Glöd · Under ytan

Sydstatsmonumenten är vapen i ett kulturkrig

Sydstatsgeneralen J E B Stuart och hans häst ska ner från piedestalen.

Varför tycks amerikansk politik plötsligt handla om statyer? Gamla monument över presidenter och militärer från 1800-talet? På Under ytan ger Helena Lind Trotzenfeldt perspektiv på statyernas nya roll.

Statyer har plötsligt blivit en central del av debatten i amerikanska valet. Det låter fullständigt bisarrt för oss på denna sida Atlanten, men jag tänkte ändå rådda lite i mekanismerna bakom, för det finns ett reellt hot i botten.

Slavarnas piskade ryggar

Det finns gott om rasism i Europa, men den har andra rötter än den i USA. Vi har inte förslavat ett folk med annan hudfärg, våldtagit dem, lynchat dem, nekat dem samhälleliga rättigheter för att slutligen motvilligt acceptera dem som andra klassens medborgare, men lämnat dem i fattigdom, med dåliga skolor, undermålig sjukvård och ingen barnomsorg. Svarta i USA, förutom de få som invandrat, har ärvt den misär en stor del av dem lever i. Deras gamla vittnar om lynchningar och öppen segregation.

Polisbrutalitet var roten till BLM och demonstrationerna som nu pågår började med mordet på George Floyd, men svartas ilska handlar om så mycket mer än att de trakasseras, misshandlas och dödas av polis. I botten ligger en fullt berättigad känsla av att inte räknas, trots att landet byggdes på deras piskade ryggar.

Statyer över ”hjältar” som bidragit till slaveriet upplevs som nedvärderande för dem som var förslavade, särskilt som det ju i princip inte finns några statyer över svarta. Vita, stolta män som utsatte svarta för det mest horribla brottet av alla får fortsätta trona högt över förbipasserande.

Och det finns en ganska nykläckt förståelse för denna känsla bland allt fler vita. Statyerna kan flyttas till museer. Dit går man för att lära sig landets historia. Men står de på en publik plats är de en hyllning, och hyllningen blir en kränkning. Så därför har ett antal borgmästare beslutat ta bort dem.

”I will protect this”

Men en del statyer har istället för att tas ner under ordnade former vandaliserats av ”an angry mob”, som Fox News kallar dem. Och det har dessutom skett en glidning i vilka statyer som ska bort. Först var det de ganska självklara, som Robert E Lee och andra ledare från sydstatssidan i inbördeskriget. De som kämpade för att behålla slaveriet.

Men nu har även George Washington och Thomas Jefferson, som ägde flera hundra slavar var, attackerats, och då har Trump fått för sig att räddandet av monument är en av valets viktigaste frågor, och han tar upp den i varje tal och i ett stort antal tweets. Hans kampanj lade i sin iver till och med upp en bild på Christ the Redeemer i Rio de Janeiro och skrev ”I will protect this” under.

Den uppenbara ironin i att han inte skyddar folket mot det reella hotet i covid-19, utan istället hyperfokuserar på monument över slavägare, går inte ”mainstream media” förbi, och för den majoritet amerikaner som inte konsumerar Fox News som enda nyhetskälla är hela frågan mest bara märklig. Men sisådär en tredjedel av befolkningen lever i en annan nyhetsbubbla, och där ältar Trump, Hannity, Ingraham och Carlson oavbrutet att en rasande mobb är ute efter att radera deras historia. ”They hate America!” är det återkommande budskapet.

En kamp om värderingar

”Culture wars” brukar man kalla frågor som egentligen inte handlar om politiska beslut så mycket som attityd och värderingar. I ett land där en tredjedel av befolkningen uppfattat det som extremt kränkande när någon säger ”happy holidays” istället för ”Merry Christmas” blir det fullt möjligt att bevarandet av slavägarmonument seglar upp som en av valets viktigaste frågor.

För lyfter man blicken blir frågan mycket större. En tredjedel av befolkningen är vita, bor på landsbygden, matas dagligen med filmer på upplopp på tv och får förklarat för sig att nu är de svarta tillsammans med storstadsliberalerna ute efter ditt fosterland. De hatar allt du älskar. Det är vi mot dem.

Ditt land är hotat.

Vi är i krig.

Och sedan kommer nästa budskap: ”De försöker fuska i valet genom att tillåta poströstning. De försöker förstöra ekonomin genom att hänvisa till ett virus som inte är särskilt farligt. De gör detta för att inte Trump ska bli omvald. Men han är den enda som skyddar oss, vårt folk, vår historia, vår framtid.”

Till detta läggs hot om hur ”The Radical Left” kommer att hämnas genom att trakassera Trumpväljare om han vinner, och de kommer att förstöra hela ekonomin och allt USA står för genom sina extrema förslag om allmän rätt till sjukvård och fria universitetsstudier.

Skolor och universitet lär ut hat mot fosterlandet, menar man, eftersom de drivs av ”The Radical Left”. Det finns ju en sanning i det. Du kan inte berätta USA:s historia och hoppa över slaveriet, och universiteten är traditionellt liberala. Så nu ska skolorna ”utvärderas” och bli av med bidrag och skattelättnader om de inte inordnar sig.

Mycket mer än en symbol

Med största sannolikhet väljs Joe Biden till president i november. Det borde finnas en rejäl oro för vad Trumpanhängarna gör då.

Statyer är symboler till sin natur. Men statyfrågan har blivit mycket mer än symbolisk. Den är en central pusselbit i en retorik som mycket väl kan leda till partiellt inbördeskrig, i ett land där ungefär 40 procent av hushållen är beväpnade.

Vi behöver prata om det. Den här texten är inspirerad av David Pakman. Se gärna detta klipp.