Den romerska poeten Vergilius lär ha ägnat dagens första timmar åt att skriva en lång text. Sedan ägnade han resten av dagen åt att korta den.
Mest känd är han för Anaeiden, ett stort episkt diktverk som skulle bli ett romerskt nationalepos. Men Vergilius blev inte nöjd, han ändrade och skrev om och aldrig blev det klart. Innan han dog bad han sina bröder att bränna diktverket, men istället gav de det till kejsaren och det blev det nationalepos det var tänkt som. Med 58 oavslutade verser och antagligen mycket längre än författaren hade velat. Så kan det gå.
Ändå brukar det vara värt besväret att gå igenom en text och stryka sådant som inte behövs – men håll inte på tills du dör och måste be dina bröder bränna texten. Man vet aldrig med bröder.
Istället får du här några tips om saker att titta efter i texten om du vill göra den kortare, effektivare och mer läsvänlig.
Behövs alla så och ju?
Så är ett bra litet ord på rätt ställe – man kan inte ta bort allihop. Men det finns en speciell sorts så som fyller en funktion i talspråk, men sällan i skrift. Till exempel så här: ”När du har slipat och spacklat bordet så är det dags att börja måla”.
Om du säger den meningen fungerar så som en signal som säger: ”Okej, nu vet vi när. Nu kan vi gå vidare och se vad som händer: aha, det är dags att börja måla.” När du skriver, däremot, är detta så nästan alltid överflödigt. Om inte inledningen, som till exempel talar om när, hur, varför eller var, är väldigt lång så kan du plocka bort det. I föregående mening behövs det till exempel inte alls.
Ju är ju också ett ord som ibland används i onödan. Det betyder ungefär: det här vet du nog redan, men jag säger det ändå. Eller: det här är självklart för mig och jag vill att det ska vara självklart för dig också. Hur ofta vill man egentligen säga det?
Så och ju är korta ord. Att bara rensa bland dem gör antagligen inte texten mycket kortare, men lite fastare i konturerna.
Oerhört enormt superviktigt
Väldigt ofta är det oerhört lockande att lägga extra tonvikt på det man vill säga med ett förstärkningsuttryck. Men det är inte alltid den effekt man får. Istället kan innehållet vattnas ur, som i första meningen i det här stycket. ”Ofta är det lockande” säger vad det ska.
Att något är viktigt är inte nödvändigtvis viktigt att säga. Det är viktigt att andas, att sova tillräckligt, att ta bort luddet i torktumlaren. Men ”ta bort luddet i torktumlaren” är tydligare än ”det är viktigt att ta bort luddet i torktumlaren”. Behöver du säga mer är det bättre att förklara varför: ”Ta bort luddet i torktumlaren så att den kan torka kläderna effektivt” till exempel.
Inte en gång till
För att undvika missförstånd upprepar vissa skribenter samma sak om och om igen. Texten blir längre, men inte tydligare. Som i ett pressmeddelande om kommuner som byter chef ofta. Där står att 59 procent av kommunerna
”har haft minst två kommundirektörer sedan förra valet. 23 procent av de svarande kommunerna har haft minst tre kommunchefer sedan förra valet. Det finns också rena ’katapultkommuner’, tio kommuner har haft minst fyra kommunchefer sedan det förra valet.”
Det är något sövande med sådana texter, jag kan börja undra om jag håller på att somna och läser samma mening om och om igen. En kommundirektör är samma sak som en kommunchef och ”sedan förra valet” behöver bara stå en gång:
”59 procent av kommunerna har haft minst två kommunchefer sedan förra valet, 23 procent har haft tre och tio kommuner har haft fyra eller fler.
En annan kommun har satt ut fler sopsorteringstunnor under sommaren, berättar kommunens pressansvariga. Sedan kommenterar hen:
”De utökade sorteringsmöjligheterna är ett försöksprojekt som kommunen driver sedan 2014 med att tillgängliggöra källsortering på allmän plats”.
”Det är ett försöksprojekt som kommunen driver sedan 2014”.
Ibland upprepar man sig utan att tänka på det eller av tidsbrist. Men om du kan, ta dig tid att läsa igenom och rensa.
Det självklara är självklart
I många texter finns självklarheter som inte behöver stå där. ”På den aktuella utbildningen får du lära dig …” Om du mot förmodan menar en annan utbildning än den aktuella – påpeka det. Men då kan det hända att det finns anledning att gå igenom texten en gång till.
På samma sätt bör det vara självklart att det är ärendet i rubriken man talar om ifall det finns ett sådant. Kalla det för ärendet i texten, inte rubricerat ärende.
Man ska aldrig säga aldrig. Ibland behövs en upprepning för att påminna läsaren, ibland blir rytmen bättre med ett extra så, och en och annan förstärkning kan ha avsedd effekt. Men strössla inte med dem.
