En kvinna plankar på tunnelbanan, berättar att hon inte har råd att betala biljetten, och tillägger: ”Vi vet ju vilkas fel det är. Invandrarnas.” Läs vad Jerker Jansson svarade henne i dagens krönika, om solidaritet.
Ledarskribent Mattias Gönczi är inne på samma område, om än ur ett helt annat perspektiv. Han skriver apropå Delegationen för migrationsstudiers rapport De som inte får stanna, som i korta drag handlar om varför är det så svårt att utvisa flyktingar: ”Om nu väldigt många känner att det är betydligt bättre att leva under jorden i Sverige än det är att återvända, och om forskningsläget visar att det inte brukar gå speciellt bra för återvändare när de återvänder – är det då inte rimligen så att det är rätten till asyl som är för svag, inte myndigheternas förmåga att avvisa människor?”
Det behövs inga forskningsrapporter för att förstå allvaret i situationen för den som väljer att korsa Medelhavet i en sjöoduglig gummibåt hellre än att stanna i sitt hemland. I veckan protesterade 2000 asylsökande från det ökända jättelägret Moria på Lesbos mot förhållandena där, demonstationer som trots att det fanns barn i folkmassorna möttes med tårgas. Läs om de ökade spänningarna på ön i Hanna Strids text.
