Zoom

Narkotikapolitiken ska ses över – men inte kriminaliseringen

Straxt efter beslutet om att narkotikapolitiken ska utredas meddelade socialminister Lena Hallengren (S) att kriminaliseringen av eget bruk ska undantas.

Den svenska narkotikapolitiken ska utredas och debatten är redan i full gång. Från flera håll kommer kritik om att ansvarig minister vill utesluta avkriminalisering av eget bruk. ”Det kommer att bli svårt att få tag på seriösa forskare som vill delta i en sådan utredning” menar Björn Johnson, professor i socialt arbete vid Malmö universitet.

För en månad sedan lämnade ett enigt socialutskott en uppmaning till regeringen att utvärdera den svenska narkotikapolitiken och ta initiativ till en nollvision i fråga om dödsfall av narkotika. Men redan dagen efter meddelade socialminister Lena Hallengren (S) att ett av de centrala inslagen i politiken, kriminaliseringen av eget bruk av narkotika, ska undantas från utredningen. Enligt henne kommer inga förändringar att genomföras på området.

År I988 kriminaliserades bruket av narkotika i Sverige med förhoppningen att människor skulle avskräckas från att använda droger. En avkriminalisering av narkotika för eget bruk skulle innebära att det inte längre skulle vara straffbart att ha narkotika i kroppen eller att inneha en liten mängd för eget bruk.

Vårdande åtgärder i stället för straff

FN har uppmuntrat svenska staten att se över narkotikapolitiken och SKR, Sveriges kommuner och regioner, begärde för ett år sedan en utvärdering av narkotikastrafflagen ”för att se om det finns skäl att ändra i lagstiftningen i syfte att underlätta för personer med missbruk/beroende att söka hjälp”.
Kritiker till nuvarande narkotikapolitik pekar på exemplet Portugal, som har avkriminaliserat och infört skademinimerande vårdande åtgärder i stället för straff och minskat narkotikadödligheten till bland de lägsta nivåerna i Europa. Men anhängare av dagens politik menar att avkriminalisering skulle leda till ökat missbruk.

Kriminaliseringen av eget bruk ska fungera förebyggande och göra tidiga upptäckter möjliga men vi vet inte om det fungerar så,  säger Björn Johnson, professor i socialt arbete vid Malmö universitet
Kriminaliseringen av eget bruk ska fungera förebyggande och göra tidiga upptäckter möjliga men vi vet inte om det fungerar så,  säger Björn Johnson, professor i socialt arbete vid Malmö universitet. Foto: Håkan Röjder

”Socialministern måste ompröva sin ståndpunkt.” Det skrev Björn Johnson, professor i socialt arbete vid Malmö universitet, tillsammans med Petter Karlsson, doktorand i socialt arbete vid Lunds universitet, i en debattartikel i Dagens samhälle, och kallade att utesluta kriminaliseringen av narkotikabruk från utredningen ett allvarligt misstag.

Vad kan ett uteslutande få för konsekvenser?

– Det finns en koppling mellan de kriminalpolitiska aspekterna och det förebyggande arbetet, så det blir konstigt att utelämna det helt. Kriminaliseringen av eget bruk ska fungera förebyggande och göra tidiga upptäckter möjliga, men vi vet inte om det fungerar så, säger Björn Johnson, professor i socialt arbete vid Malmö universitet.

Han ger exempel på att det saknas underlag på hur många av de unga som lagförs för eget bruk som har haft kontakter med socialtjänsten, hur det går för unga som bötfälls och vilken betydelse kriminaliseringen har för om människor söker vård.

– Det kommer också att bli svårt att få tag på seriösa forskare som vill delta i en sådan utredning. Det går säkert att få tag på opportunister men forskare som har en självständigt och kritisk syn kommer att dra sig för att sätta sig i en sådan utredning. Det är inte positivt för politikens utveckling.

Vad är viktigt för att en utredning ska bli bra?

– En viktig aspekt är att den omfattar hela narkotikapolitiken, en annan att den är förutsättningslös. En utredning styrs alltid av direktiv men ska inte vara riggad utan det är viktigt att vända på alla stenarna. Ytterligare en viktig aspekt är att ta fram nya kunskapsunderlag på områden där den svenska statistiken har misskötts, säger han.

– Jag tycker det ska tillsättas en parlamentarisk utredning med representation från både regeringspartierna och oppositionen. Då tror jag  många politiska knäckfrågor kan lösas.

Björn Johnson menar att statistik saknas om både narkotikamissbruk och användning av narkotiska preparat som medicinsk behandling och avvänjning.

– Statistiken har misskötts. Vi har långa serier från ungdomar i årskurs nio angående hur testandet av cannabis ser ut men den senaste ordentliga undersökningen om tungt missbruk är från 1998, så vi vet inte hur många som har tungt missbruk, hur många som har laro-behandling [läkemedelsassisterad rehabilitering vid opiodberoende] och om den höga dödligheten beror på att missbruket ökat, om vårdtillgången är dålig eller på något annat.

Hur ser du på ministerns uttalande att kriminaliseringen av eget bruk undantas från utredningen?

– Jag har hört liknande uttalanden tidigare. [Nuvarande justitieminister] Morgan Johansson sa till mig för sex år sedan att vi inte kan förändra lagstiftningen kring narkotikan. Det verkar finnas en grundmurad föreställning att narkotikapolitiken inte kan förändras.

– Jag tror helt enkelt inte att man vill stöta sig med polisen. Det finns en rädsla för hur en utredning och eventuella förändringar på området ska mottas.

Dödlighet hög i Sverige

Den 6 mars kom beslutet att riksdagen vill se en översyn av lagstiftningen för att ”avgöra om den är förenlig med kraven på vård, beprövad erfarenhet och skademinimering” och nollvisionen om drogrelaterade dödsfall.

Avkriminalisering för eget bruk innebär att personligt bruk av narkotika inte längre är straffbelagt
Avkriminalisering för eget bruk innebär att personligt bruk av narkotika inte längre är straffbelagt. Foto: Helena Landstedt/TT

Riksdagsledamöter från Moderaterna, Centern och Miljöpartiet lyfte i debatten, som ledde till beslutet, den höga narkotikarelaterade dödligheten. Sverige har den näst högsta per capita i EU, enligt EU:s narkotikabyrå EMCDD. I snitt dör cirka 600 människor per år i Sverige.

Vänstern har som enda parti motionerat om att utreda kriminaliseringen av eget bruk (2017). Karin Rågsjö (V) kallade tillkännagivandet fantastiskt.

– Vänsterpartiets narkotikapolitik vilar på två ben: Det behövs ett kraftfullt arbete mot narkotika samtidigt som beroende inte ska stigmatiseras. Det är narkotikan som ska vara olaglig, inte den beroende. Därför är det Vänsterpartiets hållning att narkotika ska vara fortsatt illegalt men att det bör avkriminaliseras att vara påverkad av narkotika.

En legalisering skulle innebära att tillåta även innehav och försäljning, fritt eller i kontrollerad form, till exempel motsvarande statens alkoholmonopol.
Pia Steensland (KD) instämde att det är ”oerhört glädjande att ett enigt socialutskott ställer sig bakom dels en nollvision när det gäller narkotikarelaterade dödsfall, dels att den nuvarande narkotikapolitiken bör utvärderas”.

– Vi kristdemokrater eftersträvar ett narkotikafritt samhälle och vi arbetar konsekvent för att stoppa alla tendenser till drogliberalisering. Det centrala är att narkotikapolitiken är vetenskapligt förankrad och främjar en evidensbaserad vård och behandling som leder till ett minskat lidande.

Vill inte avkriminalisera

Yasmine Bladelis (S) sa i sitt inlägg att hon ”är glad över att ansvarig minister redan tidigt aviserat att fokus kommer att ligga på narkotikafrågorna i den kommande strategin”.

– Regeringen driver i dag en narkotikapolitik som är folkhälsobaserad med syfte att begränsa tillgång, förebygga användning av narkotika, erbjuda vård och behandling för missbruk och beroende samt minska skador och dödsfall till följd av narkotikamissbruk.

Karin Rågsjö tog replik:

– När det tillkännagavs dröjde det inte många timmar förrän statsrådet Hallengren gick ut och sa att det absolut inte var aktuellt att göra någon utvärdering av lagen om kriminalisering av eget bruk. Det tycker jag var en lite för snabb reaktion på ett utskottsinitiativ.

Enligt Yasmine Bladelis efterfrågar missbrukare inte avkriminalisering.

– Det är snarare hjälp och stöd för att komma ur beroendet. Det är ett synliggörande av dem. De berättar också att det ofta är polisen som synliggör dem allra mest, vilket leder till att de därefter får hjälp och stöd. Jag tror att vi måste arbeta mycket mer med det framöver.

Det blir inte en jämlik missbruksvård när det ligger på kommunerna, det är så stor skillnad för en person som bor i Uppsala och en som bor i Heby, säger Per-Johan Fernström, verksamhetschef för Frälsningsarméns missbrukarvård i Stockholm
Det blir inte en jämlik missbruksvård när det ligger på kommunerna, det är så stor skillnad för en person som bor i Uppsala och en som bor i Heby, säger Per-Johan Fernström, verksamhetschef för Frälsningsarméns missbrukarvård i Stockholm. Foto: Kurön

”Brukare behöver vård”

Per-Johan Fernström, verksamhetschef för Frälsningsarméns missbrukarvård i Stockholm, har arbetat 30 år med psykiatri, socialtjänst och missbruksvård. Frälsningsarmén beskriver sig som en kristen kyrka med omfattande social hjälpverksamhet.

– Sverige lever inte ett eget system utan i ett internationellt system som vi måste anpassa oss till. Det första som är viktigt att titta på i en utredning är riskminimering och vad som kan hjälpa de enskilda missbrukarna. Det andra är avkriminalisering av det enskilda bruket, inte för försäljning och innehav, det vill säga att ringa narkotikabrott inte är straffbart, säger han.

Enligt honom handlar den absoluta majoriteten av narkotikabrott i Stockholm om provtagning för ringa narkotikabrott/eget bruk. Han betonar att ”brukare behöver vård, inte böter”. På argumentet att lagföring är viktigt för polisens rapportering svarar han: ”Det går att göra en orosanmälan för marijuana på samma sätt som när en ungdom är berusad av alkohol i en park”. 

Han menar att orosanmälan för unga fungerar särskilt bra och att det är föräldrar och socialtjänsten gemensamt som måste påverka ungdomen.

– Det är helt meningslöst att ta Bengt som injicerar i ett garage någonstans i city. Självklart ska vi behålla Lob [Lag om omhändertagande av berusade personer] så att ordningsvakter och poliser kan omhänderta personer som inte kan ta hand om sig själva, men det handlar om hur vi sedan möter personen, säger Per-Johan Fernström.

Han tycker att det är viktigt att utveckla skademinimeringen, åtgärder avsedda att reducera skadliga konsekvenser associerade med drogbruk, däribland sprututbyte och Naloxon, ett läkemedel som häver opioidöverdoser.
Han anser också att missbruksvården ska flyttas upp till regions- eller statsnivå.

– Det blir inte en jämlik missbruksvård när det ligger på kommunerna, det är så stor skillnad för en person som bor i Uppsala och en som bor i Heby. Bostadsorten och den politiska majoriteten ska inte styra vad det finns för vård.

Kriget mot narkotika

Han berättar att inom Frälsningsarmén utbyter de erfarenheter mellan länder på internationella konferenser och menar att Sverige har att lära från andra.

– Om jag trodde att vi helt kunde vinna kriget mot narkotika, så skulle jag stötta den bana vi är inne på, men det handlar om hur vi kan rädda så många vi kan från missbruk och död. Ett missbruk påverkar inte bara den enskilde utan hela personens nätverk, säger han.

Avkriminalisering och legalisering

Avkriminalisering för eget bruk innebär att personligt bruk av narkotika inte längre är straffbelagt. En överträdelse av förbudet medför inget straff men beroende på utformning kan insatser från vårdsektor eller socialtjänst bli aktuella och narkotikan beslagtas.
Legalisering av narkotika innebär att användning och hantering av narkotika tillåts oavsett ändamål. Restriktioner liksom för alkohol och tobak, till exempel åldersgränser för inköp, kan tillämpas men i princip är odling, tillverkning, försäljning och köp av narkotika tillåtet.

Nolltolerans

Nolltoleransen mot narkotika härrör från psykiatrikern Nils Bejerot, kallad den svenska narkotikapolitikens fader. Före Bejerot dominerade uppfattningen att narkotikabruk/-missbruk var ett privat hälsoproblem och åtgärder borde inriktas mot langarna, men Bejerot framhöll vikten av åtgärder mot efterfrågan på narkotika, mot missbrukare och spridningen av bruk till nya personer.

Så tycker riksdagspartierna

Den restriktiva narkotikapolitiken har stort stöd bland riksdagspartierna. Inga partier stöder legalisering.
Vänsterpartiet förordar som enda riksdagsparti en avkriminalisering av eget bruk, med motiveringen att ”det är viktigare att få bort langningen än att jaga enskilda med missbruksproblem”. Samtidigt har Centerpartiet, och nu även Kristdemokraterna, öppnat för att utreda avkriminalisering.
Bland partiernas ungdomsförbund är läget ett annat. Enbart tre ungdomsförbund – Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Kristdemokratiska ungdomsförbundet och Ungsvenskarna – vill behålla dagens ordning medan övriga förordar avkriminalisering.
Parallellt med att synen på narkotikalagstiftningen legat fast har vårdperspektivet fått större genomslag. 2017 slopades det kommunala vetot mot sprututbytesprogram genom en lagändring, samtidigt som minimiåldern för deltagande i programmen sänktes från 20 till 18 år. År 2018 erbjöd 14 av 21 regioner i Sverige sprututbyten jämfört med bara tre regioner 2015.
Källor: TT, Accent, Folkhälsomyndigheten

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV