I filmbranschen råder brist på både personal och mångfald – något som fått filmarbetare att starta People of film, en sorts arbetsförmedling för rasifierade. Syre pratar med två av initiativtagarna, skådepelaren David Nzinga och filmproduktionsstudenten Hawa Sanneh.
En homogen grupp vars arbete långt ifrån speglar det samhälle vi lever i. Så beskriver skådespelaren David Nzinga svensk filmbransch i dag.
– Det är skillnad på vilka som får driva frågan och vilka som alltid måste driva frågan. Vissa i branschen har uttryckt att det är brist på mångfald. Men när det kommer till kritan, till förändringen, så är alltid ursäkterna att ”tiden finns inte, människorna finns inte, kompetensen finns inte”, säger han.
En bild som David, som drivit egna produktionsbolaget DNZ pictures sedan 2014 inte känner igen sig i.
– Som skådespelare har jag kommit till många produktioner och av säg 50 anställda är jag den enda svarta på plats, både framför och bakom kameran. För mig blir det ett frågetecken, för i mina egna produktioner har vi ju mångfald både framför och bakom kameran.
”Ganska ensam som svart”
Frågor om vilka kroppar vi får se framför och bakom kameran har alltid intresserat filmproduktionsstudenten Hawa Sanneh, säger hon.
– Själv arbetar jag mest bakom. Där man oftast är ganska ensam som svart, och blir då per automatik den som måste driva frågan om representation. Och det är inget som någon bör bära själv, det är något som bör vara en självklarhet på en arbetsplats.
Idén att skapa en plattform som ska ge filmarbetare som är rasifierade jobb kom från filmproducenten Susanne Tiger på B-reel films, som under våren 2020 märkte att pandemins sjukskrivningar krävde dubbla personaluppsättningar. Hon kontaktade då David och Hawa.
– Jag tycker att det är ett konkret sätt att påbörja ett förändringsarbete. I dag finns inget bra sätt att rekrytera filmarbetare på. Då är det lätt att man hamnar i gamla hjulspår och väljer personer man redan har arbetat med. Med People of film vill vi få folk att stiga utanför sin comfort zone, säger Hawa.
David lyfter filmutmärkelsen Guldbaggen och tv-priset Kristallen, som en lägesbild av branschen:
– Kolla de nominerade och vinnarna de fem eller tio senaste åren. Eller på de större filmerna som har producerat under samma period. Speglar den statistiken samhället vi lever i just nu, och vilka historier som berättas och vilka som får synas?
Bredda kompetensen
Flera av institutionerna som fördelar resurser till svensk film och tv har riktlinjer för en inkluderande filmbransch, påpekar han, och tillägger att bristen på mångfald bakom kameran än ännu större än på vita duken.
– De som jobbar med mångfald ser ofta till att ändra där det är mest synligt.
People of film är dock inte en form av inkvotering med mål om en specifik andel rasifierade i varje produktion, enligt initiativtagarna.
– Det handlar inte om att ”har du så här många procent har du lyckats”, utan också om ögat på berättelserna, säger David, som tycker att det är extra viktigt att få in representation där besluten tas – bland producenter, regissörer eller manusförfattare.
– Vem som håller i pennan påverkar vilka perspektiv som lyfts fram. Man vill komma bort från de stereotypa projekten, där filmskaparna inte har nån bakgrund inom ämnet man berättar om. Öppna upp och inkludera, så slipper du den där huvudvärken!
Som exempel tar David en kommande svensk film om hiphop som inte involverar danskulturen, och filmer som utspelar sig utanför tullarna, gjorda av personer som inte själva lever där och saknar kännedom om platserna.
Men även vem som efterarbetar filmen, eller arbetar inom sminket spelar roll, erfar han.
– Den bakgrund du har kan bredda perspektiven i varje liten detalj. Den som klipper avgör vad vi ska se mer eller mindre av. När jag kommer till vissa produktioner är det många som inte vet hur de ska sminka svart hy, eller fixa mitt hår. Ofta får jag gå till en extern barbershop. Det säger en del om branschen. Man behöver bredda kompetensen.
Filmindustrins brist på representation har under de senaste åren uppmärksammats, till exempel i samband med Oscarsgalan, med hashtaggen #OscarsSoWhite, och i öppna brev i samband med Black lives matters återkomst.
Och kanske är förändring på gång. Oscarsgalan har beslutat att införa fyra olika mångfaldhetskrav, där två behöver uppfyllas för att kunna nomineras till bästa film. Kraven ska träda i kraft fullt ut 2024. Svenska filminstitutet har öppnat för nåt liknande när det gäller Guldbaggen.
– Drömmen hade ju varit att de diskussionerna eller den här typen av plattform inte skulle behövas, men verkligheten ser ju annorlunda ut. Guldbaggen är ju det är det största du kan vinna i Sverige, så det är intressant att man väljer att gå den här vägen, säger David.
Inte inkvotering
Problemet när det har arbetats med mångfald inom svensk film hittills är att satsningarna ofta genomförs på projektbasis och bara är tillfälliga, erfar han.
– Man klappar sig själv på axeln över att ”ha gjort något” – och sen händer inget mer. Medan People of film ska vara hållbart. Det handlar inte om inkvotering eller offerkoftan, utan om att vi har grymma filmarbetare som borde kunna skapa film utifrån samma förutsättningar som andra, säger David.
Hawa Sanneh påpekar att många länder i dag för statistik om sin befolknings ”ras”/etnicitet, språk och religion för att kartlägga diskriminering, så kallad jämlikhetsdata – men inte Sverige.
– Vi behöver börja räkna och ha statistik för att veta hur det ser ut kring etnisk mångfald på arbetsplatser. Att räkna huvuden är inte målet, men ett verktyg eftersom vi behöver fakta för att veta hur man ska jobba för att motverka diskriminering, säger hon, och fortsätter.
– Med plattformen vill vi hjälpa filmbranschen att börja checka sig själva internt. Förändringsresan börjar när en producent eller bolag faktiskt klickar in sig på hemsidan och anställer någon baserat på personens kompetens.
Mycket kärlek
People of film kommer att mäta hur många som har blivit anställda med hjälp av plattformen, förklarar David.
– Vi vet att några redan har blivit kontaktade. Och efter tre dagar hade vi upp emot 120 produktionsbolag som hade signat upp sig på sidan, det tycker jag talar ganska högt. Fackförbund och andra organisationer har hört av sig om hur man kan ta det här vidare.
Hittills har initiativtagarna mötts av visst motstånd och rasistiska kommentarer i sociala media, berättar David, och fortsätter.
– Motstånd finns alltid, men min energi ligger inte på dem, utan på den enorma kärleken och supporten vi har fått, det är helt sinnessjukt! Många har uttryckt att nåt liknande borde finnas inom flera branscher. Man märker att så många där ute vill se en förbättring. Det är dags nu!
People of film
Plattform som ska förmedla jobb till filmarbetare som rasifieras, grundad av Susanne Tiger, producent B-reel films, filmproduktionsstudenten Hawa Sanneh och skådepelaren David Nzinga.
Projektet, som lanserades under november 2020, har stöd av flera tunga filmaktörer som Film Stockholm, Film i Väst, Film i Skåne, Filmpool Nord och Svenska Filminstitutet.
Som filmarbetare ska du varit yrkesverksam i minst tre produktioner inom rörlig bild. Du antingen identifierar dig som rasifierad/icke-vit, blir rasifierad eller upplever att du blir rasifierad.
Som produktionsbolag eller person som anställer och som vill ha tillgång till plattformen ska du ha som huvudsyssla att producera film, tv eller reklam.
