Sverigedemokraternas chefsideolog Mattias Karlsson, som var partiledarvikarie när Åkesson var utbränd, är en filosofisk filur, som ofta skriver långt och ganska omständligt om diverse ämnen han råkar snubbla över. Nu har han i en intervju med DN förklarat varför SD anser att Trump bör vinna.

För oss som följer amerikanska valet ingående är det lätt att sätta i halsen. Republikanerna är inte svensk höger. De är redan utan Trump rätt extrema, mätt med väst- och nordeuropeiska mått. På agendan står kraftigt inskränkta abortlagar och inga vapenkontroller. Samhället ska inte bekosta vare sig förskolor, högre utbildning eller sjukvård, hemlöshet ska inte bekämpas och samhället smids i ett skyll-dig-själv-format.

Men när man till detta lägger figuren Trump, med ljugandet, rasismen, sexismen, hatet, förföljelsen av kritiker, kärleken till Kim Jong-un och Putin, korruptionen och den makalösa, öppna narcissismen är det svårbegripligt att någon med minsta insikt i politik, som växt upp i Sverige och har “svenska värderingar” kan tycka att fyra år till av kaoset och tossigheterna vore bra för USA. 

Så hur motiverar Karlsson detta? Jo, Trump är konservativ, och det är Karlsson också. Men det är ju bara semantik egentligen, för Trump blev konservativ först när han lärde sig hata Obama. Innan dess var han rätt liberal.

Karlsson pekar på reformer, och påstår felaktigt att Trump ”säkrat” gränserna, fast Obama deporterade fler än han. Det kan väl bara tolkas som att Karlsson uppskattar barnen som sattes i burar och de som togs från sina föräldrar – en del har fortfarande inte återlämnats – som varnande exempel. För Trumps gränspolitik har inte varit särskilt effektiv. Men den har varit vidrig och omänsklig. 

Han menar också att Trump kan få ordning på ekonomin. Oklart hur, eftersom det var Obama som inledde den långa uppgång Trump tog över, eftersom ekonomin nu havererat under Trump och republikanerna i senaten, och eftersom de skattesänkningar som genomfördes för två år sedan även innan covid-19 hade byggt upp ett gigantiskt skuldberg. Men visst. Karlsson har rätt till sin gissning.

Sedan menar han att Trump är den som bäst kan stå emot Kina och hindra dem från att bli en stormakt. Det är mer svårsmält, eftersom bästa chansen att hålla Kina i schack är genom de internationella allianser Trump konsekvent trasat sönder. Det fanns en vilja hos EU, Kanada och andra, större västländer att samarbeta runt kanske framförallt copyright-frågor, men det gick i stå. Trump har varit all over the place när det gäller Kinas ledare Xi Jinping. Bitvis är de bästisar, sedan sprider han hat genom att kalla covid-19 för ”The China Virus”, och nu stöttar hans administration konspirationsteorier om att viruset skapats i ett labb i Wuhan. 

Karlsson fortsätter: ”Patriotism och lag och ordning är betydligt mer tilltalande för mig än den vänsterradikala identitetspolitik som Demokraterna har anammat.”

För mig är det alltid svårsmält när Trump twittrar ut ”Law and order!” om och om igen, samtidigt som han omgivit sig med så många som dömts för brott i hans namn att han helt saknar motstycke i USAs presidenthistoria, och var och en som ser hur han missbrukar Dept of Justice borde känna likadant. Men visst. Trump pratar om tuffa tag, om att skada misstänkta när de sätts i polisbilar och skickar militär och tårgas på fredliga demonstranter för att bli fotograferad med en uppochnervänd bibel. Om det är vad Karlsson kallar ”lag och ordning” är han ju på rätt spår. 

Och nu lägger han till att den västerländska civilisationen hotas om Joe Biden vinner.

Dels genom att Demokraterna skulle vara “globalister”, till skillnad från Republikanerna, vilket faktiskt inte egentligen stämmer. Det är först nu, med Trump, som nationalismen knutits till Republikanerna. Många traditionella republikaner vill ha rätt fri handel och gärna hög invandring av både billig arbetskraft och kvalificerad. Sett ur ett internationellt perspektiv är det snarare så att nationalismen och antiglobalismen trivs på kanterna till både vänster och höger, och ”globalismen”, det vill säga tron på frihandel och öppenhet mot omvärlden, är mer av ett mittenkoncept. 

Men det är när han fortsätter veckla ut konceptet “patriotism” som det börjar bli riktigt plågsamt. Han menar att ”den demokratiska sidan attackerat det västerländska arvet och allt som har med amerikansk historia att göra. De nedmonterar och smutskastar. Den senaste månaden har det gått så långt att man river de fysiska lämningarna och bevisen för den amerikanska historien.”

Jag brukar undvika ordet “rasism” så långt som möjligt, men det är svårt att kalla dessa påståenden för något annat. 

USA:s ”västerländska arv” är inte attackerat alls. Men det behöver breddas genom att tidigare marginaliserade människor får plats, och det är en process som pågått en längre tid, som går i vågor och som inte kommer att bli färdig i närtid. Svartas historia, indianernas, kinesernas – det är många som inte märkts. Historieböcker revideras och skrivs om. John Oliver i Last Week Tonight har gjort en mycket sevärd genomgång av varför detta är nödvändigt, och det är svårt att se det utan att bli rasande. 

När det gäller statyer stämmer det att många tagits bort av diverse borgmästare. Men det är för att de föreställt slavägare som kämpade för att behålla slaveriet. De flyttas ofta till museer, som jag skrev i juli.  Sedan har förstås vissa statyer förstörts av arga demonstranter, men det är ju inget Demokraterna som parti kan lastas för, och det är absolut inget som förändras av utgången i presidentvalet.

Där Karlsson går vilse är när han tror att Republikanerna som parti står bakom Trumps fixering vid federationsstatyer och hyllandet av “det europeiska arvet” framför alla andra. USA är ett land av invandrare. Alltså precis raka motsatsen till det Karlsson vill se i Sverige. Och framstående republikaner står bakom förändringarna. Kulturkriget är Trumps. 
Och det är därför Karlssons ord känns så absurda. “Attackerat det västerländska arvet och allt som har med amerikansk historia att göra” kan bara tolkas som att Karlsson anser att “det västerländska arvet”, det vill säga europeernas historia, är ”allt”. Det finns inget annat. De människor som ägdes, våldtogs, piskades, dödades, skändades medan de utan ersättning byggde landet har ingen plats. Inte heller de vars land stals av invandrare, ironiskt nog. Och när Karlsson anser att statyer över sydstatsgeneraler, som för övrigt oftast restes i början av nittonhundratalet, är “bevisen för den amerikanska historien” utan att på någon fläck förstå hur exkluderande de hyllningarna känns för dem vars förfäder var slavar och vars far- och morföräldrar hukade undan KKK undrar jag hur han får ihop detta i sitt huvud. 

Och just detta är Karlssons främsta argument för att stötta Trump. Han anser att de nedplockade statyerna och historierevideringen är ”väldigt, väldigt allvarligt”.

Han ser Trumps fel, gillar inte allt han gör, men för att säkerställa bevarandet av USA som ett land byggt av européer, för européer, hoppas han att Trump vinner.