Det är inte många år sedan som det var i princip omöjligt att få tag på färska kryddor i affärerna. Nuförtiden är de en självklarhet. Men de är en aning dyra. Dessutom är de inte särskilt smakrika vilket beror på att de odlas för att växa snabbt, inte ge bra smak. Men det går att skapa sig en egen liten kryddgård med enkla medel med hjälp av de färska kryddor som blir över efter en måltid.
Färska kryddor kan göra hela skillnaden mellan vardag och fest. Jag älskar att kunna slösa med kryddgrönt, men det är dyrt. Budgeten för en måltid kan snabbt ätas upp av några krukor timjan eller salvia. Att göra en egen pesto med köpt basilika är inte att tänka på mot slutet av månaden. För att kunna använda så mycket färska örter jag vill odlar jag mina egna. På höst och vinter med stöd av ett par lampor.
Problemet med de örter vi köper i affären är att de inte är till för att odlas vidare efter att de använts en första gång efter att du har köpt dem. Till att börja med sår odlarna alldeles för många fröer i varje kruka och parerar trängseln med näring och mycket ljus. En hel del örter odlas också hydroponiskt, i näringslösning, vilket ger snabb tillväxt. Resultatet är en sladdrig, blekgrön och smakfattig planta som knappt klarar promenaden hem från affären.
Det är inte världens bästa förutsättningar för odling. För att skapa en liten kryddgård att ha på balkongen är det allra bäst att så egna fröer eller köpa plantor från en plantskola, men en hel del örter går det att bli i det närmaste självförsörjande på genom att ta skott eller plocka delar av en örtkrukas innehåll och plantera i jord.
Så länge som plantan är kvar i sin originalkruka är det ingen idé att försöka odla den. Den håller bäst i kylskåp, den hålls frisk av att få en lätt dusch av vatten någon gång, men annars är den att betrakta som vilken skördad växt som helst. En del ställer köpeörter med kruka och allt i vatten, men min erfarenhet är att det inte är bättre än kylskåpet. För att verkligen förlänga örternas liv måste den planteras om eller tas skott ifrån.
Plantera om
Det enklaste sättet att rädda en färsk kryddört på är att plantera om den. Växter tar god tid på sig för att utveckla rötter och de kan se ut att stå helt stilla i veckor under tiden. Jag brukar ta ut hela rotklumpen ur krukan och sen mödosamt pilla loss plantorna i den från varandra. Basilikakrukor brukar innehålla ett helt gäng små plantor som står och hukar under sina storvuxna kompisar. Dessa är alldeles utmärkta att plantera om.
Genom att spola rotklumpen med vatten och pilla försiktigt med en gaffel eller en chop stick går det lättare att sära rottrådarna åt. Det är inte superviktigt att få med alla rötter, men ju mer som kommer med desto snabbare hämtar sig plantan. Den här metoden är den bästa till klena och sladdriga örter som timjan, mejram och oregano. De hinner aldrig utveckla ordentliga grenar eller stammar när de odlas som kryddgrönt, blir aldrig stora nog att ta skott av. När de fått växa ett tag antar också de mer buskliknande former, men mina försök att sätta den typen av växter i vatten för att få rötter har nästan uteslutande misslyckats.
Plantera dem sedan glest i fin jord och ställ dem i ett soligt fönster. På höst och vinter är det bra med lite extraljus. Jag har skrivit om extraljus här, men en vanlig ledlampa funkar bra om du inte har odlingslampor. Jag brukar ställa en upp och ned-vänd glasburk ovanpå de nyplanterade örterna för att de ska hålla fukten i början. Vänta med att gödsla tills plantorna har tagit sig.
Ta skott
Växter har mekanismer som gör att de ska kunna överleva även om någonting händer dem. Den vanligaste är att de kan utveckla rötter om stammen går av eller om en gren lossnar från växten. Grundregeln är att ju längre ner på plantan en gren sitter desto snabbare sätter den rötter. Dessutom utvecklar många växter lättare rötter nära sina noder, ställena där grenar möter andra grenar eller stammen.
För att ta skott krävs det en aning kunskap om växters anatomi. Växter finns ju i en massa varianter och alla är inte lika villiga att sätta rot. Så det gäller att välja rätt art. Generellt gäller att växter som består av stam och grenar och som har vanliga blad brukar gå att odla vidare med hjälp av skott. Basilika, salvia och rosmarin är typexemplen, medan gräsliknande växter som gräslök eller citrongräs inte funkar.
Det beror också på hur växten är strukturerad. Många växter är symmetriska. Varje ny gren är likadan som hela växten. Om du tar ett skott från en sån planta får du en likadan. Många krukväxter är sådana. Pelargoner till exempel. Andra, som paprika och chili, har grenar som ser annorlunda ut än huvudstammen. När en sån gren tas som skott blir resultatet en konstig gren som sticker upp ur jorden. Basilika, pepparmynta och salvia är trygga på det sättet. De är dessutom de enklaste örterna att odla vidare. Det spelar ingen roll vilken del du tar från dem, kopian blir likadan som originalet.
Det är bra att ta skott direkt när du kommer hem med krukan. Välj den allra finaste delen av den finaste plantan och skär av den med en vass och ren kniv. Ju mindre bakterier och svampsporer som hittar till snittet desto bättre. Lämna minst fem centimeter stam. Rensa bort alla blad och grenar utom de översta två, tre bladparen.
Stoppa ner skottet i en burk med rent vatten och ställ burken på en ljus plats. Jag brukar inte sätta något över mina skott när de står i vatten, det sägs stimulera rottillväxten bättre när de förlorar en del vätska genom bladen.
Byt helst vatten varje dag fram tills dess att rötterna har utvecklats. För att överleva att planteras brukar ett skott behöva två till tre rottrådar som är ett par centimeter långa.
Vattenodling
En del växter behöver inte ens planteras. De kan stå kvar i burken med vatten efter att de satt rot. Basilika och mynta är enklast. När de väl satt rot växer de lydigt i vätska. Med tiden kan de få näringsbrist och du kan behöva tillsätta lite näring till vattnet. Vanlig krukväxtnäring kan fungera, åtminstone kortare tid, men det är bäst att använda näringslösning som är till för hydroponi, odling i näringslösning.
Genom att stoppa ner växtdelar i vatten skapar man en miljö som älskas av olika mikroorganismer. Det blir en snabb tillväxt av bakterier, svampar och alger i en burk med ett skott i. Det är därför vattnet måste bytas ut. Och för att se till att stammen får syre. Genom att använda en burk som inte är genomskinlig, genom att använda rätt sorts näring och byta vätskan så fort den verkar slemmig går det att minska problemen. Vattna andra växter som står i jord med den gamla vätskan.
