”Gör inte politik av allt, Gurgin.” Om jag hade fått en krona för varje gång jag hört det hade jag kunnat finansiera Nya Karolinskas konsultkostnader.
De osynliga ideologierna och trossystemen, som socialpsykologen Melanie Joy kallar dem, reproduceras hela tiden i form av hur vi tänker, agerar, pratar, gör och det tar sig uttryck så återkommande att vi sällan reflekterar över dem förrän de hamnar i konflikt med det onormala.
Det är därför en flicka med gul regnjacka och en skylt, som analyserar sin omvärld, är den politiska samtidigt som hennes vuxna kritiker, vars livsstil orsakar klimatfarliga utsläpp, uppfattas som neutrala eftersom de inte öppet intar politiska positioner.
Klimatrörelsen kämpar med att sudda ut gränserna mellan privatliv och politik men blir motarbetade och uppfattas som de enda med politiska ställningstaganden, samtidigt som många av dess motståndare, felfinnare och anmärkare inte vill eller inte har reflekterat över sina dolda utgångspunkter. Men gender reveal-fester är lika politiska som genusdagis.
Våra värderingar ser vi som det givna och vi utgår från att vi har naturliga sätt att handla på. Därför försvårar det ett samtal när den ena uppfattas som ett politiskt djur medan den andre uppfattas som förnuftig och neutral, som inte tar ställning för något, när sanningen är att systemförsvararen, som värnar om privatlivet, och systemkritikern är lika politiska.
Det är flera fält som skapar ett helhetstänk och det går inte att koppla bort privatlivet från det politiska i den holistiska analysen av vår samtid.
Varje måltid vi stoppar i oss är politisk, och då syftar jag inte på måltiderna i den offentliga sektorn, utan på dem som vi på egen hand inhandlar och tillagar.
Vi vill inte se hela bilden när vi socialt reproducerar acceptansen för att vi faktiskt kan älska djur samtidigt som vi betalar för deras död. Det är inte ovanligt att samma person som politiskt står upp mot djurplågeri även kan tänka sig att ta en planksteksselfie. Hur kommer det sig så många står upp för djuren tills de måste sätta sig ner och äta?
Alla aspekter av privatlivet är politiska och hur en än väljer att leva så praktiserar en politik i enlighet med värderingar och ideal. Våra val av vänner, transportmedel och jobb är politiskt ideologiserade sfärer under neutrala beteckningar. Det går inte att prata om individen som en varelse som är hopsatt av separata delar där det fysiska går att koppla från det psykiska och tvärtom. Precis så borde vi se på alla frågor.
De stora utsläppen från industrierna och transporterna kommer inte endast från att medborgarna röstar för att vi ska fortsätta släppa ut, det är därför vi måste se djupare i den här frågan så att vi kollektivt kan påbörja vår inre omställning och stoppa överhettningen av vårt hem.
Vi kommer att behandla världen bättre om vi ser den som en del av vår hälsosamma kropp och vårt friska inre istället för ett objekt som vi röstar och debatterar om.
Parisavtalet– Preem 1–0
Transfobisk feminism, hur hamnade vi här?
