När nyheterna om coronaviruset började komma befann sig Krister Segergren i Indien. När han började känna att det var dags att ge sig av hemåt hade möjligheterna att komma hem redan börjat krympa. Han var fast. Det här är en dagbok från ett par surrealistiska månader – men när den publiceras är han hemma igen.
Nog hade jag läst om viruset, men det var först den 27 januari jag nämnde det lite skämtsamt i ett mejl till min hustru. ”Coronaexport från Kina. Livet går vidare.” De första smittade i Indien fanns nämligen i delstaten Kerala, där jag själv var och fortfarande (mot min vilja) befinner mig. Samma dag läste jag om det första fallet i Sverige.
11 februari. Min hustru länkar till en artikel med en virusexpert som säger: ”Jag skulle aldrig boka en resa.” Ok, det kan jag hålla med om, men nu är jag redan här. Och jag känner mig som vanligt trygg i detta land som jag älskar och varit till så många gånger. Jag kom hit i november och besöker ett meditationscenter vid kusten.
Indien tog till slut virushotet på största allvar. Landet stängde möjligheten för utlänningar att via flyg komma hit från länderna där viruset hade spridits. Centret jag bor på har också vidtagit extra åtgärder och släpper inte in personer från dessa länder om de inte redan varit i Indien i minst 28 dagar.
15 februari. Jag reser med buss och tåg mot Neyyar Dam, via Thiruvananthapuram som är Keralas ”huvudstad”. Här finns också närmaste kontor för Air India. Vill höra om min biljett den 22 mars kan bokas om till ett tidigare datum. Jo det kan gå. Vi tittar på datum och priser. Men plötsligt reser handläggaren sig och försvinner in till ett annat rum för att hjälpa en kollega. Efter en lång väntan tröttnar jag och lämnar kontoret. Det var kanske inte meningen då tänker jag.
Om jag gjorde rätt? Troligtvis inte, jag sitter ju fast här fortfarande, mer än två månader senare utan möjlighet att ta mig hem. Men det är alltid lätt att vara efterklok. Eller kanske finns det en större mening som jag inte ser? Att allt är precis det ska vara. Den indiska själen med dess uråldriga vediska kultur omsluter mig och får mig att sjunka ner i den visheten.
Jag fortsätter min resa till Neyyar Dam som ligger vid foten av de sydindiska bergen och Indiens sista regnskogar i den södra delen av Western Ghats, den indiska bergskedjan som är 1600 km lång och omfattar ett 140 000 kvadratkilometer stort område. Här finns bland annat den sällsynta läppbjörnen, den indisk bison och elefanter. Några mil norrut strövar vilda tigrar.
Kanske var det här Mowgli träffade Baloo, Bagheera och pytonormen Kaa. Deras avkommor rör sig nog fortfarande I de stora skogarna och jag kan inte låta bli att tänka på hur det gick med grabben. Det vi aldrig fick läsa om. Hur det kändes att bli vuxen, få hormoner och skägg. Började han skolan, eller blev det fortsatt hemundervisning? Den som Baloo så framgångsrikt påbörjade. Kanske tynande han sedan bort på något callcenter i Mumbai.
Här väntar en två veckors yogaträning. Hathayoga, meditation och andra aktiviteter fyller mina dagar och både Mowgli och viruset känns långt borta.
Efter en vecka har viruset spridit sig okontrollerat i Iran. Ansiktsmaskerna är slut på apoteken och många grannländer stänger gränsen. Och sedan Italien. Pandemi?
Får ett meddelande från hustrun. ”Mycket kan hända på en månad. Tänk efter. Det måste gå att få ett flyg hem.”
25 februari. Det sprider sig fort i Europa. Jag får en länk till en artikeln om flygrestriktioner, med kommentaren: ”En tidsfråga tills du inte kan ta dig hem även om du vill.”
28 februari. ”Jag tror inte du kommer att kunna åka hem. Rätt vad det är sätts du i karantän någonstans. Indien har säkert många smittade som inte rapporterats.”
Hon kan ha rätt i det, men jag chansar.
5 mars. 52 smittade i Sverige, 28 i Indien.
”Visserligen superbra för miljön att flyg stoppas men .. är du helt obekymrad?”
Vad ska jag svara? Jag är faktiskt inte det minsta orolig. Men någonting inom mig säger att jag kanske borde vara det. Det ploppar in ett nytt meddelande:
”Viss oro är bra att ha evolutionärt. Annars ser man inte faran när den kommer.”
”Ok.”
”Dessutom har man sett att lite oro stärker immunförsvaret.”
”Hmmm. Låter troligt.”
”Och om myndigheter har strategin att inte ’oroa’ befolkningen och inte säga hela bilden så skapar det mer turbulens i samhället.”
”Sant.”
Avresa från Neyyar Dam. Tar mig tillbaka till centret där jag var innan och når fram på kvällen.
6 mars. Ibland har man ett osannolikt flyt! När jag vaknar får jag höra att de stängde ashramet för nya besökare vid midnatt. Ingen släpps in, vare sig indier eller västerlänningar. Inte ens över dagen. Vilken tajming!
8 mars. En fjärdedel (!) av Italiens befolkning sätts i karantän. Samtidigt delar Jimmie Åkesson ut flygblad vid turkiska gränsen. Borde han inte haft någonting annat att dela ut? Mat? Munskydd?
10 mars. Vaknar upp till den osanolika nyheten att hela Italien är satt i karantän! Över 60 miljoner.
12 mars. ”Inreseförbud för alla européer till USA. Inställda flyg världen över. På mitt jobb börjar man förbereda stabsläge. Lycka till med hemresan Krister 😒.” Vad ska jag svara? Flygen går ju fortfarande och Sverige har meddelat att det inte är aktuellt att stänga gränsen. Tillit.
Jag börjar läsa mer om det som sker i Sverige och Europa. Det finns en inhemsk spridning som växer lavinartat. Land efter land stänger sina gränser och vissa hyllor gapar tomma i mataffärer vilket tyder på en begynnande panik.
Toalettpapper, pasta och jäst är det viktigaste för vår överlevnad. Nu är det bevisat. Man slutar testa vanligt folk. Bara de som lagts in och sjukvårdspersonal, om ens det. Antalet smittade i statistiken har alltså inte stor relevans längre. Bara antalet döda.
Jag skriver och frågar min vän Per som arbetar som överläkare i Stockholm. ”Om vi tar jämförelsen med vanlig influensa så är skillnaderna stora” svarar han. ”Nytt virus med tillräckligt stor smittsamhet: 2,2 personer smittas av varje smittad. För att pandemin ska avta behövs en flockimmunitet på 60% uppnås. Då minskar smittsamheten men först när den är under 1,0 kommer detta vara över. Dödlighet 2–3%. Högre bland äldre över 70 och med riskfaktorer. Detta innebär att 120 000 svenskar kan dö, mot normalt 200–1000. Problemet är bristen på vårdpersonal, vårdplatser och framför allt IVA-platser.”
Jag börjar förstå allvaret. Det här är mycket starkare än ett flunsavirus och sprids enormt snabbt. Och jag med min historia av lungproblem tillhör definitivt riskgruppen.
13 mars. Läser att hela Spanien också är i karantän nu. Närmare 50 miljoner. Helt galet.
Min rumskamrat från Frankrike har blivit förkyld. Han var på Maldiverna nyligen för att förlänga sitt visum. Jag borde inte ha nämnt det i mitt senaste meddelande.
”Byt rum omedelbart!”
”Går inte. Det är sen kväll här. Allt stängt. Dessutom sa han i morse att han varit sjuk i två dagar.”
14 mars. Danmark har stängt gränsen. Samtidigt som viruset snabbt sprids över världen tycks konspirationsteorier om det spridas i nästan samma hastighet. En svensk kvinna som kallar sig Zoë Devi har en facebooksgrupp med över 4600 medlemmar: ”Light Gatherings – Ljuskedjan med Zoë.” Hon påstår sig kanalisera budskap från andevärlden och enligt egen utsago är en av Skandinaviens främsta healer och andliga lärare. I hennes grupp och blog, liksom på andra liknande forum på nätet, diskuteras viruset flitigt och kopplas ihop med de mest fantastiska teorier.
”Enligt mig så är viruset skapat av mörka krafter” skriver Zoë i en tråd. Hon påstår att det innan påsk ska ske en stor utrensning på jorden och coronaviruset är en del i detta. Tre dagar utan el, internet, telefon och vatten. Kodordet är ”STORM.” Ett ord som naturligtvis förekommer i media och därigenom ständigt ger bekräftelse till deras teorier och profetior. Enligt dem agerar viruset ungefär som en skyddsmantel för att operationen ska kunna genomföras.
Den som Trump leder och ”som ska driva ut ”the deep state/Cabal/Illuminati” kort sagt, det satanistiska nätverk och maffia som infiltrerat vår värld” skriver Sebastian på forumet till en i gruppen som vill veta mer. ”Sverige är ett av de mest korrupta länderna i världen” skriver en kvinna och fortsätter, ”men folket tror att vi har demokrati… Inte konstigt att Trumpen tycker synd om svenska befolkningen.”
Sedan kommer hela sanningen att rullas upp. De skyldiga arresteras (världens nuvarande elit minus Donald Trump) och den 12 april vaknar vi upp till en ny värld i harmoni, ledd av Trump, ljusbäraren.
15 mars. Fler och fler länder stänger gränserna. ”Krister, på nyheterna sa de i kväll att UD uppmanar alla svenskar utomlands att åka hem!”
Jag letar upp min bokning på nätet men kan inte göra någon ombokning. Börjar kontakta Air India på alla möjliga sätt vilket visar sig vara ett heltidsjobb. Mejlar. Ringer på alla nummer. Somliga har bara en automatisk röst på hindi, andra fungerar inte. Via ett nummer kommer jag till slut till en telefonsvarare där jag kan välja engelska och som tycks fungera. Jag väntar men det är sent och jag måste sova.
16 mars. Får inte tag på AI. De svarar inte trots kö som enligt uppgift bara ska vara i 15 minuter. Lovande! Men sedan händer ingenting.
”UD har en svensklista har jag hört. Se till att du hamnar på den!”
17 mars. Får mejl från svenska ambassaden i Indien. De meddelar att Indien nu inte längre tillåter någon att resa in från Europa.
Rädslan ökar hela tiden i Indien och det är förståeligt. Här bor nästan 1,4 miljarder människor på en yta som bara är sju gånger större än Sverige, och med knappa medicinska resurser. Det är som upplagt för en katastrof.
På centret där jag bor har de beställt ansiktsmasker som vi ska bära. Alla som har eller har haft hälsoproblem ska stanna på sina rum. Bara komma ut och äta eller promenera runt på området för att få motion. Ingen får ta emot släktingar eller vänner utifrån, inte ens paket. Ingen får lämna centret, om man inte väljer att resa härifrån för gott.
”Hjälp! Nu har Sverige stängt gränsen för länder utanför EU. Vad innebär det för dig? Kontakta UD!”
”Tror inte det betyder någonting för mig. Ska ringa och kolla”.
Lite senare får jag ett nytt meddelande.
”Fått tag i någon?”
”Ja. Problem …”
”Va??”
”De säger att AI har slutat flyga till Sverige nu. De flög varken i går eller i dag .. De vet inte mer. AI har inte skrivit om detta på sin hemsida och när jag har sökt på min avgång så har den funnits med. Även avgångarna i går och idag. Trots att de alltså tydligen blivit inställda. Konstigt. Jag ringer dem i natt.”
Nu finns det två vägar och jag behöver välja. Stanna här och vänta tills jag får klartecken om mitt flyg hem. Detta är ett tryggt och bra ställe att vara på. Men måste då försöka avboka biljetten på söndag från Cochi till Delhi så att jag inte tappar den.
Eller: ta mitt bokade flyg till Delhi på söndag, kontakta AI på flygplatsen och se om de kan boka om mig på annat flygbolag. Men alla bolag kanske ställer in sina flyg nu? Jag kan bli kvar där i veckor eller månader.
18 mars. Fick dåliga nyheter via en amerikansk vän som också reser i Indien nu. Rapporter ökar om trakasserier mot utländska turister. De har spottats på i väntrum på sjukhus, trakasserats på bussar, vägrats mat på restauranger och hotellrum. Naturligtvis inte överallt men det är en oroande utveckling. Vissa söker alltid efter syndabockar och nu utpekas västerlänningar som orsak till viruset.
Jag har alltid känt mig trygg här men vet samtidigt att friden snabbt kan förbytas till kaos. Jag var med om det en gång. En politiker hade tydligen dödats i en annan stad och ryktet gick blixtsnabbt genom delstaten. Plötsligt var en mobb med arga män ute och letade rätt på hus, affärer och ägodelar som tillhörde politiker från det motsatta partiet. Ett hotell förstördes och sattes i brand mitt emot där jag bodde. Även regeringens egendom blev attackerad, bland annat den lokala busstationen. Polisen bara tittade på.
Även om jag sitter fast är jag säker här. Det är välorganiserat och man tar temperaturen på oss varje dag med infrarött ljus riktat mot huvudet. Inga nya kommer in. Liten spridningsrisk. Bra mat och vatten i överflöd. Än så länge.
Reser jag iväg för att hitta ett flyg är jag utsatt på ett helt annat sätt, och jag kan inte återvända.
19 mars. ”Lyssnade i kväll på Rapport – det var ett inslag om strandsatta svenskar världen över. UD planerar inte att ta hem några så som de gjorde med svenskar i Wuhan tidigare”.
Har suttit i telefonkö sedan 04 i morse med gott hopp om att komma fram. Var först nummer 23 i kön. Sedan 28 …!? Sedan 25. Plötsligt bröts samtalet. Ringer på nytt. Uppskattad väntetid: 28 minuter. Musik. Nu: 60 minuter! Milde tid! Hur ska detta flygbolag kunna ta mig hem om de inte ens kan få en telefonkö att fungera?
Läser senare under dagen att Italien nu har 3 000 döda, nästan lika många som Kina. Nya dödsfall i Sverige. Jag undrar hur det kommer att se ut i Europa om en månad.
Vågar jag chansa och åka till Delhi på söndag? Stor risk att jag blir fast där. Hörde nyligen en berätta om några turister i Tamil Nadu som hade gått fyra dagar utan mat. Ingen uppmuntrande historia.
20 mars. Kontaktade mitt försäkringsbolag. Kan de hjälpa med pengar till ny biljett? Nej, ”det finns inget vi kan hjälpa till med utan vi känner att detta mer är ett ärende för UD. Lycka till!” Ridå.
Nytt meddelande hemifrån: ”Läste att indier som rest och kommit hem till karantän får vara två veckor i ett stort rum med endast sängar. Smutsiga toaletter. Folk rymmer därifrån.”
Premiärminister Narendra Modi har nu utfärdat ett nationellt utegångsförbud på söndag den 22 mars, dagen då jag skulle ha åkt. ”Folkets utegångsförbud”. Nu har jag inte många val längre. Det blir att stanna här.
21 mars. Strandsatta svenskar i Indien startar mejllistor, chattar på What’sapp och grupper på Facebook för att kommunicera och tipsa varandra om möjliga sätt att ta sig hem. En del tar det med ro medan andra är i upplösningstillstånd. I en av grupperna talar en man som sitter fast ensam i Goa om att hänga sig.
”Har du fått tag på Trippmonster, resebyrån?”
”Minns inte nu. Det har varit så mycket. Dessutom värmen. I dag 39 grader i skuggan och hundratals små myror som invaderar mitt rum. Nu går jag ut ett tag. Blir slut av det här. Orkar inte med det.”
”Du får inte ge upp”.
”Nej …”
”Hur har du gjort med förlängning av reseförsäkringen?”
”Shit …! Den också…”
22 mars. Det går inte att nå Tripmonster. Vilket namn på en resebyrå förresten. Svensk sjukvård förbereder sig för en krissituation. Läser att ett stort militärsjukhus ska byggas upp i Stockholm för att avlasta vården. Bra.
Lite senare läser jag i Zoës grupp. En kvinna har hört om militärsjukhuset vid Älvsjömässan, ”och de kryllar av militär därinne. Dom ska upprätta 1000 sängplatser. Vad nu det kan betyda.” Zoë svarar: ”Enligt Liz Crokin är det tänkt att förvara fångar där. De gör likadant i USA. Förbereder större förvaringsplatser.”
23 mars. Utegångsförbud införs i Storbritannien! 65 miljoner till.
”Nu har grannarna viruset! Bertil fick andnöd häromnatten och trodde att han skulle dö. Det var riktigt allvarligt”.
”Oj! Han har väl kontaktat vården!”
”Han mår bättre i dag”.
”Men har han testats?”
”Nej, sjukvårdsupplysningen sa bara att han ska stanna hemma.”
”Ok … Immunitet mot covid-19 kanske blir något att skriva i sitt cv i snar framtid.”
”Haha.”
”Vänta. Det knackade på min dörr.”
”Ok?”
”Det här är bara för mycket.”
”Får du inte vara kvar på centret?”
”Jo, men en man från kontoret steg in. Från och med nu är jag satt i karantän!! Polisen kommer hit i morgon bitti och frågar ut mig och tar ett test. Jag måste vara instängd på mitt rum fram till 1 april. Men jag kommer att få mat och vatten hit varje dag. Utlänningar måste ha varit på centret de senaste 28 dagar och symtomfria. I annat fall sätts man i karantän på sitt rum. Nya påbud från delstatsregeringen.”
”Åhh-arg arg arg—du skulle åkt hem efter Neyyar Dam. Krister det här är skit”.
24 mars. Cirka 80 personer här är tydligen i samma situation som jag. I dag var vi några som kördes till närmsta stad för provtagning. Blodprov och något från svalget. Vi höll aldrig på att komma därifrån. En kille från Frankrike flippade ut och vägrade ta testerna: ”Varför ska de ha mitt blod och peta mig i halsen?” Han skrek att det är fascism, Indien är nazistisk och att allt är styrt av läkemedelsbolagen, ”Big Pharma.” Det blev en lång väntan. Ingen och inget kunde övertala honom. Till slut blev vi ombedda att gå in i bussen som de hade kört fram. Han skulle få stanna kvar. Då plötsligt började han springa runt som en skållad gecko och sedan in i huset för testerna. Herregud vilken komik! Det var som att plötsligt befinna sig inne i Zoës Facebookgrupp livs levande.
25 mars. Jag blev frisläppt idag! Det blev en kort karantän, bara två dygn. Yoga och gymnastik i all ära men inget går upp mot en vanlig promenad.
Modi meddelar i dag att hela Indien stänger ner i en ”lockdown” under tre veckor med utegångsförbud, i ett försök att hindra spridning. Närmare 1,4 miljarder människor i karantän. Det måste väl ändå vara något slags rekord?
Uppskattningar har visat att mellan 300–500 miljoner indier kan bli smittade till slutet av juli i år. Om 10 % av dem skulle drabbas allvarligt innebär det ofattbara 30–50 miljoner människor i behov av akutsjukvård i ett land med 20 000 respiratorer och mindre än 100 000 intensivvårdsplatser.
”På nyheterna pratar de om Indien nu. Att man har en inhemsk spridning och att mörkertalet är enormt.”
Goda nyheter i dag från ambassaden: ”Den svenska ambassaden arbetar intensivt tillsammans med andra EU-länder och nordiska länder för att möjliggöra för europeiska resenärer att återvända hem.”
Men fortsättningen var mer oroande: ”Dagens besked innebär samtidigt att många resenärer sannolikt kommer att behöva stanna kvar på resmålet tills den reguljära flygtrafiken kommer igång igen.”
Dubbla budskap. Samtidigt som alla svenskar ska hjälpas hem kommer vi sannolikt att behöva stanna kvar.
Ett enormt oväder drar plötsligt in ikväll och påminner oss om att vi är i ett tropiskt klimat. Åska med blixtar, ett störtregn och vindar som bryter av grenar och sliter upp takplåtar. Håller mig inne trots att jag längtar ut.
Öppnar telefonen. Några bekanta har delat en inbjudan till en global meditation den 4 april. Vem som är arrangör framgår inte tydligt men de vill samla 1 miljon människor. Jag älskar meditation men fattar snabbt misstankar då jag läser en mening om att ”liberate and reclaim our world”. Återtas från vem då? Läser vidare och efter långa texter om inre frid, en värld i fred, gynnsamma planetkonstellationer och strålar av vitt gudomligt ljus framträder konspirationerna: ”Den korrupta eliten och de mörka krafterna upphör aldrig med sin mörka agenda, vilket visas genom den nuvarande globala koronavirusskräcken.” Vilket är ”en ”false-flag-operation för att maskera deras 5G-vapen och försöken att genomföra bio-chipping-vacciner för ytterligare förslavning och utrotning av mänskligheten.”
Suck. Obegripligt att vuxna människor ger sig hän till detta. Att dessutom använda andlighet som täckmantel gör inte saken bättre. Det är att parasitera på människors längtan efter djupare mening och sammanhang. Som att slå in en hundskit i ett karamellpapper.
26 mars. Får veta att alla flyg i Indien är inställda till och med 14 april. Men det arrangeras ibland speciella flyg för att evakuera resenärer från andra länder. I natt gick ett till Tyskland från Goa och några svenskar fick plats. Om det bara går ett från Thiruvananthapuram eller Cochi här i Kerala kan jag kanske ta mig dit med taxi. Men jag måste få en plats på planet också.
28 mars. Ann Linde håller ett allvarsamt tal i en video till svenskar som bor eller reser utomlands. ”Om vi agerar ansvarsfullt och solidarisk så kommer vi att klara av detta.” Låter bra. TT skriver att UD får 10 miljoner för att hjälpa svenskar hem.
Lite senare läser jag att svenska ambassaden i Delhi meddelar att det inte kommer någon evakuering, så alla kommer behöva betala sina egna biljetter hem och sedan försöka få tillbaka pengarna för originalbiljetterna via försäkringen. Det sistnämnda är nog bara att glömma.
29 mars. ”Det verkar finnas flyg med Finnair till Helsingfors den 2:a april. Har du sett det?”
”Jag kan inte ta mig dit härifrån. Gränserna mellan delstaterna är stängda och inrikesflyget, tåg och bussar inställda.”
Det här kan ta tid. Lika bra att ställa in sig på det. Har i alla fall lärt mig ett nytt svenskt ord. Repatrieringsflyg. Men jag vet inte om jag klarar av att uttala det och ännu mindre har jag sett något.
30 mars. 80 % av Indiens arbetskraft lär vara daglönare och de är helt utan inkomst. Vad ska de och deras familjer leva av under dessa tre veckor? Allt står stilla nu, bara några få mataffärer och apotek får ha öppet.
Det är ett Indien i en begynnande kris. Ett land där redan 163 miljoner saknar tillgång till rent vatten och hälso- och sjukvården bara står för en procent av BNP.
Ser en video från Delhi med tusentals utblottade arbetare som börjar bege sig till fots mot sina hembyar. ”Vi dör hellre av viruset än av svält” säger de medan de bryter mot utegångsförbudet och vallfärdar ut genom tjugomiljonersstaden som ett gigantiskt lämmeltåg.
Som vanligt är det de redan fattiga som får ta den värsta smällen när samhället ska skyddas från kriser. Modi var säkert tvungen att ta till drastiska åtgärder, för Indien är inte Sverige. Men utan ett ekonomiskt skyddsnät är det ett förräderi mot det redan plågade folket. Nu kan landet bli en krutdurk som ingen kan hantera. Inte ens militären. Och kanske har det redan börjat. Nyligen sköt polisen i luften för att skingra folk på en marknad i Assam men blev attackerade av desperata människor som bara försökte skaffa mat.
Jag får ett meddelande om ett initiativ där några av alla tusentals strandsatta turister från Europa själva tänker boka ett flygplan från Goa. Nu försöker de fylla planet. Jag anmäler mig inte för jag kan inte ta mig upp till Goa härifrån.
I Zoës grupp läser jag ett inlägg där hon säger att när ledare i världen smittas med covid-19 är det en täckmantel för att de blivit arresterade. En annan person i gruppen bidrar med information om vilka som smittats: Angela Merkel, Boris Johnson, Tom Hanks, Greta Thunberg, Harvey Weinstein, Justin Tredeau, Prince Charles och Camilla.
”Det är en del av denna elit som misstänks vara med i the deep state, the 1%”, skriver Zoë. De ”mörka”.
Andra fyller på med fler namn. Obama, Hillary Clinton och naturligtvis George Soros. Den ständiga slagpåsen i sådana här sammanhang. Carl Bildt, Annie Lööv och Fredrik Reinfeldt. Stefan Löven och hela regeringen förstås. Wallenberg och kungafamiljen. De tillhör alla de ”mörka” de som nu ska arresteras och ställas till svars. Även om de ännu inte smittats.
En kvinna kommenterar: ”Är det ett tecken om de skulle ha fått corona?” ”Ja kanske”, svarar Zoë. Och lägger till en smiley.
Road men också mycket beklämd följer jag detta drama och kan inte låta bli att reflektera över vilken kreativitet och galenskap som föds och göds vid kriser och katastrofer. Ja, är det inte just kriser och människors oro som är själva livsluften för denna typ av illusioner? Det som de lever av.
Veckorna går och första halvan av april har redan passerats. Värmen ökar och den höga luftfuktigheten gör att kläderna börjar mögla I ryggsäcken. Jag längtar till den svala skandinaviska våren, men jag sitter där jag sitter. Inga flyg väntas komma igång innan tidigast i juli.
Men jag ska inte klaga, jag är trots allt väldigt lyckligt lottad i jämförelse med många andra i det här landet. Modi har nu förlängt utegångsförbudet till den 3 maj och tusentals frivilliga försöker distribuera matpaket till de miljoner av desperata människor som hotas av svält.
Italien har över 20 000 döda med Spanien, Frankrike och UK tätt i hälarna. 40 000 döda redan i USA. Och medan viruset går fram som en lie i New York har den 12 april sedan länge passerat. Dagen då operationen skulle vara över. Är det nu som Stefan Löfven och regeringen sitter arresterade i fältsjukhuset vid Älvsjömässan? Tillsammans med andra ”landsförrädare”. Greta Thunberg, kungahuset och Carl Bildt, ”som borde sitta av ett långt straff för folkmord”. Kanske är det därifrån de dagliga presskonferenserna sänds?
Många i gruppen hittar förklaringar och stöttar varandra. ”Att det sker något i största hemlighet nu är helt klart. Har inte startat i Sverige ännu, men det kommer! Men att landsförrädarna i Sverige har panik är ju mer än tydligt!”
Men fler och fler uttrycker också tvivel. Många har bunkrat på sig mat och köpt stormkök för dyra pengar. Blivit ovänner med hela släkten, utskrattade och blockade på Facebook.
En kvinna skriver: ”Funderar lite på allt som skulle hända som inte hände … Måste säga att det tillsammans med att försöka sätta Donald Trump i bättre dager gjorde att jag tappade respekten.”
”Operationen är i full gång”, svarar Zoë. “Håll dig gärna uppdaterad via de länkar jag har rekommenderat”.
”Varför tror du att Galaktiska federationen inte berättar som det är till dig? Du skrev att du får tydlig info från dem”, frågar en annan kvinna uppenbart irriterad och fortsätter: ”Några timmars problem med Telia lär ju inte vara något ’ner-släckande’. De har ju ofta problem.”
Men Zoë har alltid ett svar. ”Den info som kommer är det som vi ska få”. Men den här gången har hon inte lagt till någon smiley. Kanske finns det ett tvivel också inom henne. Långt ner i det undermedvetna. Jag tror det.
20 april. UD och svenska ambassaden har nu långt gångna planer på att få hem svenskar som sitter fast i södra Indien. Jag blev kontaktad av en tjänsteman på ambassaden i Delhi. Inget datum och inget helt bestämt men han ingav förtroende och jag är hoppfull. Jag tror att en lösning är nära.
Men det är svårt att helt koppla bort den där gruppen på Facebook. Och det finns många fler med samma sorts innehåll. Det liksom kryper inom mig efter att ha tagit del av deras värld av misstänksamhet, hat och konspirationer. Förpackade med hjärtan och gudomligt ljus. Som ett virus som jag inte ser men som ger mig mental klåda. Jag tror inte att all handsprit i världen hjälper.
