Den 9 oktober är årsdagen för Sveriges avskaffande av den transatlantiska slavhandeln och på flera håll i Sverige sker evenemang som både vill ifrågasätta och fira med folkfest.
År 1784 blev den karibiska ön Saint Barthélemy, även kallad Saint Barts, en svensk koloni i utbyte mot franska handelsrättigheter i Göteborg.
– Den 9 oktober 1847 frigavs den sista förslavade människan på ön Saint-Barthélemy och vi tycker att det är en del av svensk historia som är viktig att uppmärksamma, säger Ellie Engelhem, koordinator och programansvarig på Röda Sten Konsthall/Göteborgs Internationella Konstbiennal (Gibca).
Från 1600-talet deltog svenska affärsmän i den transatlantiska slavhandeln och Sverige var bland de sista länderna i Europa att avskaffa slaveriet.
”Med utgångspunkt i synliga såväl som osynliga spår efter Sveriges koloniala förflutna” arrangerar Gibca, nätverket Vitkrit, Västsverige mot rasism och Göteborgs litteraturhus en webbsänd kväll med föreläsningar, performance och samtal.
"Ett västerländskt sätt att se"
”I stadens rum ser vi spöken från slaveriet, minnesmarkörer. Men vems historia berättas? Vilka röster hörs?” Det ska forskarna Lena Sawyer och Nana Osei-Kofi tala om kopplat till fontänskulpturen De fem världsdelarna, känd som Järntorgsbrunnen, av Tore Strindberg på centrala Järntorget i Göteborg.
På webbplatsen Göteborgkonst beskrivs verket från 1927: ”Runt brunnen sitter fem kvinnor som symboler för fem kontinenter: Amerika med Frihetsgudinnan i sin hand, Asien i lotusställning, Australien ridande på en sköldpadda, Afrika med ett vattenkrus i händerna och Europa som ser sig i spegeln. Ovanför kvinnorna seglar ett skepp över fem böljande vågor”.
– Hela fontänskulpturen framställer en världsbild utifrån ett västerländskt sätt att se på historien, med skeppet som symboliserar den västerländske upptäcktsresanden på toppen, omgärdad av de stereotypa kvinnofigurerna, säger Ellie Engelhem.
För arrangören handlar minnesdagen om att påminna om det avtryck Sveriges koloniala historia har satt.
– Allt fler människor ifrågasätter hur historien gestaltas genom utsmyckningar och monument i offentligheten och kräver samtidigt mer jämlik representation i våra gemensamma rum, säger hon.
Dansa, sjunga, skratta, sörja
Den 9 oktober går också showen Black by public demand av stapeln. Den spelas för en begränsad publik men kan även strömmas på Youtube.
– Showen görs dels för att hedra dagen då slaveriet avskaffades i Sverige – men också för att samla styrka och för att visa vilken mångfald som finns bland svarta människor i Sverige, säger evenemangets initiativtagare Isatou Aysha Jones till TT.
En rad artister, talare, aktivister och poeter, bland andra The mamas, Faal och Kamilla Halid medverkar. På Facebook skriver arrangören: ”Vi ska dansa, sjunga, skratta, sörja och hitta styrka i varandra. Vi bjuder svenska folket på en fantastisk folkfest man sent kommer glömma”.
Black by public demand blir också också startpunkten för den officiella organisationen Black lives matter Sweden. I USA startades Black lives matter 2013 som en protest mot polisbrutalitet och systematiskt rasism mot afroamerikaner i USA och växte sig starkare efter att George Floyd, en 46-årig afroamerikansk man, dog i samband med ett brutalt polisingripande i Minneapolis.
Den svenska grenen beskriver sig som ”en plattform för svarta röster som tillsammans med allierade arbetar för att folkbilda om och kämpa för svartas rättigheter och mot anti-svart rasism”.
– Vi delar kärnfrågorna, det vill sägas svartas rättigheter och kamp, men vår organisation fokuserar på den svarta, svenska befolkningen, som utsätts för en rad former av rasism. Och det är denna rasism vi belyser i Black lives matter Sweden, säger Isatou Aysha Jones till TT.
Strukturerar villkoren olika
Mattias Gardell, professor i jämförande religionsvetenskap vid Uppsala universitet, fick i tidskriften Expo frågan vad han skulle säga till någon som avfärdar de svenska demonstrationerna för Black lives matter med att ”rasism finns framförallt i USA”?
– Folk som påstår att rasism inte finns i Sverige pratar i nattmössan. De kan helt enkelt inte underbygga påståendet empiriskt, säger han till Expo.
– Jag tolkar protesterna i Förenta staterna och i Sverige som tecken på att rasism har upptäckts och börjat ifrågasättas av fler grupper än tidigare. En väldigt spännande process! Sedan är det klart att protesterna också oroar folk som har investerade intressen och som är beredda att skrida till den gamla ordningens försvar.
Mattias Gardell beskriver rasism som en maktordning som strukturerar villkoren olika för olika människor.
"Saknas kunskap om rasism"
Den 9 oktober ska Kitimbwa Sabuni, ordförande i Afrosvenskarnas Riksorganisation, hålla ett föredrag på temat Ekot från historien på en minneskonferens i Malmö.
– Jag ska prata om hur barn drabbades under den transatlantiska slavhandeln och flera fall där barn förslavades, växte upp som slavar och kom i kläm, säger han.
Från den transatlantiska slavhandeln till barnkonventionen – afrosvenska barns livsvillkor i dåtid och nutid är temat för årets minneskonferens, som är ett samarbete mellan ett flertal organisationer däribland Rörelsernas museum, Antirasistiska filmdagar och Malmö stad.
– Minnesdagen handlar om organiserad hågkomst och är ett sätt att officiellt erkänna något som är viktigt. Det är enormt viktigt att Sverige till slut helt lyckades avskaffa slaveri som till dess var tillåtet om det var svarta personer som utsattes. Det måste vi fortsatt komma håg, säger han.
Programmet innehåller också tal av Malcolm Momodou Jallow, ordförande för Afrosvenskarnas forum för rättvisa, och Åsa Lindhagen, jämställdhetsminister samt minister med ansvar för arbetet mot diskriminering och segregation. Därutöver arrangeras ett panelsamtal om afrosvenska barns livsvillkor i dagens Sverige.
– Det svenska förhållningssättet som rör ras eller hudfärg är att ignorera det som en sorts antirasism, men problemet är att har man en gång strukturerat ett samhälle att fungera ojämlikt, och har vi till exempel element i kulturen som ständigt nedvärderar svart hud, så kommer det bara att fortgå. Vi ser att i skolan finns lärare som inte har kunskap om rasism, vilket leder till att svarta barns värdighet kränks. Vi måste komma över färgblindheten, säger Kitimbwa Sabuni.
