ”barnfamiljer”, så är det inte längre basinkomst i ordets rätta betydelse.
Veckans stora nyhet på basinkomstfronten har varit att Spanien nu tänker rulla ut en permanent basinkomst, men utifrån vad vi vet i dagsläget kommer den vara främst riktad mot familjer och riskerar således att inte alls bli en basinkomst utan snarare ett slags familjebidrag, möjligen att jämföra med barnbidraget vi har i Sverige sedan länge. Om det dessutom är ett bidrag som enbart riktar sig till fattiga familjer, vilket det också talats om, är det ännu längre ifrån en basinkomst.
På Bien:s hemsida basicincome.org skriver Tyler Prochazka, ordförande för UBI Taiwan, om den spanska ”basinkomsten”, och om att ett bättre system, som inte riskerar att av misstag exkludera människor i behov av omedelbar ekonomisk hjälp, vore att helt enkelt utgå ifrån att alla kvalificerar sig som mottagare, och därefter ge dem som inte anser att de är i behov av pengarna möjligheten att hoppa av. Prochazka fortsätter med att föreslå att personer med hög inkomst kan få sin inkomstskatt reglerad för att fasa ut basinkomsten, efter att saker och ting efter pandemin börjar återgå till sin vanliga ordning. Ett system där ingen riskerar att falla utanför alltså, och där skatteverket automatiskt ser till att pengar inte går till dem som klarar sig utan, baserat på deras inkomster. Halleluja!
I Singapore har parlamentarikern Walter Theseira, som även är professor i ekonomi, föreslagit en ovillkorlig akut basinkomst till alla invånare, inklusive barn och pensionärer, som ska betalas ut varje vecka, dock enbart under pandemikrisen. Förslaget utgår ifrån att basinkomsten inte ska betalas med höjda statsskulder eller med landets ekonomiska reserver, utan istället finansieras med höjda inkomstskatter som börjar gälla från nästa år, när samhället förväntas ha återgått till det mer normala. Det är en ”finansiering baserad på principen om solidaritet” säger Theseira. ”Vissa kommer ge mer, men alla kommer ge något”. I detta förslaget kommer det inte finnas någon möjlighet att hoppa av som mottagare, men de som känner att de inte behöver de extra pengarna nu uppmanas att antingen dela med sig av sitt överflöd direkt med andra, eller donera dem till välgörenhet.
Det är förslag som är lika geniala som svåra att greppa, när vi är så vana vid att ansvaret för att be om hjälp ligger på de fattiga och sjuka, som därefter ska bedömas och rankas och möjligen godkännas. Det är även förslag som visar på en positiv människosyn som ligger väldigt långt bort från den misstro som exempelvis det svenska skyddsnätet bygger på, där oron för att någon skulle kunna få mer än de behöver överväger oron för att någon får mindre än vad som täcker deras basala behov. Det ger ändå hopp om mänskligheten i dessa svåra tider. Och kanske även hopp om att vi kan få ett mer solidariskt och tillitsfullt samhälle på andra sidan krisen. Det måste ju börja någonstans, så varför inte i Singapore?
Det är sol och vår!
Är det för tidigt eller får man vara glad över det utan miljöpanik?
