Siffror i Nepal över hur många barn som har adopterats från landet stämmer inte överens med utländska register. Enligt experter används adoptioner som täckmantel för handel med barn.
Ministeriet för kvinnor, barn och social välfärd i Nepal har uppgifter som visar att 64 barn har adopterats från Nepal till tio länder mellan åren 2010 och 2019. En lista som amerikanska utrikesdepartementet och nio andra länder överlämnat till Haagkonferensen för internationell privaträtt visar däremot att 242 barn från Nepal har adopterats under de nio åren.
De tio länderna är USA, Danmark, Frankrike, Norge, Schweiz, Kanada, Tyskland, Belgien, Italien och Sverige. Till dessa länder har 178 barn adopterats trots att det inte har registrerats av myndigheterna i Nepal.
– De siffror som vi har är tillförlitliga. Vi har ingen aning om varför uppgifter i andra länder visar högre siffror, säger ministeriets talesperson Gyanendra Paudel.
Manju Khatiwada från Nationella kommissionen för mänskliga rättigheter, NHRC, säger att det är uppenbart att det handlar om handel med barn.
– Människohandlare tar fram falska dokument och påverkar både statliga tjänstemän och föräldrar, och lyckas smuggla barn utomlands.
Officiella uppgifter visar att adoptioner till utlandet från Nepal i princip har upphört efter rapporter om korruption och mutor som publicerades i tidningar för tio år sedan. Men det finns en stor efterfrågan på adoptivbarn, särskilt i västländer och det finns många fattiga föräldrar i Nepal som inte kan försörja sina barn. Detta driver på människohandeln och vissa föräldrar blir också lurade att lämna ifrån sig sina barn.
Efter att felaktigheter upptäckts skärptes reglerna kring adoption i Nepal 2008. De nya reglerna innebär att människor i utlandet inte kan välja vilket barn de vill adoptera. Utländska par som vill adoptera ett nepalesiskt barn måste ansöka via en registrerad internationell byrå eller deras ambassader i Nepal och fylla i ett formulär om ålder, kön och annat om det barn de söker. En kommitté får sedan uppgiften att hitta ett barn som bor på något barnhem.
Saknas tillstånd
Uppgifter som överlämnats till Haagkonferensen för internationell privaträtt visar dock att reglerna inte följs. Dokumenten visar att 20 nepalesiska barn har adopterats till Danmark under de senaste nio åren. Samtidigt visar register i Katmandu att endast två barn hade tillstånd att adopteras till Danmark. Glappet är ännu större när det handlar om Frankrike. Där fanns endast tillstånd för ett barn att adopteras, medan uppgifter till Haagkonferensen för internationell privaträtt visar att 21 barn adopterats av franska familjer.
Siffror från det amerikanska utrikesdepartementet avslöjar att 102 barn adopterats från Nepal under de senaste nio åren samtidigt som officiella uppgifter i Nepal visar att det ska handla om 11 barn. Faktumet att 91 barn adopterats som inte finns i officiella register i Nepal visar att det skett utanför lagen.
Även uppgifter som gäller adoptioner till Norge, Kanada, Schweiz, Belgien, Sverige och Italien stämmer inte med siffror i register i Nepal.
Enligt nepalesiska regler är det statens ansvar att ta hand om barn som förlorat båda sina föräldrar, eller som har föräldrar med funktionsnedsättning, förutsatt att deras släktingar inte kan ta hand om dem. Främst ska adoption ske inom landet, internationell adoption ska betraktas som en sista utväg. Att det nu framkommit att uppgifterna inte stämmer överens i olika register tyder på att adoptioner tjänat som täckmantel för handel med barn, enligt Centre for Investigative Journalism Nepal som arbetat med granskningen.
En rapport från Nationella kommissionen för mänskliga rättigheter, NHRC, från 2019 visar hur kopplingarna ser ut mellan barnhemmen och de utlänningar som vill adoptera barn. Enligt rapporten finns det över 14 800 barn på över 530 barnhem i Nepal. Nästan 80 procent av dessa barn är inte föräldralösa utan har en eller två föräldrar.
Lurades till adoption
Familjen Khadkas öde är ett exempel på hur det kan gå till. Föräldrarna trodde att sönerna skulle få hjälp med mat och utbildning. Men efter att barnen tagits till ett barnhem blev de adopterade till Italien.
Manju och Bhimsen Khadka från Sindhupalchok brukade sälja rostad majs vid vägkanten i Nepals huvudstad Katmandu. En dag för tio år sedan erbjöd sig några grannar att hjälpa två av deras söner, då 8 och 6 år gamla, att få plats på ett barnhem. Föräldrarna gick med på det eftersom det skulle ge barnen mat och utbildning.
Men när barnen väl hade tagits ifrån dem fick inte föräldrarna träffa dem längre. Ledningen för barnhemmet började till och med komma med hot.
– Jag har fött dem. De var inte spädbarn utan så pass stora att de gick i skolan. Jag bad om att åtminstone få träffa mina söner en gång, men de hotade då att döda mig, säger Manju Khadka med tårar i ögonen.
När hon gick till den lokala polismyndigheten anklagade de henne för att ha sålt sina barn till barnhemmet.
Manju och Bhimsen Khadka gjorde en anmälan till Nationella kommissionen för mänskliga rättigheter, NHRC, som gjorde en utredning. De upptäckte då att sönerna redan hade adopterats till Italien. NHRC kunde inte hjälpa dem att få hem barnen och de båda sönerna som nu är 19 och 17 år bor fortfarande i Italien.
– Det framgår tydligt att föräldrarna lurades att tro att deras söner skulle få en utbildning när det egentligen handlade om att ta barnen ifrån dem och sälja dem. Barnhemmet gjorde i ordning falska dokument vid Nepal Children’s Organisation i Naxal, säger Manju Khatiwada från NHRC.
NHRC meddelade regeringen att barnen hade skickats till Italien och krävde att adoptionslagarna i landet skulle skärpas för att täppa till kryphålen. Kommissionen förklarade också att det behövdes en kampanj för att öka medvetenheten och varna föräldrar för handeln med barn.
Fler liknande fall
Fallet i Sindhupalchok är långt ifrån det enda. I augusti förra året greps en brittisk medborgare på Katmandus flygplats med en nyfödd flicka som hon hävdade var hennes dotter. Hon hade ett födelsebevis med sig från staden Lalitpur och barnets pass hade utfärdats av den brittiska ambassaden. Kvinnan uppgav att barnets pappa var nepales.
En utredning visade senare att barnets verkliga mamma var ett våldtäktsoffer som fött flickan på sjukhuset Paropakar. Den brittiska kvinnan erkände att hon hade betalat chefen för Nepal Children’s Organisation i Naxal 450 000 nepalesiska rupier (över 37 000 kronor) för barnet och ytterligare 2 miljoner rupier (över 167 000 kronor) för att få tag i de nödvändiga dokumenten för att kunna föra flickan ur landet.
Polischefen Hobindra Bogati säger att chefen för Nepal Children’s Organisation varit inblandad i ett stort nätverk för handel med barn. Både chefen och den brittiska kvinnan sitter nu gripna.
Siffror från polismyndigheten visar att över 1 000 nepalesiska barn utsatts för människohandel de senaste fem åren. Vice polischef Raj Kumar Silwal berättar att barnen köps från fattiga familjer och att en del föräldrar blir lurade att skicka sina barn till barnhem. Barnen säljs sedan vidare till adoptionsförmedlare som kontaktar utlänningar som vill adoptera barn.
– Barnen kommer ofta från fattiga familjer eller så bor de på gatan. Människohandlare inriktar sig på dem för det är lättare att övertala deras föräldrar, säger Raj Kumar Silwal.
Mohna Ansari vid Nationella kommissionen för mänskliga rättigheter, NHRC, säger att det är svårt att komma åt den här typen av kriminalitet utan att öka medvetenheten hos allmänheten.
– I vårt samhälle med fattigdom och stor analfabetism tror föräldrar att ett barnhem i alla fall kan ge barnen en bra utbildning. De utnyttjas lätt av främlingar som lovar att ta god hand om deras söner och döttrar.
Denna artikel har även publicerats av den engelskspråkiga veckotidningen The Nepali Times.
