Om det vore ett vanligt år skulle Stockholm Pride ha varit i full gång, Pride house och scener skulle ha samlat folk liksom Stockholms gator när paraden med tusentals deltagare tågat förbi. Men i morgon inleds i stället den i år digitala festivalen, ”Stockholm Pride summer stream”.
Den främst digitala festivalen, den 31 juli till 2 augusti, ska innehålla streamade seminarier från Pride house, shower från Pride stage och nedslag från olika ställen i Pride city, digitalt och i staden. Även festerna blir digitala och fredagen bjuder till exempel på en schlagerkväll med bland annat Lina Hedlund och Babsan, Magnus Carlsson och Linda Bengtzing. Även paraden blir digital och kommer att bestå av videohälsningar från personer och organisationer, enligt organisatören Stockholm Pride.
– Det blir en digital manifestation som inleds med tal av Kronprinsessan Victoria och som sedan kommer innehålla tal och Happy Pride-hälsningar från politiker, hbtq-profiler, artister och personer i communityt, som skickat in sina egna bidrag. Allt leds av paradveteranen Robert Fux och komikern Petrina Solange mellan klockan 12 och 14 på lördag, säger Vix Herjeryd, ordförande för Stockholm Pride.
Hur känns det att paraden inte samlar folk på Stockholms gator?
– Vi försöker se fördelarna. Önskemålet att följa oss på distans har funnits länge och i år får vi testa konceptet. Det gör festivalen mer tillgänglig för den som av olika anledningar inte har möjlighet att delta fysiskt, som kanske inte kan resa eller inte kommit ut ännu. Det är såklart svårt att återskapa mötesplatsen som paraden innebär, och känslan att dansa tillsammans med 50 000 andra genom Stockholms gator med hundratusentals i publiken, men den digitala paraden kommer inte att göra oss besvikna!
Tillgänglighet på webben
Men Pell Uno Larsson, ansvarig för RFSL:s seniornätverk, skrev nyligen en debattartikel om att äldre hbtqi-personer kan ha svårt att delta i en digital festival, på sajten QX opinion.
”För de som förstår sig på teknik och har tillgång till bra uppkoppling kanske de digitala seminarierna och mötesplatserna blir mer tillgängliga än de har varit innan, då man inte behöver ta sig till en specifik plats för att delta. För oss som bor på mindre orter som inte har något Pridefirande blir tillgängligheten till seminarier och mötesplatser högre. Men för alla oss som inte förstår oss på exempelvis Zoom eller inte hör så bra vad som sägs i hörlurarna blir det kanske extra ensamt i år.”
Seniornätverket arbetar för att skapa mötesplatser för äldre hbtqi-personer och att sätta seniorernas frågor på agendan. Pell Uno Larsson skriver om behovet att få uppleva sig själv som norm, av fler mötesplatser för äldre hbtqi-personer och fler boenden med hbtqi-profil samt efterlyser att Sverige ska införa ”LGBT history month”, som ett komplement till Pride, där hbtqi-personers historia och berättelser får stå i centrum.
”För oss som kanske inte orkar gå en hel Prideparad eller festa i glitter hela natten är det svårt att hitta platsen där vi får synas och glittra vi med”, skriver Pell Uno Larsson.
Vix Herjeryd säger att tillgänglighet är högt prioriterat för organisationen, som årligen arrangerar festivalen för att som de skriver på sin webbplats ”synliggöra hbtq-frågor och skapa en frizon för homosexuella, bisexuella, trans och queerpersoner och de könsuttryck som finns inom rörelsen”.
– En digital festival ökar vår tillgänglighet på många sätt. Men skapar precis som en fysisk festival tyvärr vissa begränsningar, framförallt för den som tillhör en riskgrupp och inte heller kan följa en sändning på internet till exempel ihop med familj eller vänner. Vi har dock många digitalt aktiva äldre hbtq-personer i vårt community och vi kan tipsa om den här programpunkten ”Seniora hbtq-personer – om ensamhet och gemenskap” i Pride house exempelvis, säger hen.
Under veckan har olika organisationer arrangerat aktiviter, där en del sker på egen hand, till exempel tipspromenad, fotoutställningar, andakt och café i kyrkor samt rundvandringar både i dåtidens offentliga toaletter och gayhistoria tillbaka till vikingatiden.
Att vara hbtq och funkis
Bland gårdagens aktiviteter fanns en releasefest för boken Min makt, jag är berättaren. I den skriver sex författare på lättläst svenska om att vara hbtq-person och funkis, ett ord som i dagligt tal används för personer med funktionsnedsättning.
Johanna Nyberg, RFSL Stockholm, är en av tre projektledare för boken.
– För oss var det jätteviktigt att träffas, dela och bjuda in andra att höra om processen med att ta fram boken och de viktiga berättelser som kommer fram. Boken är också det sista vi gör inom ett treårigt projekt kallat Jag är berättaren, med stöd av Allmänna arvsfonden, där vi har arbetat för att ändra representationen av hbtq och funkis.
Hen berättar att det låg mycket arbete bakom att ”corona-säkra” kvällen, gällande till exempel antal och avstånd, mottagande och servering.
– Det blev en jättefin och stämningsfull kväll med bland annat uppläsningar från boken, som har mycket kraft i sig. Till exempel läste Lo H sin text Jag vägrar om att någon har tänkt saker om en som inte stämmer, att sätta sig emot det och ta makt över sitt liv. En annan text av författaren Mattias handlar om att ta steget ut i sin första pridepararad och att leva ut som man vill men som man tidigare har hindrat sig från.
I inbjudan skriver de från RFSL att boken handlar ”om att ha personlig assistans, bo i gruppbostad och jobba på daglig verksamhet. Om att vara styrd av andra i sin vardag. Om att komma ut och stå upp för sig själv. Om att ta makten över sitt liv”. Inom projektet har två andar böcker producerats: Min verklighet och Min stolthet.
– För fyra år sedan satt vi på hbtq-hänget och pratade om vilka röster och ansikten som får ta plats i böcker och filmer. Vi gjorde sedan en undersökning och fann snabbt att det knappt fanns någon representation alls på svenska. Då kom vi fram till att vi kanske inte kan göra allt men vi kan börja någonstans, säger Johanna Nyberg.
Hbtq-hänget är en verksamhet inom RFSL Stockholms regi för hbtq-personer samt personer som är intresserade av frågorna och som bor i gruppbostad, servicebostad eller jobbar på daglig verksamhet.
Hen säger att det har skett ett skifte och att utbudet och representationen ökar.
– Det viktigaste målet var att nå ut till människor som kan känna igen sig och det har boken gjort. Nu finns den på exempel på många bibliotek samt på gruppboenden och daglig verksamhet.
