I september gav sig den svensk-ryska expeditionen ISSS-2020 ut till havs i Arktis för att studera omfattningen av tinande permafrost och kollapsande metanhydrater från de sibirisk-arktiska kusthaven, vilket utgör två av de största utmaningarna inom klimatforskningen i dag.

Metanhydrater är metan som i havsbottnar med högt tryck och låga temperaturer förenats med vatten och omvandlats till en fast form. Om vattentemperaturen stiger tillräckligt, eller om trycket sjunker, faller hydraterna sönder och metanet, som övergår i gasform, frigörs. Förloppet kan under vissa förhållanden även bli explosionsartat och orsaka djupa gropar i havsbottnen.

– Östsibiriska Arktiska oceanen är ”ground zero” för både tinande permafrost och kollapsande metanhydrater i havsbotten. Det finns ett stort kunskapsunderskott om dessa stora men svårtillgängliga system i andra ändan av ryska Arktis, säger Örjan Gustafsson, svensk forskningsledare för ISSS-2020, i ett pressmeddelande.

Har dokumenterat omfattande gasläckage

Nu har forskarna ombord på fartyget dokumenterat omfattande gasläckage och förhöjda metanhalter utmed övre kontinentalsluttningen 150 kilometer norr om Laptehavet. Området har sedan tidigare pekats ut som känsligt för kollaps av metanhydrater, vilket delvis orsakas av uppvärmning av varmare vatten.

Den nya observationen rör sig enligt forskarna om moln av gasbubblor som släpps ut från havets botten, på omkring 300 meters djup.

Havsvattenprover som har gjorts ombord på fartyget bekräftar att metanhalterna är mellan 10 och 100 gånger förhöjda i förhållande till normala värden.  Uppgifterna kan vara de första dokumenterade, som visar att de ”sovande jättarna” (tinande permafrost och metanhydrater) i sibiriska Arktis nu har triggats i gång och släpper ut metan.

Metan bubblar upp till havsytan

Forskarna har också gjort nya upptäckter i områden uppe på de grundare kusthaven (Laptehavet och Östsibiriska havet). Där har man dokumenterat runda kratrar, försjunkningar i havsbotten, som släpper ut metanbubblor till havsytan.

Både expeditionen ISSS och andra forskare har tidigare rapporterat om att dessa kusthav innehåller förhöjda metanhalter. Men de nya observationerna tyder på att dessa områden verkar utgöra källor till metanläckaget som sprids över större områden genom havsströmmar och luft.

Örjan Gustafsson tror inte att utsläppen som har observerats har en större påverkan på klimatet ännu. Men mycket tyder på att de ”sovande jättarna” har väckts till liv.

– De nya upptäckterna i kombination med tidigare rapporter stärker dock bilden av att dessa system av permafrost och metanhydrater i den arktiska havsbotten nu har triggats igång och släpper ut metan. En central målsättning är att bättre förstå systemens uppbyggnad och hur de fungerar så att vi kan uppskatta i vilken takt dessa utsläpp kommer att öka framöver, säger Örjan Gustafsson.
 
Växthusgasutsläppen från haven bidrar tillsammans med de mänskliga utsläppen till att vi närmar oss gränsen för mängden som kan tolereras innan vi får fler storskaliga klimatkonsekvenser.
 
– Vi behöver raska på takten att vända på samhällets utsläppkurva av växthusgaser och snabbt minska dessa – de är en central global utmaning för detta decennium.

Proverna som har tagits under expeditionen kommer efter hemkomsten att analyseras och utvärderas för att därefter kunna rapporteras i vetenskapliga publikationer.

Läs mer: Svenska forskare ska studera tinande permafrost i Arktis