Glöd · Debatt

”Inget offer – inget brott”

”Ta en funderare på vad just detta mål kostar skattebetalarna i form av polisinsatser, urinprov, labbrapporter, handläggare och rättegångskostnader” skriver Wally Johnson.

DEBATT Om ungefär en vecka kommer jag att dömas för något som inom en nära framtid inte kommer att anses vara ett brott längre. Ett brott där jag lustigt nog är ”förövare” trots att ingen har råkat illa ut och det därmed inte finns något offer. Bortsett från förödmjukelsen att få sitt hem genomsökt och sin integritet ifrågasatt kommer straffet att bestå av böter och en prick i registret.

Så vad är det jag ska dömas för? Vilken förkastlig handling har jag begått? Har jag skadat någon? Stulit? Vandaliserat? Nej. Mitt ”brott” var att jag satt hemma i lugn och ro en fredagskväll med min lilla hund, kollade på tv och rökte cannabis.

Jag förstår att många av er automatiskt tänker ”men det är ju olagligt!” och därför ska jag följaktligen straffas. Varför? För att vi alla hjärntvättats de senaste 40 åren med felaktig skräckpropaganda om att cannabis skulle vara en dödsdrog?

Om nu cannabis är så pass farligt, varför erbjuds jag inte vård istället för straff? På vilket sätt har jag blivit ”räddad” från denna hemska drog som ingen någonsin har dött av? En drog som inte är i närheten av lika farlig som våra lagliga alternativ – alkohol och tobak?

Så här blir det eftersom moraliserande har fått företräde framför fakta de senaste 40 åren. Ingenstans är det så tydligt som hos vår socialminister, Lena Hallengren och hennes oblyga vägran att utreda vår nuvarande narkotikapolitik. Trots att vi har näst högst drogdödlighet i hela EU.

När Folkhälsomyndigheten uppmanar Lena Hallengren att utreda vår nuvarande narkotikapolitik och hon arrogant viftar bort det med argument som ”jag ändrar inte uppfattning för att Folkhälsomyndigheten kommer med det här förslaget”, så vet vi att det är en jakt på billiga politiska poäng snarare än omtanke om folks hälsa.

Men till vilket pris? Hur många hundratusentals svenskar, inklusive mig själv, ska behöva lida för denna ouppnåeliga dröm om ett ”drogfritt samhälle”? En naiv dröm som grundar sig i faktaresistens och politiskt ego? Kvinnor blir ihjälslagna av sina män, vi har Isis-återvändare som planerar hemska attacker, sexualförbrytare som gång på gång kommer undan, högerextrema grupper hotar vår demokrati … men av någon märklig anledning har polisen både tid och resurser att haffa fredliga cannabisbrukare.

Om du inte har någon sympati i med mig och alla hundratusentals laglydiga svenskar som kriminaliseras i onödan för en ört som gör en hungrig och glad, så hoppas jag du har sympati för vår skattepengar. Ta en funderare på vad just detta mål kostar skattebetalarna i form av polisinsatser, urinprov, labbrapporter, handläggare och rättegångskostnader, och ta den summan gånger hundratusen. Pengar som kunde användas till skola, sjukvård, rättsväsende och förebyggande åtgärder går istället till att döma en högutbildad 36-årig, tidigare ostraffad man som satt hemma på en fredagskväll och kopplade av. Inget offer. Inget brott.