Anhöriga till flyktingar som drunknar i Medelhavet kan långt senare komma att söka efter sina saknade släktingar – att identifiera dem är därför viktigt. I Tunisien pågår till skillnad från i Libyen arbete för att katalogisera de döda.
Ett skeppsbrott utanför den tunisiska kuststaden Sfax dödade över 60 flyktingar för några veckor sedan, något Syre tidigare rapporterat om. Då var siffran 54 – men sedan dess har fler kroppar hittats och antalet döda är över 60. Nu pågår arbetet med att identifiera offren, rapporterar Infomigrants.
Det är inte alltid en lätt uppgift. Ibland återfinns inte heller de som tros ha drunknat – och personen förblir istället förvunnen år efter år – utan att någonsin identifieras. De anhöriga, som långt senare kan komma att söka efter sina nära och kära som haft siktet inställt på Europa, får därmed aldrig några svar eller något avslut.
Det hindrar däremot inte kriminaltekniker i Tunisien från att göra sitt allra bästa för att identifiera offren. Men trots det är det sannolikt att dussintals av de som dog i skeppsbrottet utanför Sfax kommer förbli oidentifierade, enligt Infomigrants. De 61 kropparna som återfanns har begravits i numrerade gravar på en muslimsk kyrkogård utanför Sfax.
– Varje ledtråd måste noteras och registreras, säger Samir Maatoug, chefskriminaltekniker, till nyhetsbyrån Agence France Presse (AFP).
Samir Maatoug har tillsammans med sina kollegor varit upptagna med att kartlägga och katalogisera så mycket information som bara möjligt från de avlidna. De har tagit foton, samlat medicinsk information, tagit fingeravtryck och noterat tatueringar och andra detaljer som senare kan hjälpa till att identifiera offren. Ingen av de ombord på båten överlevde – vilket innebär att informationen är än mer bristfällig då ingen överlevande har kunnat förhöras.
Den enda personen som kunnat identifieras är kaptenen – en tunisisk medborgare från området. De övriga ombord kom från länder söder om Sahara och saknade dokument som talar om vilka de var.
Avslut viktigt
Fram till 2017 begravde Tunisien döda flyktingar i omärkta gravar, medan de i dag numreras. I Libyen begravs offren fortfarande i omärkta gravar, något som gör det svårt för anhöriga att någonsin få avslut. Varje år spolas dussintals kroppar upp på stränder i Tunisien.
Samir Maatoug, chefskriminaltekniker i Sfax, menar att arbetet för att identifiera de döda är viktigt. Inte bara av byråkratiska skäl – utan framförallt för att de anhöriga ska kunna få avslut.
– Drunknade migranters kroppar måste analyseras systematiskt av kriminaltekniker, säger han enligt AFP.
Internationella Röda korset (ICRC) och Röda halvmånen har en databas där uppgifterna förs in. Anhöriga som misstänker att deras släktingar drunknat kan via organisationerna få hjälp att söka efter sina närstående från sina hemländer. Sedan 2011 har Samir Maatoug och hans team dna-analyserat över 400 kroppar.
Enligt ICRC är det flest anhöriga som hör av sig och undrar över släktingar som rest i båtar som avgått från Libyen, det nordafrikanska land flest fortfarande flyr via. Men de libyska myndigheterna katalogiserar inte offer och många anhöriga får leva med att aldrig veta vad som hänt.
