Donald Trump. En tölpaktig, kvinnoföraktande snuskgubbe som misslyckas med de enklaste av mellanmänskliga förehavanden. Mannen kan inte ens le. Inte kan väl han vara fascist? Fascism är ju statskupper, militärer, politiska rättegångar och valfusk och krig.

Och? Bara för att snubben är en för kass despot för att behålla makten betyder det inte att han inte är fascist. Det mesta på listan ovan har han hunnit med på knappt fyra år, åtminstone varit där och petat som på en sårskorpa. Det amerikanska samhället har stått pall, det betyder inte att Trump i grund och botten inte är av samma skrot och korn som Mussolini eller Hitler.

Fascister kallar sig sällan fascister. De är nationella, socialkonservativa eller till och med nationalsocialister. Mussolini, visserligen, men det är inte så konstigt, de hittade på ordet. Men det handlar inte bara om namnet, fascister står sällan för sin politik, dels för att den är osympatisk, dels för att den inte finns.

Fascismen är nämligen lika tom som Trump är när han försöker le. Den är undanglidande formlös. Där brukar finnas tron på en stark ledare, förakt för den borgerliga demokratin och idén om ett folk som utsatts för förnedring och lidande. Nationalism i en egen liten version finns oftast där och någon form av rasism eller främlingsfientlighet även om till exempel de italienska fascisterna inte var lika bindgalna på den fronten som nazisterna. Annars sysslar de flesta fascister med ganska vanlig högerpolitik. Många fascistiska rörelser vill se sig själva som centrister, till och med.

Fascismen är en rörelse och framförallt en känsla. Känslan av kränkthet. Känslan av att det folk du tillhör har behandlats illa av onda människor. Längtan efter en stark man som ska hämnas oförätterna och leda dig och dina kamrater ut i ljuset igen. Nangijala nästa.

Ja, men Mussolini, Hitler och de andra skrev ju böcker, de var läskunniga och på sätt och vis bildade, invänder vän av ordning. Har du läst Min kamp eller Mussolinis texter? återkommer jag blixtsnabbt. Dynga. Kvalificerad dynga. Banalt trams.

För det är så det är. Fascismen är banal. Det du söker finns inte där. Fascismen är ingen sammanhållen ideologi. Ingen tydlig politisk strävan. Den är hämndbegär på en så primitiv känslomässig nivå att den inte går att snacka bort eller ens kriga bort. Det enda sättet att motverka fascism är att skapa ett gott samhälle. Eller någorlunda gott i alla fall. USA stod emot den här gången. Om det går så illa i Sverige någon gång får vi hoppas att våra institutioner står pall.

Donald Trump är en hängiven fascist i all sin eländiga okunnighet. Glöm snacket om att han är psykopat. Diagnoser är inte en faktor här, jag känner flera riktigt charmiga och sympatiska människor med allvarliga psykiatriska störningar och är inte direkt världens friskaste snubbe själv. Ingen av vännerna är det minsta fascistiska. Inte jag heller.

Nej, Trump är fascist just därför att han är tom. Han är fascist för att han saknar empati. För att det inte är någon skillnad på när han utsätter unga kvinnor för sexuella övergrepp och när han genomför politik som utsätter flyktingbarn för inhuman behandling. I hans värld är allt han gör att försvara sig mot omotiverade angrepp. Hans politik är samma sak.

Under Trumps ämbetsperiod har många här i Europa ondgjort sig över USA. Hur dumma i huvudet kan folk bli? Men när jag föddes hade det bara gått 17 år sedan stora delar av vår världsdel låg fullständigt utbränt av ett krig som startats på grund av ett par dårar av Trumps kaliber. Vi ska inte vara stöddiga. Inte ens vi svenskar som fegade ur. Varje gång vi fick chansen.

Det kommer alltid att finnas en grupp i samhället som har fascistiska åsikter. En del fyller dem med innehåll, andra gör det inte. Det är okej. Folk får tycka vad de vill. Det är när de lyckas få känslomässigt fäste som det blir farligt.

Det är en omöjlig operation för mig att förstå att en människa kan tycka att Trump ens kommer i närheten av att vara vältalig, charmig eller pålitlig. Gubben är bisarr minst sagt. Men precis som jag tittar på min älskade med rosaskimrande blick och inte ser det minsta fel ser en trumpian på sin ledare. Ingenting har med verkligheten att göra. Det är skönt när man hittat någon att älska. Det är livsfarligt som politisk princip.

Så jag är tacksam för att det experimentet genomfördes i USA. Vi har fascister här också, men vi snackar kungen av nordliga Amerika. (Som förvånansvärt nog inte blivit skjuten mitt itu för att fortsätta med skillingtrycket Lincolnvisan.)

Det görs jämförelser mellan de olika systemen här och där. Har vi en för svag grundlag? Den går ju att ändra hur lätt som helst. Å andra sidan är det så verklig demokrati funkar. Det där tror jag handlar om gungor och karuseller. Fascism förhåller sig alltid till det samhälle där den växer fram. Demokratier har olika system för att försvara sig, i slutändan handlar det om vad vi som medborgare gör.

Jag vet inte vad som skulle hända om en Trump fick makten här i Sverige. Antagligen skulle det bli lika fult som det blivit på alla andra ställen. Fascism, liksom blodförgiftning, slutar aldrig väl om man inte gör nåt. Det vi får hoppas på är att demokratin håller om extremhögern växer ännu mer. På att vi som inte låter oss dra med av de blågula sirenernas sång faktiskt pallar att hålla emot. Jag är naiv nog att tro att ett gott samhälle inte är en grogund för fascistiska rörelser.

Jämlikhet, jämställdhet och tolerans är som vitaminer för samhällskroppen, men Hitler hade bara marginellt mer röster i val än de blågula nynazisterna i riksdagen har haft i opinionsundersökningar när han tog makten med hjälp av mer traditionella högergrupper.

Majoriteter är ingen match för en rörelse som inte ens hör att du gråter när den trampar på dig. Det är en evig strid, men det verkar som om den specifika varianten av fascism vi har sett i USA är åtminstone ordentligt tilltufsad just nu. För även om trumpianerna inte ser en loser när de ser sin älskade ledare, inte än i alla fall, så har han förlorat. Och att förlora är en dålig idé i Trumps bransch. En del av hans föregångare tog ju till och med sina liv när de insåg vilka drönare de var egentligen.

Eller så blev de skjutna mitt itu.