Energi · En syl i vädret

Kontanter, cash och reda pänningar

Spargrisen har gått i pension och till och med lördagsgodiset köps med kort.

Har du cash? frågade ett av mina vuxna barn. Nej, men jag kan ta ut i bankomaten, sa jag. Men han ville bara veta om jag hade pengar. Så jag talade om för honom att cash är sedlar och mynt, och han höjde på ögonbrynen och sa att det var väl sånt man använde på nittonhundratalet.

Vi är inte kontanta

Jag kom att tänka på det när jag såg att någon hade blivit tillfrågad om ifall hon skulle betala något kontant. Nej, sa hon, så mycket kontanter som det här var frågan om brukade hon inte gå omkring med. Men säljaren ville bara veta om han skulle få betalt genast.

Hur är det nu? frågade köparen i ett språkforum. Har ordet kontant bytt betydelse, nu när vi så sällan betalar med kontanter? Jag blev nyfiken och började med att titta på hur ordet hade använts från början. Och det visar sig vara två ord. Minst.

”Vi är inte kontanta” kan man ibland höra någon säga. Det betyder ungefär att man är osams, och den sortens kontant är släkt med engelska och franska content, som betyder nöjd, och även med det content som betyder innehåll. Det kommer från latinska contentus, som betyder att något är uppfyllt och avgränsat.

I SAOB-artikeln från 1937 står det (vard.) framför det här kontant. Det är nog fortfarande vardagligt, men framför allt lite gammaldags.

Jag har alltid trott att de som inte är kontanta med varandra är missnöjda med någon form av betalningsbalans, att den ena kanske har gjort den andra en tjänst men inte fått någon gentjänst. Så kan det förstås vara, men ordet betyder inte det.

På den här skylten är det ingen tvekan om vad vare sig kontanter eller cash är
På den här skylten är det ingen tvekan om vad vare sig kontanter eller cash är. Foto: Janerik Henriksson/TT

Betala kontant

Om det andra kontant står det: ”1) (i sht i fackspr.) om pänningar: reda; om pänningbelopp, tillgång o. d.: som utgöres av reda pänningar, av kontanter; äv. om inkomst l. avlöning l. understöd l. utgift l. betalning o. d.: som erhålles resp. erlägges i reda pänningar.”

Dessa reda pänningar är alltså vad köparen ovan såg framför sig. Det finns flera exempel på hur ordet har använts sedan 1600-talet. Kong. Maij:t – det kungliga majestätet – ville 1669 att alla brev som inlämnades på posten ”straxt contant skole betalas”.

Det här ordet har också ett latinskt ursprung, nämligen computare, som betyder räkna. Men det har kommit via franskans comptant eller italienskans contante och därmed blivit förvillande likt det andra kontant.

Men kontant med ursprung i computare har en annan betydelse också, fortfarande enligt SAOB från 1937, nämligen att betalningen ”erlägges genast” eller inom en viss tid. Det första exemplet kommer från 1633, så det är ingen modern betydelseglidning. Man kunde även kräva betalning ”per extra kontant” och då skulle pengarna lämnas över omedelbart vid köpet.

Kunde man inte betala kontant kunde det heta, i överförd bemärkelse, att man inte var kontant. Ett citat från sent 1700-tal lyder: ”Unga Herrn är åter pank, begär nu pengar af sin stackars pappa, som sjelf icke är just synnerligen Contant.”

Att taga något för kontant var att godta eller lita på något, och det som var kontant var pålitligt. ”Emedlertid gifves detta sladder ut af trycket för contant Sanning” skrev någon 1773, och några decennier senare skrev en skribent vid namn Knorring om ”ett sådant kontant fä som Abraham”. Jag undrar om han tänkte på Abraham i Bibeln, som tänkte ta livet av sin son för att göra sin gud glad.

Slantar i lådan

Cash på engelska är i allmänhet sedlar och mynt även om cashflow inte behöver bestå av sådana. På svenska är det enligt SAOL – som alltså i motsats till SAOB beskriver det nutida ordförrådet – helt enkelt kontant eller kontanter. Ospecificerat så där. I den engelska etymologiska ordboken Etymonline.com får man veta att det har använts sedan 1590 för ”money in hand, coin” och kommer från medelfranska caisse, som är ett kassaskrin. Ja just det, cash och kassa är nära släkt.

Innan dess kommer det från provencalska caissa eller italienska cassa och innan dess från latinska capsa, som betyder låda, förvaringsställe. Därifrån kommer även kapsel och kapsylen som man kapslar in vätska med.

I princip borde cash kunna vara innehållet på ett konto lika väl som i en kassabox eller en plånbok, men vad är poängen med att låna in ett ord som specificerar att det rör sig om sedlar och mynt och sen använda det för pengar i allmänhet? Tja, så kan det gå. Men om man nu vill klargöra att man betalar i papper och metall, inte med digitala ettor och nollor, vad säger man då?

Ett förslag: prova att säga att du betalar kontant eller cash men håll öronen öppna för missförstånd. Vid behov får du väl säga att du menar sedlar och mynt, fysiska pengar eller, som i SAOB, i reda pänningar.

De här små vackra mynten är penningar i ordets ursprungliga betydelse
De här små vackra mynten är penningar i ordets ursprungliga betydelse. Foto: Frank Augstein/AP/TT

Pant eller pannor

Men ska man vara språkkonservativ på allvar är pänningarna – som SAOB stavar så fortfarande 1955 – inte heller någon lösning. Från början betecknar det nämligen (värdet av) det medeltida denarmyntet och vissa andra mynt, till exempel tyska pfennig. På garköket i Frankfurt am Main ska man enligt en 1600-talsskribent ha kunnat få ”ett tämmeligt köt för 16 päningar”.

Vad ett garkök är hör inte riktigt hit, men kanske fler blev lika nyfikna som jag? Ett garkök eller gårkök var en enklare sylta där man kunde köpa färdiglagad mat för avhämtning eller servering. ”Om ni såtte vid et herrebord ock jag vid en gårköksbord” skrev Samuel Columbus 1678. Gårkokeri var ett nedsättande ord för ”ett snuskigt sätt att handskas med l. tillreda födoämnen (ss. i ett ’gårkök’)”.

Tillbaka till pengarna. Ordet penning kan enligt somliga etymologer vara en avledning av panna, ”med syftning på brakteaternas pannlika form”. En brakteat är alltså ett forntida mynt, men kan också vara en amulett. På bild ser de allmänt runda och platta ut, som … mynt. En annan teori är att ordet är släkt med pant, som kommer från tyska och som så långt man kan se har betytt just pant: något värdefullt som är säkerhet för ett lån eller en skuld.

Västgötaknallarna betalade med små föremål av stål
Västgötaknallarna betalade med små föremål av stål. I dag är de inofficiella betalningsmedlen digitala och symboliserar massor med energikrävande matematiska uträkningar. Foto: Janerik Henriksson/TT

Det är stålar det

Det gamla slangordet stålar är lika konkret som de ursprungliga penningarna. Det kommer från månsing, västgötaknallarnas hemliga språk. De lär nämligen ha använt små föremål av stål som betalningsmedel sinsemellan. Det ena exemplet i SAOB kommer från 1965, långt efter knallarnas tid: ”På fem minuter kan man tjäna tjugofem spänn. Det är stålar det.”

Spänn har också en historia, men det kan bli mer om slangord för pengar en annan gång. Kontentan i dag blir i alla fall att den som betalar kontant betalar genast. Många associerar till sedlar och mynt, men det borde gå bra med swish också.