Världen behöver inte mer skuldkriser och ojämlikhet efter coronapandemin. Det menar över 500 organisationer och akademiker som har skrivit under ett brev till Internationella valutafonden. De uppmanar fonden att inte fortsätta sitt sedan länge kritiserade förhållningssätt med att främja åtstramningspolitik i utbyte mot lån.
Human rights watch, Greenpeace, Act Svenska kyrkan, Actionaid och den internationella fackorganisationen ITUC är bara några av alla de som skrivit under uppmaningen inför IMF:s årliga möte som ska hållas 12-18 oktober. I brevet skriver de att det är synnerligen alarmerande att IMF nu råder länder att återvända till åtstramningspolitik när väl coronakrisen avtar.
”Denna pandemi har avslöjat de dödliga följderna av systematiskt svaga investeringar i hälsa, utbildning och sociala skyddsnät, hårdast känt av marginaliserade delar av befolkningen, såsom kvinnor, äldre, etniska minoriteter, informella arbetare och familjer med låg inkomst. Denna kris har också kastat ljus på den krympande medelklassen och en ökande klyfta mellan rika och fattiga”, skriver de.
Låser in länder i nya lån
Och trots att IMF själva har pratat om behovet av en rättvis och grön återhämtning och varnat för ökande ojämlikhet i världen så har fonden redan börjat låsa in länder i nya långsiktiga låneprogram med åtramningspolitik som ett krav, står det i brevet. Det betonar att även flera av de nödlånspaket som getts som svar på coronakrisen innehåller språk som talar om ”finanspolitisk konsolidering under återhämtningsfasen”.
Att hålla tillbaka på offentliga satsningar på detta sätt kommer bara leda till mer fattigdom och ojämlikhet, skriver de undertecknade.
”IMF: s egen forskning bekräftar detta. Om och om igen så har stel och snabb finanspolitisk konsolidering i IMF-programmen inneburit förödande nedskärningar av investeringar i hälsa och utbildning, förluster av hårt intjänade pensioner och socialt skydd, frysta offentliga löner, uppsägningar och ökande obetalda arbetsbördor”.
Och när de mest utsatta människorna i samhällen får bära tyngden av dessa reformer så kan eliten, stora företag och borgenärer åtnjuta fördelarna, konstaterar organisationerna och akademikerna. Dessutom leder inte denna finanspolitik till ekonomisk återhämtning och skapande av nya arbetstillfällen. Snarare kan den fördjupa nedgången. ”Det levererar inte heller en rättvis övergång till klimatresistenta ekonomier”.
Satsa på ökande sociala utgifter istället
Istället skulle de undertecknade vilja se mer tid, utrymme och stöd till regeringar så att de kan jobba för en rättvis och hållbar återhämtning. Det skulle bland annat innebära bidrag och annan förmånlig finansiering och stöd till skuldavskrivning. På medel till lång sikt så bör man främja en politik som ger utrymme för ökande sociala utgifter istället för minskande, liksom en ”progressiv skattepolitik som samlar in tillräckliga inkomster och omfördelar rikedom rättvist”.
Brevet avslutas med att konstatera att den globala ekonomin står vid ett vägskäl: antingen går vi mot ytterligare årtionden av åtstramning och skuldkriser eller så antar vi en ”makroekonomisk ram som är kompatibel med att bekämpa ojämlikhet, sträva efter klimaträttvisa, förverkliga mänskliga rättigheter och uppnå målen för en hållbar utveckling”.
Budskapet är tydligt. Det är dags för IMF att ”vända sig bort från tidigare misstag och slutligen stänga det mörka kapitlet om IMF-villkorad åtstramning för gott”.
