22 av 25 kommuner i Sverige brister i att erbjuda och att informera om rätten till att läsa de nationella minoritetsspråken. Det visar en ny rapport från Skolinspektionen, enligt Ekot.
Skolinspektionen har genomfört en översyn av modersmålsundervisningen i de nationella minoritetsspråken för årskurserna 7–9. I majoriteten av de synade skolorna saknas helt eller delvis information om utökade rättigheter för de fem minoritetsspråken. I flera fall ges också felaktig information om de rättigheter som gäller.
Sedan den 1 juli 2015 har elever tillhörande nationella minoriteter, en utökad rätt till modersmålsundervisning. Ett syfte med lagändringen är att bevara och utveckla språken, ge möjlighet till en revitalisering av språk som gått förlorade i föräldragenerationen, enligt Skolinspektionen.
Myndigheten, som har i uppdag att granska skolor, lyfter rätten till modersmålsundervisning och hänvisar till forskning som visar på att modersmål har betydelse för elevers identitet, självkänsla och skolframgång.
Melwin Tjäder, som går i årskurs sju i Stockholmskommunen Bromma, vill lära sig samiska.
– Det betyder ganska mycket för min syster, min mamma och många i min släkt kan samiska. Och då kan man ju prata lite annat språk än svenska. Det kan ju vara lite roligt, säger han till Sveriges Radio.
Enligt kartläggningen saknas det också hos nästan samtliga huvudmän information till elever och vårdnadshavare om möjligheten att välja modersmålsundervisning i nationella minoritetsspråk inom ramen för språkvalet.
I Sverige finns fem erkända minoritetsspråk; finska, meänkieli, samiska, romani chib och jiddisch, som är kopplade till större rättigheter än andra minoritetsspråk.
Finska och Meänkieli är finsk-ugriska språk. Även samiska är en grupp av flera språkvarieteter som hör till den finsk-ugriska språkgruppen. Romani hör till den indoariska språkgrenen bland de indoeuropeiska språken och är besläktat med sanskrit. Och jiddisch, som är ett germanskt språk, talas av cirka 3,5 miljoner judar, enligt Wikipedia.
