Redaktörens favorit: Svenska bönor går från djurfoder till humankonsumtion

Det pratas mycket om baljväxter och i synnerhet om åkerbönor. Genom flera olika forskningsprojekt undersöks nu hur åkerbönan kan hjälpa till att minska köttkonsumtionen. Enligt forskare på Sveriges lantbruksuniversitet kan svenska baljväxter ersätta all import av kött. Frågan är dock om baljväxter kan göra Sverige helt självförsörjande på proteinkällor.

Bondbönan är en välkänd kamrat i trädgårdslandet. Den har varit basföda i Sverige sedan 1200-talet. Den lite mindre släktingen åkerbönan, eller favabönan, är kanske inte lika bekant eftersom den främst används till djurfoder. Men nu gör åkerbönan entré även på tallriken.

Åkerbönan odlas främst för det höga näringsinnehållet samt att den klarar av olika väder- och jordförhållanden. I Västra Götaland odlas den bland annat i Lilla Edet, Töreboda, Mariestad och Mellerud.

Jakob Andersson i Röstorp utanför Lilla Edet driver ekologiskt jordbruk sedan 1990. Han odlar bland annat åkerbönor, havre, vete och korn.

– Jag odlar åkerbönor eftersom den är en proteinrik böna som ger en säkrare skörd än ärtor. Det passar bra i den ekologiska odlingens växtföljd med en gröda som fixerar kvävet själv och som inte behöver gödslas, säger Jakob Andersson.

Måste gå runt ekonomiskt

Hans gård ingår i företaget Nordisk råvaras odlarnätverk. Nordisk råvara saluför svenska, ekologiska grödor som bönor, ärtor, linser och även flera sorters quinoa. Jakob Andersson tror att åkerbönor kan ersätta en del av köttätandet, men menar att djurhållningen också behövs för att han ska gå runt ekonomiskt. Han kan nämligen inte odla bönor varje år.

– Man kan bara odla bönor vart sjunde år på samma gärde. För att få en bra växtföljd vill man också ha vall i växtföljden. Vem ska ersätta mig om jag inte kan använda den till djurfoder? Och däremellan odlar jag spannmål, till exempel grynhavre. En del av havren klassas som foder och utan djurhållning finns det ju ingen efterfrågan på det. Jag behöver inkomst varje år, säger han.

Rötterna binder kväve

Helt veganska gårdar är mycket ovanliga, även om det finns ett par stycken i Sverige. De har löst gödselfrågan bland annat genom att odla en viss typ av växter som i sin tur agerar gödsel. Det fina med åkerbönan är att dess rötter binder kväve från luften och minskar behovet av gödsel, även för de grödor som odlas efter bönorna. Dessutom är deras blommor en källa för pollen och nektar till bin och humlor.

En av de faktorer som hittills hindrat åkerbönan från att slå igenom för humankonsumtion, är att det knappt inte funnits någon förädlingsaktivitet. Det vill säga: Få har satsat på att förbättra bönornas förutsättningar för att passa som livsmedel.

Men nu blir det ändring på det. Ett forskarteam på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Alnarp undersöker åkerbönans potential under projektnamnet Framtidens åkerböna för mat och foder. Forskningen är en del av den långsiktiga, nationella satsningen Grogrund. Regeringen har skjutit till 90 miljoner kronor till Grogrund fram till år 2020 och efter det ska projektet även finansieras med hjälp av näringslivet.

Minskar klimatpåverkan med 20 procent

Det är en omfattande satsning på det som kan komma att påverka den framtida livsmedelsförsörjningen i Sverige. Men helt självförsörjande kan vi inte bli eller ens bör bli, anser Pernilla Tidåker som är forskare vid Institutionen för energi och teknik på SLU i Uppsala.

– I dag har vi låg självförsörjningsgrad på en rad produkter, främst frukt och grönt, men vi har även en stor import av kött, särskilt nötkött. En fullständig självförsörjning är varken möjlig eller önskvärd. Det finns produkter som inte kan produceras i Sverige och handel behövs för att reglera överskott och underskott mellan år, säger Pernilla Tidåker.

En stor mängd av baljväxterna i Sverige odlas på Öland och andra delar av landets sydligare breddgrader. Ju längre upp i landet, desto svårare att odla. Det är alltså inte helt lätt att undvika import. Pernilla Tidåker menar dock att vi har mycket att vinna på att öka självförsörjningsgraden väsentligt.

– Genom att ersätta hälften av köttet med inhemskt odlade bönor och ärter minskar matens klimatpåverkan med 20 procent och markanvändningen med nästan en fjärdedel, främst som en effekt av minskad köttimport. Vi måste samtidigt belysa vilket kött vi ska ersätta med baljväxter. Igenväxande betesmarker är ett av de största hoten mot biologisk mångfald och till exempel pollinering, säger hon.

I vilken utsträckning som konsumtionen av baljväxter kan öka i framtiden är ett ansvar fördelat på flera aktörer, som till exempel odlarna, livsmedelsföretagen, konsumenterna och politikerna.

Cecilia McAleavey är ordförande för branschorganisationen Växtbaserat Sverige vars syfte är att främja växtbaserade livsmedel. Organisationens medlemmar är bland andra Findus, Orkla Foods, Oatly, Food for progress och Vegme. Cecilia McAleavey arbetar till vardags för Oatly.

– Forskningen är tydlig. Vi kan och bör ersätta mer av köttet med vegetabiliska proteiner, vilket redan sker i en ökande takt både hos konsument och på storkökssidan. I dag väljer cirka 20 procent av Sveriges befolkning att äta vegetarisk eller vegansk mat någon gång i veckan, och andelen flexitarianer och vegetarianer fortsätter öka, säger hon.

Växtbaserat Sverige ser en framtid för svenskodlade baljväxter. I dag används endast två procent av åkerarealen till baljväxtproduktion. Potentialen är minst tio procent, menar organisationen.

– Det finns klimatmässiga och jordartsmässiga utmaningar att odla vissa linser och bönor men det finns med all sannolikhet stora möjligheter att utveckla svenskanpassade baljväxter, inte minst för humankonsumtion. Här finns också mycket att göra för förädlingsindustrin för att kunna omvandla svenska baljväxter till mycket goda alternativ till kött, säger Cecilia McAleavey.

Stor potential i svenska bönor

Globalt är sojabönor och jordnötter de överlägset vanligaste baljväxterna. Sojabönor odlas främst för djurfoder, men även den del som används i vegetabiliska färdigprodukter måste importeras. Flera av Växtbaserat Sveriges medlemmar saluför råvaror som är importerade. Findus produkt Pease är till exempel baserat på ärtor från Tyskland och Orklas Anamma på sojabönor från Europa och USA.

– Som det ser ut i dag kan vi inte möta efterfrågan med enbart svenska produkter. Det är spännande att se hur man framöver kan använda inhemskt odlade baljväxter i fler produkter. Våra medlemmar ser en stor potential i svenskodlade baljväxter och är bland annat med i olika forskningsprojekt för att hitta nya, alternativa grödor att odla i Sverige, säger Cecilia McAleavey.

Förädlingen behöver utvecklas

I Sverige odlas framför allt bruna, vita och svarta bönor samt kidneybönor, mungbönor, vaxbönor och i viss mån sojabönor. Åkerbönans uppgång som livsmedel gör än så länge små avtryck i butikerna. Ett av de få företag som vågat satsa på åkerbönan är Food for progress som saluför bönprodukten Beat.

– Det finns ett behov av att utveckla mellansteget, alltså steget mellan den odlade bönan och förädlingsföretagets tillagning av exempelvis en vegokorv. Samtidigt riskerar en liten, inhemsk ekologisk produktion av exempelvis åkerböna bli sårbar för torka och skadedjur. Det krävs större odling för att det ska var motståndskraftigt, säger Cecilia McAleavey.

Under 2018 testodlades tolv olika sorters åkerbönor inom ett projekt som kallas Sverigeförsöken – ett samarbete mellan SLU och Hushållningssällskapen. 2018 var dock ett riktigt dåligt år för åkerbönan, med både torka och angrepp av insekten bönsmyg. Men bönor blev det och de provades av en smakpanel med gott resultat.

Vem ska då se till att bönorna hamnar på vår tallrik? Cecilia McAleavey anser att konsumenterna ofta får bära ett för stort ansvar.

– Vi som livsmedelsföretag har givetvis ett stort ansvar att utveckla hållbara och hälsosamma produkter som smakar gott och som konsumenten gärna väljer igen och igen. Det ligger också ett stort ansvar hos dagligvaruhandeln och food service-sektorn eftersom de har den dagliga konsumentkontakten. Hos bönderna gäller det att se detta nya segment som en stor möjlighet för att komplettera sin existerande produktion med baljväxtproduktion i en smart växtföljd, säger Cecilia McAleavey.

Sist men inte minst tycker hon att politikerna borde tillföra medel till forskning och utveckling. Växtbaserat Sverige vill även initiera ett arbete tillsammans med regeringen för att ta fram en handlingsplan för det växtbaserade segmentet.

Bönderna beroende av djurhållning

Jakob Andersson på gården i Röstorp tror inte att vi helt kan förlita oss till växtbaserade livsmedel. Han ser gärna en bojkott av importerat kött, men menar att konsumenterna borde stödja KRAV-märkt kött och att djurhållningen ingår i en bra växtföljd, eftersom han är beroende av foderförsäljningen och av gödslet.

Men han ser gärna sina åkerbönor som ett komplement till köttet. Hur bönorna ska hamna i matbutikerna menar han handlar främst om efterfrågan.

– Det är en svår fråga. Om det finns en efterfrågan från konsumenterna så brukar marknaden vakna och försöka förse dem med det som önskas, säger Jakob Andersson.

SLU-forskaren Pernilla Tidåker ser gärna att politikerna också tar sitt ansvar.

– Jag skulle gärna se att restauranger och offentlig upphandling särskilt lyfter svenska baljväxter. Det sistnämnda är ju faktiskt något som politiker på lokal och regional nivå kan jobba med. På nationell nivå kan ökat stöd för svenskodlade baljväxter öka intresset och lönsamheten för mer svensk baljväxtodling, avslutar hon.