Den tillfälliga migrationslagen ska ersättas med en ny lag – men har aldrig utvärderats. Fler skärpningar är att vänta. ”Man pratar om siffror och glömmer att det handlar om människor”, säger Atoosa Farahmand, som är en av de som fått permanent uppehållstillstånd, till Syre.
När snart 29-åriga Atoosa Farahmand kom till Sverige från Iran 2014 visste hon väldigt lite om det som skulle bli hennes nya hemland. Året efter, 2015, gjorde 163 000 resan genom Europa och anlände till Sverige. Nu finns omkring 80-100 000 av de som kom 2015 kvar här. Men långt ifrån alla har beviljats permanent uppehållstillstånd eller möjligheten att återförenas med sin familj. Jämfört med 2014, 2015 och 2016 kommer väldigt få människor idag till Sverige. Ungefär 13 000 asylsökande väntas i år.
2015 har de senaste fem åren markerat ett tydligt före och efter – och har ofta lyfts fram som någonting negativt av politiker och de som vill minska migrationen till Sverige. Trygghetssystem och välfärd hotades, resurser tog slut och Sverige hade nått sin kapacitet, menade många. En tillfällig asyllag infördes – så strikt att den var på EU:s lägsta nivå. Det är den som gällt sedan den 24 november 2015. Vissa lättnader infördes när den förlängdes förra sommaren och fler gavs möjlighet att få återförenas med sin familj.
Atoosa Farahmand anlände till Sverige när den gamla asyllagen fortfarande gällde. För henne innebar det att hon 2016, efter en lång väntan, fick permanent uppehållstillstånd i Sverige. Hon flydde ensam med hopp om att få leva ett annat liv än det som varit möjligt för henne i Iran. I sitt hemland kunde hon inte leva ett fritt liv. Hon kunde inte heller göra något av det hon älskar: att som kvinna arbeta med musik och dans är förbjudet.
Att komma till Sverige från Iran kändes först som att gå vilse. Hon visste ingenting om det som skulle bli hennes nya hemland.
– Det var svårt för mig i början. När du lämnat allt bakom dig och måste börja om ditt liv, säger hon.
Färskt i minnet har hon också haft kvar den där första känslan av att gå vilse. Därför har hon de senaste åren engagerat sig för att hjälpa andra att hitta sin väg in i det svenska samhället. Atoosa Farahmand är bland annat initiativtagare till kampanjen ”Jag är 2015” i sociala medier. Under hashtagen har andra berättelser av vad 2015 var, berättelser som annars inte brukar publiceras i media, fått stor spridning.
– Det är bra att jag fick permanent uppehållstillstånd. Men jag har träffat många som kom efter mig – och jag frågar mig själv vad skillnaden är på dem och mig?
– Jag tänker att det vi gör i Sverige, hur vi pratar om och behandlar flyktingar, kommer påverka resten av världen. Alla kollade på Sverige som en idol och som en plats som gjort någonting bra, men det har förändrats mycket, säger Atoosa Farahmand.
Minsta gemensamma nämnare
Förra sommaren började en migrationskommitté på uppdrag av regeringen arbeta med att ta fram ett förslag på en långsiktigt hållbar migrationspolitik för Sverige. I direktiven står det att kommittén ska ta ställning till vem som har rätt till anhöriginvandring, om tillfälliga eller permanenta uppehållstillstånd ska vara regel, hur långa de tillfälliga tillstånden ska vara, hur en ny humanitär grund för uppehållstillstånd ska se ut och försörjningskrav vid anhöriginvandring. Det står också att uppdraget är att skapa en human, rättssäker och effektiv migrationspolitik.
I kommittén har det under året som gått varit stormiga diskussioner. Alla riksdagspartierna inklusive Sverigedemokraterna sitter med i förhandlingarna. Partierna är rörande överens om en sak: att migrationspolitiken de senaste åren inte har fungerat. Den tillfälliga asyllagen som gällt sedan 2015 måste förändras.
Migrationsdebatten har istället för att utgå från minsta gemensamma nämnare kretsat kring olika sakfrågor som partierna inte kan enas om, menar Kinna Skoglund från nätverket Vi står inte ut. Som M:s volymmål, exakt längd på tillfälliga uppehållstillstånd, vem som har rätt till anhöriginvandring och språkkrav. De enskilda utspelen från olika partier kommer inte finnas med i de slutgiltiga förslagen. I det slutbetänkande som kommer presenteras snart finns förslag på de områden som direktivet avser. Olika partier står bakom olika förslag.
– Det finns en gemensam grund i att ingen tycker det blev bra med den tillfälliga lagen. Varför blev det inte bra? Vad är det som inte fungerat? Där borde man ta avstamp.
I juli sprack förhandlingarna mellan Moderaterna och regeringen. Sedan dess har de delade meningarna fortsatt splittra och en bred överenskommelse är inte längre aktuell. Istället har röster om att oenigheterna om migrationspolitiken kan leda till en regeringskris höjts, något Syre tidigare skrivit om. Isabella Lövin avgick som minister och språkrör för Miljöpartiet den 26 augusti.
Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centern är de tre partier som i olika grad vill se en mer generös politik än Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och de borgliga oppositionspartierna.
Många skärpningar
Den tillfälliga asyllagen har inneburit många skärpningar sett i förhållande till hur svensk asyllag såg ut innan den infördes. Att permanenta uppehållstillstånd blev undantag istället för regel är en av de tydligaste förändringarna. Försörjningskravet är ett annat exempel på något som påverkat många familjer och hållit dem separerade. Förslagen på en framtida asylpolitik som nu ligger på bordet är i stort ett eko av den tillfälliga lagen, med bland annat tillfälliga uppehållstillstånd, försörjningskrav och snäva grunder för att få uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl.
Att den tillfälliga lagen haft stora konsekvenser för individ och samhälle är uppenbart, menar Kinna Skoglund från nätverket Vi står inte ut. Men trots det har lagen inte utvärderats. Och de förslag som nu ligger på bordet på en långsiktig migrationspolitik är i princip ett permanentande av den tillfälliga lagen.
– Vilka konsekvenser fick den tillfälliga lagen? Det vet ju alla som jobbar inom näringslivet, civilsamhället eller offentlig sektor – man kan inte skapa någonting nytt utifrån något man inte har utvärderat, säger Kinna Skoglund.
Alla har samma rättigheter
Civil rights defenders har följt migrationskommitténs arbete det senaste året. Utifrån vad de kunnat se kommer många av de förslag som lagts fram, och sannolikt kommer presenteras i kommitténs slutbetänkande under september, lägga hinder för integrationen av asylsökande och nyanlända.
Organisationen skulle önska att diskussionen i kommittén utgått från etablerad kunskap om migration, människors egna erfarenheter av sin flykt och hur den tillfälliga lagen påverkat dem.
– Det är väldigt tydligt att de förslag som varit uppe gör det svårt för människor att känna att de blir en del av samhället, till exempel vad rör en begränsad rätt till familjeåterförening och tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel. Det är ett grundläggande mänskligt behov att få vara nära de vi älskar, säger Tilda Pontén, jurist på Civil rights defenders.
Hon menar att många av förslagen innebär en fortsatt begränsning av asylsökandes och deras familjemedlemmars rättigheter. Särskilt kommer redan utsatta grupper drabbas – som kvinnor, hbtqi+-personer och personer med funktionsnedsättningar.
Rent konkret kan det handla om att en person som anländer till Sverige med posttraumatiskt stressyndrom inte får återförenas med sin familj eftersom personen inte klarar försörjningskravet.
– Människor på flykt är redan en grupp som har svårt att tillgodogöra sig sina rättigheter, säger Tilda Pontén.
Civil rights defenders hade också velat se en mer ingående diskussion om de brister i rättssäkerhet som asyljurister och de som stått nära asylsökande sett öka sedan 2015.
Kunskap inom civilsamhället
Runt om i Sverige har civilsamhället fortsatt engagera sig i alla de skyddssökande och nya svenskar som kommit hit de senaste åren. Vid Linköpings universitet finns också Asylkommissionen, som är ett samarbete mellan forskare, civilsamhälle och personer med egen erfarenhet av att fly och söka asyl. Asylkommissionen har lämnat skuggdirektiv till migrationskommittén då de menar att det förekommit stora brister i kommitténs arbete. Asylkommissionen vid Linköpings universitet menar att situationen genom de förändringar som infördes från 2015 har gjort det svårare att vara asylsökande och nyanländ i Sverige. Istället för att avskräcka människor från att komma har också den främlingsfientliga retoriken blivit allt vanligare.
I det skuggdirektiv som lämnades över från Asylkommissionen till migrationskommittén i juni i år uppmanade de bland annat kommittén till en analys av hur de senaste årens snabba förändringar påverkat situationen för asylsökande. Att identifiera faktorer som bidrar till framgång ingår också i skuggdirektivet, och att basera kommande regler på faktisk kunskap om migration.
Det finns också stor kunskap om mottagande av asylsökande, integration och hur verkligheten sett ut sedan 2015 i verksamheter runt om i landet, menar Kinna Skoglund från Vi står inte ut.
– Vår yrkeskunskap är det ingen som brytt sig om under fem års tid, säger Kinna Skoglund från Vi står inte ut.
Kinna Skoglund menar att diskussionen om att hantera de inhumana konsekvenserna av den tillfälliga lagen och migrationskommitténs arbete har klumpats ihop. Civilsamhället har sedan 2015 sett hur bland annat tillfälliga uppehållstillstånd och hårda försörjningskrav för att återförenas med familjemedlemmar påverkat de enskilda asylsökande och framförallt barn och unga och inte minst ensamkommande, men också samhället i stort.
– Det kommer bli tufft och spilla över på socialstyrelsen, kommunerna, inom vård och omsorg. Om regionerna ska hantera konsekvenserna blir det dyrt både gällande lidande och pengar.
Krav men ingen trygghet
Ett av partierna har, samtidigt som arbetet med en långsiktig migrationspolitik pågått i migrationskommittén, talat om att Sverige har en integrationsskuld att lösa. Därför har ibland skärpningar och krav föreslagits. Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni beskrev i juli i en debattartikel i DN vad denna integrationsskuld är i praktiken:
”Sju procent av Sveriges vuxna befolkning, över en halv miljon, utgörs av utrikes födda med risk för fattigdom. Det är Sveriges integrationsskuld.”
Partiledaren menar att Sverige öppnat dörren in till landet, men inte till samhället.
Atoosa Farahmand som själv flydde hit pekar också på vikten av att få känns sig delaktig. Som hon gör nu, när hon kan plugga och starta ett nytt liv här i Sverige.
– Alla som kommer hit vill göra nåt, men har man inte papper är det svårt att hitta jobb eller att plugga. Man flyttar sig över gränsen till landet men är ändå inte där, säger Atoosa Farahmand, som talar av egen erfarenhet av att själv komma till Sverige och av att hjälpa andra nyanlända.
