På söndag är det sju månader sedan som regeringen inskränkte den för demokratin så grundläggande mötesfriheten och samtidigt i praktiken stängde ner en mycket stor del av Kultur- och idrottssverige. Samtidigt som köplador och andra platser där folkmassor trängs fick fortsätta som innan. Ja, sedan några månader kan folk till och med tränga ihop sig på flygplan igen.
På idrottssidan handlar det inte bara, som det ibland kan låta, om större publikevenemang och elitverksamhet. Utan en mycket stor del av den breda motionsidrotten har stängts ner. På myndigheternas presskonferens i tisdags frågade till exempel orienteringsmagasinet Skogssport Anders Tegnell hur de på Folkhälsomyndigheten ser på möjligheterna att vara fler än 50 personer som deltar i en orienteringstävling. Svaret blev som så många gånger tidigare:
– Den frågan regleras av ordningslagen och inte av våra bedömningar i grunden. Vi kan inte påverka det på något sätt.
Och han fortsätter sedan:
– Vi har hela tiden påpekat vikten av att titta på folkhälsan brett. Givetvis är det viktigt att man kan röra på sig så mycket som möjligt.
Att orienterare utspridda över stora skogsområden inte är de som skulle driva smittspridningen inser nog alla. Tegnell säger också till Skogssport:
– Om man ser till att organisera på ett sätt så att folk kan hålla avstånd, att man inte har några tillfällen som start- eller målgång där många samlas tillsammans, då kan man nog organisera sådana event med hög säkerhet.
Orienteringstävlingar är alltså inte förbjudna av smittspridningsskäl. Men ändå är det fortfarande, sju månader efter regeringens första inskränkning, förbjudet att ordna deltagaridrotter med fler än 50 deltagare, till och med om de sker över så stora områden att deltagarna inte ser varandra. Det spelar ingen som helst roll hur långt det är mellan deltagarna. Det finns fortfarande inte heller något uppdrag från regeringen till Folkhälsomyndigheten att titta på detta, eller något annat tecken på detta ska förändras. Och enda förklaringen som ges till att detta fortsätter är att så ser ordningslagen ut.
Det är lätt att förstå att det blev så här galet när pandemin vällde över oss i mars, att regeringen då var tvungen att agera snabbt utifrån rådande lagstiftning. Men det är obegripligt att regeringen fortfarande, sju månader senare, använder en lagstiftning vars fyrkantighet både inskränker grundläggande demokratiska fri- och rättigheter och hotar den folkhälsa som den breda deltagaridrotten bär upp.
I förra veckan krävde Centerpartiet och Annie Lööf att regeringen istället för att fortsätta med ett lapptäcke av undantag från den slumpmässigt slående ordningslagstiftningen ska lägga fram en pandemilagstiftning. En lagstiftning som innebär att det är risken för smittspridningen som avgör vad som får ske, inte vad som går att reglera utifrån ordningslagstiftningen. Det är en mer än rimlig hållning som regeringen borde ta till sig.
Smittspridningen ökar i Sverige igen och Folkhälsomyndigheten pratar nu om att vi lär få leva med begränsningar i ett år till. Det är förståeligt att regeringen i det läget är försiktig när det gäller lättnader, men det bör också innebär att regeringen ser till att få en hållbar och rimlig lagstiftning som går att förstå och leva med ett helt år till. Lyssna på Lööf, helt enkelt.
Att Sverige på marginalen börjat justera sin drogpolitik syns redan på minskade dödstal.
Kramandet av den bejerotska narkotikapolitiken gör att Sverige nu har högst narkotikarelaterad dödlighet i hela EU.
