Antalet unga tjejer som är inlåsta i psykiatrin mot sin vilja har nästan fördubblats sedan 2011. Det visar nya siffror från Socialstyrelsen. Men statistiken är inte helt tillförlitlig. ”Det är helt galet att vi inte har koll på vilka som är inlåsta”, säger Kerstin Evelius, som utrett tvångsvården för barn och unga.
I förrgår släppte Socialstyrelsen nya siffror för den psykiatriska tvångsvården i Sverige. Under de senaste åren har antalet tjejer under 18 år som vårdats i psykiatrin mot sin vilja nästan fördubblats, från 128 stycken år 2011 till 240 stycken år 2019. Men statistiken är inte helt tillförlitlig.
– Det är ett jättestort problem att vi inte har korrekta siffror och så har det varit länge. Det är ett väldigt löst förhållningssätt till den typen av ingripande åtgärder som rör frihetsberövning. Tvångsvården har ju en helt egen lagstiftning just därför, säger Kerstin Evelius, som tidigare varit statens samordnare för psykisk hälsa och även gjort en statlig utredning om psykiatrisk tvångsvård för barn och unga.
Birgitta Lindelius, utredare på Socialstyrelsen, håller med om att siffrorna inte är helt tillförlitliga, men att det är säkert att antalet tvångsvårdade generellt har ökat under de senaste åren.
– Det är oroväckande. De flesta pratar om att den psykiska ohälsan ökar i primärvården, men det finns anledning att tro att de svåra fallen ökar också, säger hon.
Ätstörningar trolig orsak – men osäkert om fler mår dåligt
Orsaken till att så många unga kvinnors psykiska ohälsa ökar kan hänga ihop med att antalet personer med ätstörningar ökat i slutenvården under de senaste åren. De som blir väldigt sjuka måste då tvångsmatas eller ges näring med dropp som en tvångsåtgärd, uppger Socialstyrelsen.
Men att tvångsvården av unga tjejer har dubblerats behöver inte betyda att fler mår dåligt, anser Kerstin Evelius.
– Det kan också bero på att de vårdas kortare tid och då får fler plats, eller att psykiatrin har valt att bygga ut fler sängplatser. Det är sällan så att psykiatrin har en massa lediga sängar, säger hon.
Louise Aronsson, verksamhetsledare på Tilia, som var med och gjorde utredningen om psykiatrisk tvångsvård av barn och unga tillsammans med Kerstin Evelius, är också tveksam till alarmerande siffror om att den psykiska ohälsan skulle öka.
– Snarare kanske det handlar om att fler söker vård och då upptäcks fler som mår så dåligt att de behöver läggas in med tvång, säger hon.
Louise Aronsson anser också att det finns fler sätt att se på siffrorna. Till exempel har de mött unga som får höra att de skulle bli inlagda enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård ifall de inte stannade kvar av egen fri vilja, vilket innebär ett indirekt tvång.
Ofta bristfällig behandling
I utredningen om psykiatrisk tvångsvård av barn och unga framkom att behandlingen ofta är bristfällig.
– När vi inte har koll på hur många som tvångsvårdas är det risk att det bara blir förvaring och ingen behandling. Det är jättefarligt. När vi besökte heldygnsvården mötte vi en tjej som var under 18 år och befunnit sig där i två år. Då är du ju helt institutionaliserad när du sedan blir vuxen, säger Kerstin Evelius.
Många av de unga visste inte heller om ifall de vårdades under tvång eller inte, och ibland hade psykiatrin infört restriktioner som gäller för tvångsvårdade, som till exempel att de inte får gå ut själva – trots att de sjuka bara vårdades i den vanliga heldygnsvården och var fria att gå därifrån om de ville.
Det förebyggande stödet måste bli bättre
För att förhindra att unga läggs in i slutenvården måste samhället bli bättre på det förebyggande arbetet, anser Louise Aronsson.
– De flesta unga som Tilia möter saknar en närvarande vuxen som de kan prata med om livet, säger hon.
Tilia efterfrågar även att psykisk hälsa ska bli ett ämne i skolan, så att unga förstår vad som händer om de börjar må dåligt. På så sätt minskar skuldbeläggandet för den som börjar må sämre. Det kan även behövas träning i självkänsla och mental träning så att du lär dig hantera känslor, tankar och tryck utifrån. Louise Aronsson efterfrågar även ett varmt bemötande av psykiatrin och tydligare information om vart och hur man ska söka stöd.
– När du väl ber om hjälp kan det räcka med ett samtal om du blir hörd och lyssnad på, men bollas du runt ökar ångesten igen. Tydlig information kan rädda liv, säger hon.
