Försökte tre tonårspojkar att fredligt hindra en flyktingtransport på väg mot krig och tortyr i Libyens läger? Eller har de gjort sig skyldiga till kidnappning och terrorism? Nu har rättegången mot dem startat på Malta.
Två minderåriga flyktingar på 15 och 16 år och en 19-åring från Elfenbenskusten och Guinea blev förda i hamn av den maltesiska militärens specialkommando och gripna den 28 mars 2019 på Malta.
De tre tonåringarna anklagas för nio olika brott, bland annat för att ha tagit ett fartyg i beslag, ha inskränkt människors rättigheter mot deras vilja, att med tvång ha fört människor över en landgräns och utfärdat hot om våld.
Maltesiska åklagare har rubricerat flera av de här anklagelserna som terrorbrott, något som kan ge livstidsstraff.
I slutet av förra veckan, i torsdags, började rättegången mot dem i Valetta, Maltas huvudstad.
Tidigare har en högt uppsatt polismästare på Malta vänt sig till domstol för att på rättslig väg, för rikets säkerhet, få stopp på mediers rapportering om fallet. Något som rättsväsendet däremot avslog.
Det fanns heller inte skäl nog att i det här fallet tvinga journalister att uppge sina källor till läckta uppgifter från icke officiella dokument, enligt domstol.
FN:s ledande kommissionär för mänskliga rättigheter har uppmanat Maltas myndigheter att släppa anklagelserna mot ungdomarna om terrorbrott, men de kvarstår.
Flykten från Libyen
I skydd av nattmörkret kliver 114 personer, inklusive ett femtontal barn och flera höggravida kvinnor, ner i en gummibåt med liten utombordsmotor vid Libyens kust, i Garabulli.
Det är i slutet av mars 2019 och de är på flykt från tortyr och våldtäkter i libyska interneringsläger eller från landets inbördeskrig. En del vittnar om tvångsarbete och hur människor i deras närhet har skjutits till döds eller dött av till exempel tuberkulosutbrott och inte fått sjukvård.
I en film gjord av lokala och internationella människorättsorganisationer som Sea Watch, berättar människor som reste med gummibåten om sina erfarenheter.
Året innan, i september 2018, deklarerade FN: s högkommissionär för flyktingar att det inte fanns någon plats i Libyen som kunde betraktas som en säker plats för människor som räddades till sjöss.
Sex månader senare släppte FN:s flyktingkommission en rapport som beskriver omfattande sexuellt våld mot migranter i Libyen.
”Alla vet vad det betyder när en man säger: ”Jag har gått genom Libyen.” Det är en omskrivning för våldtäkt”, berättar en av källorna i rapporten.
Trots det har EU givit den libyska kustbevakningen hundratals miljoner euro för att ta hand om migranter på havet och ta dem till flyktingläger i Libyen.
Tidningen The Atavist Magazine har intervjuat flera av dem som klev ner i gummibåten. Enligt uppgift var det ingen som trodde att den överfulla gummibåten skulle lyckas ta dem över havet till Europa. De hoppades bara på att bli upptäckta i tid, innan båten kapsejsade eller luften gick ur.
Överfull båt i sikte
På morgonen den 26 mars 2019 upptäcktes den här överfyllda gummibåten av ett flygplan som snirklade över dem och sedan försvann. Det var EU:s operativa enhet, Eunavfor Med Sophia, med central uppgift ”att störa affärsmodellen för migrantsmugglare och människohandlare.” Men också att öka stödet till Libyens kustbevakning och stridande krafter till sjöss, enligt enheten.
I samband med de stora flyktingströmmarna till Europa 2015 började Operation Sophia utbilda, finansiera, utrusta och leda en ny libysk kustbevakning som kunde göra vad européerna lagligen inte kunde: ta folket som fångats på fartyg tillbaka dit de kom ifrån.
Flygplanet kontaktade ett oljefartyg i närheten, El Hiblu 1, som räddade flyktingarna ur gummibåten. Utom sex personer som vägrade att lämna den. De var rädda för att bli tillbakatvingade till Libyen. De fortsatte ensamma i jollen men vad som hände dem sedan är fortfarande oklart.
Kände sig lurade
Kaptenen på båten lovade att ta de räddade flyktingarna till Europa men när gryningen kom upptäckte migranterna att de närmade sig Libyens kust igen.
Enligt vittnesuppgifter från flera flyktingar ombord blev många mycket upprörda, rädda och kände sig lurade. De började att ropa till kaptenen att vända om, försökte närma sig båtens kommandobrygga och bankade på båtens väggar som protest.
Då tillkallade kaptenen en av de tre åtalade ungdomarna som han visste kunde bra engelska.
Pojken och två andra engelsktalande ungdomar från Elfenbenskusten och Guinea, agerade sedan, enligt deras egna och de andra flyktingarnas uppgifter, som tolkar och medlare mellan de upprörda flyktingarna och båtens kapten. Något som sas lugna ner stämningen betydligt.
Plötsligt tar kaptenen beslut om att vända båten och styr istället mot Maltas vatten och går emot den anvisning som han tidigare har fått av Eunavfor Med Sophia.
Men sedan, under samma dygn, får den maltesiska kustbevakningen in en rapport från honom om att han befinner sig i en svår situation ombord och att en besättningsman har blivit skadad, något som han senare förnekar i domstolsförhör.
Kaptenen blir ombedd att slå av motorn och en stund senare stormar Maltas militära och maskerade specialstyrka båten med automatvapen.
Fångar
De tre ungdomarna som enligt uppgift agerade som tolkar och medlare på båten, blir fängslade. De två minderåriga blir senare placerade på en anstalt för ungdomar. Efter åtta månader släpps alla tre men måste i fortsättningen rapportera sin närvaro i landet varje dag till polisen.
Enligt deras egna vittnesmål och flera andra flyktingar som var ombord på oljetankern, förekom varken något tvång eller något våld. Allt gick enligt dem lugnt till. Flera av de andra migranterna hyllar de tre ungdomarna för att de lugnade ner situationen och fick kaptenen att förstå att de riskerade att dö om de kom tillbaka till Libyen.
”Jag drunknar hellre i havet än kommer tillbaka dit” har ungdomarna sagt i polisförhör.
Av de andra flyktingarna beskrivs de tre tonåringarna som fredliga och vänliga. De berättar också att kaptenen frågar dem om råd.
Människorättsorganisationer som Sea Watch hävdar att Malta vill skrämma flyktingar till att inte försöka ta sig dit med hjälp av det här åtalet.
2018 var det ett liknande rättsfall i Italien. Då var det två migranter som var anklagade för att ha begått terrorbrott i samband med att en båt ville köra tillbaka dem till Libyen, tillsammans med ett sextiotal andra flyktingar.
Men då kom den italienska domstolen fram till att en tillbakavisning, en pushback, till Libyen varken var ett lagligt eller rimligt alternativ och friade de terroråtalade från brottsmisstankar.
Hur det kommer att gå i fallet med de tre åtalade ungdomarna på Malta är däremot ännu oklart.
