Trålaren Clipperton är 63 meter lång och hade i början av april fiskat upp 770 206 kilo strömming i samma område som Stockholms läns yrkesfiskare fiskat upp 4 417 kilo, enligt en granskning från Mitti. En typ av fiske som är laglig – men skadlig, säger Henrik C Andersson, länsfiskekonsulent på länsstyrelsen i Stockholm till tidningen:

– I dag är fiskebåtarna färre, men sjukt effektiva. De följer reglerna och kvoterna, men eftersom man koncentrerar fisket till mindre område och kortare tid blir det lokala uttaget så otroligt mycket större och det skadar strömmingsbeståndet mer.

Fiskekvoterna sätts alltså för hela Östersjön, men strömmingen fångas i begränsade områden. Hittills i år har industritrålarna dragit upp 3 160 450 kilo strömming i länet.

– Det här får katastrofala följder för hela skärgården. Strömmingen är motorn i skärgårdens ekosystem, säger Henrik C Andersson.

Strömming klassas som en livskraftig art. Men bottentrålning är också det största hotet mot Sveriges rödlistade marina arter, enligt Artdatabanken.

Fiskekvoter i strid med vetenskapen

Ett annat problem är att Sveriges fiskekvoter inte är satta i linje med vetenskapen, enligt en rapport från brittiska tankesmedjan New economics foundation (NEF). I deras granskning ligger är Sverige sämst i EU på vetenskapliga kvoter. Vi tillåter enligt NEF hela 32,5 procent mer fiske än vad som är hållbart.

Problemet med industritrålare är inte begränsat till Stockholms skärgård. Som Syre tidigare skrivit om larmar fiskare från olika delar av Östersjön om minskade sill- och strömmingsbestånd. Forskare från SLU föreslog i december 2019 ett gemensamt förbud för trålfiske i Ålands hav och sydvästra Bottenhavet under vintern, inför strömmingens lektid.

Men jättetrålaren Clippertons ägare Marcus Backman delar inte uppfattningen om fiskets problem, säger han till Mitti.

– Vårt fiske är hållbart. Det är ju ingen idé att såga av den gren vi sitter på.