Ett institut för mänskliga rättigheter ska inrättas under nästa år. Institutet kommer att vara en oberoende granskare av hur de mänskliga rättigheterna respekteras i Sverige. Det har länge efterfrågats av människorättsorganisationer.
”I tider när de mänskliga rättigheter allt oftare ifrågasätts är det viktigare än någonsin att det finns strukturer som främjar och skyddar de mänskliga rättigheterna”, skriver regeringen i ett pressmeddelande.
Därför avsätter man nu 25 miljoner för att inrätta ett MR-institut och fortsättningsvis räknar man med att avsätta 50 miljoner årligen till institutet. Dess uppgift kommer att bli att ”främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna” och det kommer att rapportera om hur de mänskliga rättigheterna respekteras och genomförs i Sverige.
Att inrätta ett institut för mänskliga rättigheter är något som Sverige åtagit sig att göra genom flera internationella överenskommelser. I en debattartikel i Upsala nya tidning förra året skrev tolv civilsamhällsorganisationer att Stefan Lövens intention om att inrätta institutet välkomnades och ”inte var en dag för tidigt”.
– Genom att ha ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder år 2008-2009 har Sverige åtagit sig att ha ett institut för mänskliga rättigheter, säger Annika Åkerberg, jurist på Civil Rights Defenders.
Hon berättar hur flera övervakningsorgan som det senaste årtiondet granskat hur Sverige lever upp till att skydda de mänskliga rättigheterna har lyft just behovet av att Sverige får ett oberoende MR-institut.
– Vi välkomnar verkligen att det äntligen ska etableras ett institut, men vi vill också betona att det är av yttersta vikt att det blir oberoende och får ett grundlagsskydd (det vill säga att ändringar kan göras först efter två riksdagsbeslut med ett val emellan), säger hon.
Bra att gemene man får ökade kunskaper för att kunna ställa krav på myndigheter", Annika Åkerberg.
Jämfört med många andra länder är Sverige ett land som har kommit långt när det gäller respekt för mänskliga rättigheter, men det finns ändå en hel del att göra, menar Annika Åkerberg.
– På många myndigheter och institutioner är det inte självklart att jobba med mänskliga rättigheter som utgångspunkt. I ett pilotprojekt inom tvångsvården där man införde ett människorättsbaserat arbetssätt kunde man till exempel se att antalet bältningar minskade från fyra per månad till fyra per år. Det blir alltså en stor skillnad att utgå från mäskliga rättigheter, säger hon.
Ett annat område där det brister är när personer på grund av till exempel ålder eller funktionsnedsättning har svårt att förstå rättsliga processer.
– Det finns jättemycket kvar att jobba med, säger Annika Åkerberg.
Därför är det bra om kunskapen om mänskliga rättigheter och hur de kan tillämpas ökar bland beslutsfattare, myndigheter och institutioner.
– Men det är också bra att gemene man får ökade kunskaper, för att kunna ställa krav på myndigheterna och kunna klaga. Det behövs en ökad kunskap hos både skyldighetsbärarna och rättighetsbärarna, säger hon.
Att institutet ska tilldelas 50 miljoner årligen tycker hon är en bra början.
– I ett utredningsförslag kom man fram till att 72 miljoner skulle vara lämpligt för att få ett effektivt institut med ett brett mandat som lever upp till riktlinjerna. Så det är en bra början, men inte tillräckligt för att få den effektiva organisation som Sverige behöver.
