Länge var hotet från haven mångarmade havsmonster stora som hus. Nu har hoten bytt skepnad och blivit högst verkliga. Men målet är inte sjömän, utan havets egna invånare. Här är åtta arter som står inför dörren och kan förändra villkoren för livet under havsytan – för alltid.
En invasiv ringmask driver nu med havsströmmarna utmed västkusten. Det är den senaste i en rad av invasiva arter som nu förändrar de marina ekosystemen.
– Det här är olyckligt ur flera perspektiv, sa marinbiologen Åsa Strand till Syre, efter att masken upptäcktes.
Men den är långt ifrån den första och kommer inte bli de sista invasiva arten att påverka livet under havsytan. En växande handel med döda och levande djur samt ökat resande är recept för att rucka på den ekologiska balansen.
Av hoten mot den biologiska mångfalden, räknas invasiva arter som ett av de absolut största.
Det vill säga att arter som är anpassade till andra ekosystem får kraftig spridning när de anländer till en ny miljö och konkurrerar ut de inhemska, som inte utvecklat något skydd mot inkräktarna. Ofta följer de med som fripassagerare på båtar eller så får de bokstavligen en hjälpande hand från en människa, genom att exempelvis ett ostronskal slängs i havet eller en ny invasiv fisk planteras ut i en damm.
Syre har pratat med Sveriges ledande experter och identifierat de sju havslevande djur (och en alg), som marinbiologerna nu fruktar ska etablera sig i våra hav.
Fiskarna som hotar haven
1. Puckellaxen och Stalins infall
– Den är släkt med regnbåge och det kan befaras att det finns likheter i livsstrategi med inhemska fiskar som lax och öring. Men vi vet inte hur det kommer att påverka förrän de är många. Med laxar har vi också smittspridningen och det gäller alla fiskarter, man ska ha tur om en främmande art inte har med sig nya parasiter och sjukdomar, säger Mikael Svensson, fiskexpert på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Hem för puckellaxen är östra Ryssland men efter ett infall från Stalin, flyttades den runt till olika delar av landet för att föda befolkningen. Den har spridit sig till norska kusten och enstaka exemplar har dykt upp på svenska västkusten.
2. Amursömnfisken – aggressiv rovfisk
– Det är en aggressiv och duktig rovfisk, där den kommit in har den tagit över och haft en kraftig påverkan på den ursprungliga faunan, säger Mikael Svensson, fiskexpert på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Hem för amursömnfisken är östra Rysslands flodsystem. Men fisken finns nu i finska viken. Om det vill sig illa kan den vandra upp längs med kusten, för att sedan ta sig ned till Sverige via Bottenviken.
3. Big head goby – glupsk på småkryp
– Den är glupsk och har stor mun, plockar småkryp och är känd för att äta mycket fiskrom. Vad händer om den letar sig upp i våra flodsystem och äter upp rom från lekande fisk? Då kan vi få stora problem med den inhemska fiskstammen, säger Mikael Svensson.
Hem för Big head goby är Svarta havet. Men efter att människan karvat ut kanaler, har främmande arter börjat leta sig fram till nya jaktmarker.
– Vi vet att den letat sig fram genom Donau och tagit sig till Hamburg, säger Mikael Svensson.
4. Bandslätting – kan påverka balansen i dammar
– Den är liten men förökar sig snabbt. Problemet är att de kan bli väldigt många, huvudsakligen äter den djurplankton vilket innebär att den kan ändra balansen i dammar och sjöar, så att det blir ärtsoppa, säger Mikael Svensson.
Det vill säga, om djurplanktonen minskar till följd av bandslättingens aptit blir det färre djurplankton som kan äta växtplanktonen och det blir algblomning, det vill säga ”ärtsoppa”.
Hem för Bandslättingen är Kina och Korea men fisken finns nu så nära som Jylland.
De ryggradslösa djuren
5. Sjöpungen Didemnum vexillum – täcker över musslor
– De är kolonibildande och bildar täta mattor över hårdbottnar, täcker över musslor, snäckor, ostron och andra bottenlevande djur samt alger och kärlväxter. Det blir som en barriär mellan botten och arterna, säger Kerstin Mo, organismgruppsansvarig för Marina Evertebrater (ryggradslösa djur) på SLU, Artdatabanken.
Ursprungligen kommer den från Japans kust men den har på senare år upptäckts längs med flera av Atlantens kuststräckor, bland annat i Irland, Storbritannien, Nederländerna och Frankrike. Den troligaste vägen till Sverige, skulle vara som fripassagerare på ett båtskrov, enligt Kerstin Mo,
– Den har spridit sig mycket de senaste åren och vi är oroliga att den ska komma hit, säger Kerstin Mo.
6. Stenkrabba Cancer irroratus – konkurrerar ut andra
– Kan påverka bottenlevande djur genom predation och konkurrera med inhemska krabbarter som strandkrabba, Carcinus maenas och den nära släktingen krabbtaska, Cancer pagurus, som lever på liknande habitat och äter samma föda, säger Kerstin Mo.
Den kommer ursprungligen från Nordamerikas östkust.
– Vi har hittat en i södra Kattegatt, utanför Kullen 2019. Vi vet inte ännu om den reproducerar sig, om den blir kvar. Den har nu blivit vanlig runt västra Island, men i övrigt är den inte påträffad i europeiska vatten. Den kan komma med barlastvatten som är den troligaste vägen via kommersiell sjöfart, säger Kerstin Mo.
7. Tångräkan Palaemon macrodactylus – äter andra
– Den lever i grunda skyddade brackvattenområden och hittas bland ålgräs och alger, den äter andra djur och kan konkurrera ut våra inhemska arter och påverka den biologiska mångfalden i våra kustnära områden, säger Kerstin Mo.
Ursprungligen kommer den från Japans östkust, norra Kina och Korea.
– Den är etablerad i bland annat i Belgien, Frankrike och polska delen av Östersjön. Det är stor risk att den kommer hit, då den reproducerar sig med larver som kan driva med havsströmmarna.
Algen
8. Planktonet, Fibrocaspa japonica – skapar toxiner
”Denna kan ge upphov till intensiva blomningar som kan påverka andra arters hälsostatus och överlevnad då de producerar toxiner som kan ta sig upp genom näringskedjan och ackumuleras”, skriver Christina Halling, expert på alger hos SLU, i ett mejl till Syre.
Hem för algen är ursprungligen Japan men algen förekommer i dag i stora delar av världen och det finns noteringar att den påträffats i Östersjön under senare år, enligt Christina Halling.
– För mikroplankton finns det stora möjligheter till spridning med hjälp av olika marina transporter, skriver hon.
Arterna som redan hunnit fram
Hittills har långt över hundra kända främmande arter påträffats i våra svenska hav. Några av dem är invasiva och är, eller är på väg att bli, dominerande inslag i sina miljöer. För Bohuskusten gäller det den amerikanska kammaneten, den lilla blåskrabban, japanskt jätteostron, sargassotång och kanadagås. I nästan hela Östersjön och i älvar med brackvatten på västkusten är den svartmunnade smörbulten numera en av de vanligaste fiskarna. Rovvattenloppan och kinesisk ullhandskrabba är andra exempel på relativt nya arter i Östersjön, som riskerar att ställa till besvär.
Källa: Havs- och vattenmyndigheten
