33 internationella forskare manar beslutsfattare att agera för att minska vår exponering för hälsoskadliga kemikalier i matförpackningar. ”Alla farliga ämnen måste bort”, säger Jane Muncke, huvudförfattare till ett upprop som samtliga står bakom.
I dag används uppåt 12 000 olika kemikalier vid tillverkningen av material för livsmedel, varav många inte har testats tillräckligt för att avgöra om de är farliga för vår hälsa. Det konstaterar 33 internationella forskare inom olika discipliner, som formulerat en vetenskapligt granskad konsensusförklaring baserad på mer än 1 200 vetenskapliga studier.
Forskarna riktar en rad uppmaningar till beslutsfattare inom regeringar, industrin och civilsamhället i ett gemensamt upprop. De kräver bland annat att farliga kemikalier och hormonstörande ämnen utesluts från förpackningsmaterial, att hänsyn tas till cocktail-effekten, att säkrare alternativ utvecklas och att lagar följs.
– Praktiskt taget alla som äter mat utsätts för kemikalier från förpackningsmaterialet. Vissa av dessa kemikalier är kända för att vara farliga och många är otestade eller till och med helt okända. Denna konsensusförklaring är en väckarklocka, säger Jane Muncke, vd för Food packaging forum i Zürich och huvudförfattare till rapporten i ett pressmeddelande.
Bland de mest välstuderade hälsoskadliga ämnena i förpackningsmaterial finns bisfenol A (BPA), som kan påverka nervsystemet och öka risken för cancer, och hormonstörande ftalater.
Samtidigt saknas information om tusentals ämnens eventuella farliga egenskaper, och hur mycket människan exponeras för dem, enligt forskarna.
Särskilt återvunna material kan innehålla föroreningar och nedbrytningsprodukter som vi inte har koll på, varnar de för.
– Målet att återvinna mer material och etablera en cirkulär ekonomi hindras av kemikalier. Vi vet inte vilka kemiska ämnen som finns i olika produkter och kan därför inte använda återvunnen plast på ett säkert sett. Vi måste fasa ut problematiska kemikalier, säger Bethanie Carney Almroth, ekotoxikolog vid Göteborgs universitet och en av författarna till artikeln.
