Intresset för små, modulära kärnreaktorer växer på flera håll i världen i hopp om att lösa framtidens energibehov. Nu har en sådan reaktor för första gången blivit godkänd för tillverkning i USA.
I förra veckan fick företaget Nuscale sitt reaktorkoncept godkänt av US Nuclear Regulatory Commission, NRC. I beslutet drar myndigheten slutsatsen att ”konceptets passiva säkerhetssystem kommer att leda till att kärnkraftverket stoppas säkert och förblir säkert under nödsituationer, om nödvändigt”, skriver Ny teknik.
Därmed är det nu fritt fram för aktörer som vill satsa på att bygga denna minivariant av ett kärnkraftverk. Reaktorn som godkänts har en effekt på 50 MW, vilket kan jämföras de reaktorer som är i bruk i Sverige idag, som ligger runt 1000 MW.
Företaget hoppas på att kunna ha en första anläggning i drift i Idaho år 2026, men fler tillstånd kommer att behövas innan det blir veklighet.
Små modulära reaktorer, så kallade SMR:er är kärnkraftbranschens svar på utvecklingen där kärnkraftsbyggen blivit allt dyrare och ofta drabbats av förseningar. Tanken är att bygget ska bli billigare genom att modulerna massproduceras i fabrik och sedan snabbt kan sättas ihop på plats.
Intresset för liknande minireaktorer finns i flera länder. USA, Ryssland och Kina är de som anses ha kommit längst.
I Sverige kommer inte denna typ av reaktorer att bli aktuell inom den närmsta framtiden, enligt en rapport från företaget Energiforsk. Men i Estland är både Fortum och Vattenfall engagerade i pågående studier och i Finland har det statliga forskningsbolaget VTT börjat utveckla en liten reaktor som ska ge fjärrvärme.
Förespråkarna för denna typ av energi menar att det bidrar till att minska koldioxidutsläpp.
– Att vi engagerar oss i Estlands förstudier om små modulära reaktorer beror dels på att Estlands elproduktion har bland EU:s högsta utsläpp av koldioxid och dels för att vi bättre vill förstå hur långt utvecklingen av SMR kommit, säger Mats Ladeborn på Vattenfall till SVT.
Men det finns också kritiska röster. Wolfgang Ranke, fysiker och medlem i föreningen Värmland mot kärnkraft skriver i en debattartikel i Nya Wermlandstidningen att ”varje reaktor, stor eller liten, behöver ungefär samma antal anställda. Det går inte att spara in på kontroll vare sig av driften eller av säkerheten”.
Han skriver också att kontrollen av att inget klyvbart eller radioaktivt material hamnar i fel händer kommer att behöva öka om det finns reaktorer på fler platser och att problemen med kärnavfall förblir oförändrade, med tillägget att transporter måste gå till flera platser.
