En mask som gräver sig in i Stillahavsostronens skal sprider sig nu längs med västkusten. En upptäckt som riskerar att öka ostronimporten ytterligare, vilket kan öppna dörren för ännu fler invasiva arter. ”Det här är olyckligt ur flera perspektiv”, säger marinbiologen Åsa Strand.
En okänd mask upptäcktes i Gullmarsfjorden i slutet av september, vilket fick varningsflaggorna att höjas hos IVL Svenska miljöinstitutet. Nu står det klart att det är den beryktade Polydora websteri, en ringmask som fått hela bestånd av odlade Stilla havsostron att kollapsa i Hawaii, USA och Nya Zeeland.
– Vi har gjort en första översiktlig studie där vi ser att det är en stark infektion i en specifik vik men vi har hittat spår längs med hela Bohusläns kust, från Orust till Strömstad, säger Åsa Strand, forskare och marinbiolog på IVL Svenska miljöinstitutet.
Inom kort ska myndigheter och forskare samlas för att diskutera hur de ska hantera den invasiva masken. Redan från början har myndigheterna ett underläge. Att identifiera och eliminera invasiva arter på land är svårt i sig. Men till havs, än svårare.
– Det är svårt att se det som befinner sig under ytan i havet och de kan driva med havsströmmarna, vilket gör det svårt att åtgärda, säger Åsa Strand.
Även Stillhavsostron är invasiva
Nu är Stillahavsostronet som masken i första hand angriper, själv en invasiv art som är förbjuden att odla. Här blir det lite komplicerat – så håll i dig.
För ostronet är inte enbart av ondo.
Stillahavsostronet som tidigare kallades japanskt jätteostron upptäckets 2007 i Sverige och har hittat en egen nisch i den ekologiska väven, som till och med visat sig gynna andra arter – så som blåmusslan. Där den etablerat sig på annars artfattiga bottnar, har den också underlättat för blåstång och andra arter att etablera sig. Åsa Strand kallar de en av ekosystemets ingenjörer.
–De bidrar till en tredimensionell struktur och ger vissa arter skydd mot predation, de utgör också ett substrat som andra arter kan fästa på.
Men saker och ting är sällan enbart av godo. Så också vad gäller Stillahavsostronet. Därför pågår flera projekt för att hålla den borta från exempelvis marina naturreservat, bland annat genom att rensa bort den ur blåmusselbankar och bankar med inhemska ostron. Men det pågår också ett projekt med vattenbruk i Gullmarsfjorden, där den inte tillåts föröka sig. På så sätt hålls bestånden nere, samtidigt som konsumtionen av de inhemska ostronen kan öka.
– Vi vill hellre att man äter ostron från Sverige för det finns flera risker med importen, säger Åsa Strand.
Kan ha slängts i havet
Här kommer vi till en möjlig orsak till hur den invasiva ringmasken dök upp, till och börja med. En möjlig förklaring kan vara att ett importerat Stillahavsostron ätits upp och skalet sedan slängts i havet – tillsammans med medföljande parasiter.
– Vi vet att det är en känd spridningsväg, många är inte medvetna om problematiken. De tror att det är som att kompostera när de slänger skalen i havet men tänker inte på att ostronen inte är tillagade och därför kan föra med sig främmande arter.
Här är plats för ett förtydligande. Den nyupptäckta ringmasken är alltså ett hot mot de företagare som försöker plocka ostron och sälja de vidare som livsmedel. Om den inhemska skörden minskar kommer än mer Stillahavsostron importeras till Sverige. En handel som redan har ökat explosionsartat. Dåliga nyheter för livet under ytan, berättar Åsa Strand.
För de ringmaskar som nu gräver sig in i Stillahavsostronen i Bohuslän kan visa sig bara vara början. En av den marina miljöns värstingar står inför dörren.
– Bonamia ostreae, säger Åsa Strand.
"Skulle kunna bli extremt allvarligt"
En parasit som även den kan följa med ett importerat ostronskal som slängs i vattnet. Det skulle i så fall kunna bli en smärre ekologisk katastrof, då de inhemska platta ostronen skulle drabbas.
– Sverige och Norge har i dag några av de bästa bestånden av platta ostron. Men i Europa har parasiten i princip slagit ut ostronbestånden (det platta ostronet). Därför skulle det vara extra allvarligt om vi får in den, säger Åsa Strand.
Så av allt att döma är det inte bara Stilla havsostronet som ligger pyrt till. Även det platta ostronets framtid ser ut att vara kantat av svårigheter. Importen av ostron från Europa har ökat explosionsartat på senare år. Så också från områden där värstingparasiten är vida spridd.
– Om det är något budskap jag skulle vilja få fram så är det, släng inte biologiskt material i havet, för du vet aldrig vad som följer med.
Förutom Bonamia ostreae kan också den invasiva parasiten Martelia följa med ostrion men det finns också fler arter som trivs på ostronskal.
Allvarligt hot mot den biologiska mångfalden
Efter förlust av livsmiljöer räknas invasiva arter som det största hotet mot den biologisk mångfalden. Det är arter som på något sätt hotar andra arter genom att de inte har några naturliga fiender som håller de tillbaka.
I värsta fall kan de sätta hela ekosystem ur spel, på grund av sin massförekomst.
”Fungerande ekosystem med rik biologisk mångfald är livsviktigt för oss människor. Dels har de större motståndskraft och återhämtningsförmåga vid till exempel klimatförändringar och dels för samhällets välfärd genom de ekosystemtjänster som naturen ger”, skriver Naturskyddsföreningen.
Källa: Naturskyddsföreningen
