Daniel ger gamla datorer nya hem

För sex år sedan brann två radhuslängor ner alldeles intill 44-åriga Daniel Johanssons hem i Trollhättan. Han ville hjälpa familjerna som blivit av med allt.

– Jag kan väldigt lite, tänkte jag, men jag är bra på datorer, som var något de behövde. Så jag skrev ihop en efterlysning på Facebook och det kom in massvis med datorer. Varje familj fick två eller tre stycken.

När allt fler flyktingar kom till Sverige under 2015 bestämde han sig snabbt för att göra samma sak. Gensvaret blev stort. 

– Jättemånga datorer kom in på kort tid. Bland annat 100 laptops från Saab som hade kursat i Trollhättan. 

Daniel Johansson tömmer datorerna från innehåll och installerar därefter vad som kan behövas i ett nytt land: program för att lära sig svenska, alternativ till Officepaketet, spel och filmer från UR.

– Det är viktigt att lätt kunna kommunicera med släktingar i ett annat land, och att lära sig språket. Jag lägger in filmer på svenska med arabisk text, och svenska filmer med svensk text. Jag tror att det är ett bra sätt, och vet många som blivit jättebra på svenska på kort tid. 

Datorerna når sina nya ägare genom kontakter på asylboenden, bland annat Sveriges största, beläget två mil från Daniels hem. Liksom frivilligorganisationer, och ett nätverk av vänner som reser genom Sverige och kan leverera. 

Fler datorer behövs

Hittills har han givit 542 laptops och 150 stationära datorer nya hem, och därutöver byggt upp elva mindre datasalar på asylboenden.

– Människor blir jättejätteglada. Många vill bjuda på mat, nåt som kan vara lite svårt att hinna med om man är stressad. Jag får dåligt samvete av att tacka nej… Men det ger väldigt mycket energi, särskilt när barnfamiljer får massa bra filmer och spel. De blir så lyckliga.

Behovet av datorer överstiger tillgången, berättar Daniel.

– Min väntelista är tre gånger längre än antalet datorer. 

Datorernas skick varierar, men de flesta som är nyare än 10 år brukar vara okej, säger Daniel. 

– Det ligger massa datorer i garderober och till slut hamnar de på tippen. Åker man till elektronikåtervinningen ser man massvis med jättefina datorer, suckar han.

Om du återanvänder en datorskärm i stället för att köpa en ny sparar du motsvarande 520 kilo koldioxidutsläpp, enligt beräkningar från IVL Svenska miljöinstitutet. Det är nästan lika mycket som släpps ut av en tur- och returflygning mellan Göteborg och Gran Canaria.

– Så det blir en dubbel vinst, miljön och att någon lättare kan komma in i samhället, säger Daniel Johansson.

Behöver den som skänker en dator rensa den på nåt sätt, för att inte råka dela med sig sparade lösenord eller annan känslig information om sig själv?

– Nej. Jag tömmer datorn, så man kan känna sig trygg med att det inte kommer gå att återskapa något. 

Hat och hot – men 99 procent kärlek

Daniel Johansson har tilldelats kommunens pris ”Årets brobyggare” för sitt arbete, och väckt en del medial uppmärksamhet – något som även lett till att han hotats, kallats landsförrädare och anklagats för att hjälpa invandrare att bygga bomber och bli terrorister.

– Vissa säger att man borde ge datorer till fattiga pensionärer hellre än till invandrare. ”Jättebra, då hjälper jag dig att starta upp en sån verksamhet” brukar jag säga. Men ingen har varit intresserad.

Att Daniels äldsta son brukar hjälpa till och förklara för barnen hur program och spel fungerar har stuckit i ögonen på andra.

– När min son var fyra eller fem år gammal och Expressen skrev om det gick SD-anhängarna bananas. De skrev att jag har hjärntvättat min son. Men jag skiter i det. Han tycker ju att det här är jättekul. Och det blir mindre och mindre hat… 99 procent kärlek.

Om personer i andra delar av landet vill skänka en dator antecknar Daniel Johansson plats och person, och förmedlar kontakt när någon i hans nätverk har möjlighet att transportera datorn. Under pandemin har det blivit lite svårare att få tag på datorer, upplever han.

– Kanske är folk rädda för att träffas och smitta varandra. Eller också har jag helt enkelt dammsugit Västsverige på datorer. 

Men några planer på att sluta har Daniel inte.

– Jag fortsätter, så länge jag får datorer. Jag tycker man har ett ansvar för sina medmänniskor. Om två timmars arbete med en dator kan ge en familj två års glädje eller mer tycker jag det är fantastiskt väl spenderad tid. Det är ett enkelt val.