Zoom

FN varnar för en tsunami av hunger efter coronapandemin

Världens matsystem var i kris redan innan pandemin, enligt Marie Haga på FN:s jordbruksorgan IFAD.

Idag är fler människor på jorden hungriga än för fem år sedan. Efter coronapandemin kommer antalet ha vuxit med 100 miljoner till och insatserna kan inte vänta. ”Det är den perfekta stormen”, säger Marie Haga, vice chef för IFAD, FN:s fond för internationell jordbruksutveckling.

Antalet hungriga människor i världen ökar stadigt. De senaste fem åren har över 60 miljoner människor fått sämre tillgång på mat, enligt den nya rapporten The state of food security and nutrition in the world 2020 från IFAD, FN:s fond för internationell jordbruksutveckling.

Klimatkrisen har redan satt den globala matproduktionen under stor press. Och värre kommer det bli. Medan länder världen över är upptagna av att tackla den pågående hälsokrisen varnar nu FN-organet IFAD för en kommande ”hungertsunami” i pandemins fotspår. Ökad hunger leder i sin tur till ökad social oro.

– Klimatförändringarna kommer på toppen av ett matsystem som är i kris, och så får du covid-19 på det. Det är den perfekta stormen, säger Marie Haga, vice chef för IFAD, till Syre.

– Rapporten ger bättre koll på hur det står till i världen. Samtidigt beskriver den ett matsystem i kris.

Internationella fonden för jordbruksutveckling, IFAD, är ett FN-organ för livsmedels- och jordbrukssektorn, vilket också WFP och FAO är. IFAD har som uppgift att stödja utvecklingsprojekt inom jordbruket med syfte att bekämpa fattigdom. Genom bland annat finansiellt stöd ska mattillgång säkras och samhällen utvecklas. Under och efter coronapandemin är en av IFAD:s största utmaningar att se till att småbönders livsviktiga produktion inte stannar av. IFAD:s mandat sträcker sig till att arbeta i fattiga länder men arbetet måste enligt Marie Haga ske med ett globalt helhetsperspektiv i åtanke.

Hälsokrisen förvärrar matkrisen

Globalt sett så producerar småbönder 50 procent av de kalorier jordens människor äter på 30 procent av den brukade marken. Deras produktion sker i liten skala, på en mindre andel av marken och de är också mycket mer sårbara än stort, industriellt jordbruk.

– Småbönder är fundamentalt viktiga för det globala matsystemet. Om inte de kan producera går det ut över hela matsystemet, säger Marie Haga.

Coronapandemin och den globala hälsokris som den utgör har påverkat småbönders möjligheter till att både producera och sälja sina produkter. Det kan handla om restriktioner på marknader, att de som annars köper maten får mindre köpkraft i och med att arbetstillfällen försvinner och att det leder till både direkta och mer långsiktiga konsekvenser för de små bönderna.

Och den som saknar inkomster denna säsong kan ha svårt att köpa korn att så nästa års skörd med.

– Det är en kritisk och mycket negativ spiral för både köpare och producent, säger Marie Haga, som menar att matsystemet var i kris redan innan coronapandemin bröt ut.

Viktigt att prata om näring

Ofta har diskussionen om matbrist och hungerkris handlat om att människor ska kunna få i sig tillräckligt många kalorier. Men årets rapport tar också upp vikten av matens näringsinnehåll. Idag saknar 2 miljarder människor på jorden tillgång av tillräckligt med näringsrik mat. Det leder till att människor trots att de får i sig tillräckligt många kalorier inte får i sig de ämnen som en hållbar diet kräver.

–  Det här är ett tema som är mycket viktigt och som vi har diskuterat allt för lite i allt för många år. Den är tydlig med att vi inte kan fortsätta prata om kalorier globalt, utan vi måste prata om näringsinnehållet i den mat vi producerar, säger Marie Haga.

Både ekonomiska och sociala faktorer spelar in. Medan en del länders befolkningar kämpar för att få ihop nog med kalorier är det en del som inte har råd att köpa mat med goda näringsvärden, även om kalorimängden är uppfylld. Övervikt och fetma är en konsekvens av den orättvisan, som inte bara drabbar fattiga länder.

– När näringsinnehåll blir en del av diskussionen börjar vi också prata om de problem som finns i den rika delen av världen.

– Det är problem som går rakt in i de nationella debatterna.

För många småskaliga jordbrukare har det blivit svårt att både bruka jorden för kommande år och få grödorna sålda under coronapandemin
För många småskaliga jordbrukare har det blivit svårt att både bruka jorden för kommande år och få grödorna sålda under coronapandemin. Småskaligt jordbruk står för 50 procent av jordens kalorier. Foto: Pierre Olivier Jay/AP/TT

Klimatkrisens effekter

Den allt mer påtagliga klimatkrisen är en av de största utmaningarna för den globala matsäkerheten. Desto värre den blir – ju mer påverkad blir matproduktionen globalt.

Länder söder om Sahara är de som drabbas hårdast och det är också där temperaturökningarna är bland de största. 80 procent av de fattigaste människorna på jorden bor på landsbygden där jordbruk är den största och viktigaste inkomstkällan, varav många i de länder som drabbats först och hårdast av att klimatet förändras.

Grödor kan anpassa sig – som exempelvis vete som nu kan odlas över nästan hela världen – men det tar ofta 10 000 år eller mer. Och idag går förändringarna långt fortare än så. Klimatkrisen har också skapat ett allt mer opålitligt väder.

– Du kan säga att en av de största utmaningarna för global matsäkerhet är knutna till ett klimat som ändrar sig snabbare än vad grödorna kan anpassa sig. Vissa länder kan producera mer till följd av klimatförändringarna, men vi ser också att klimatförändringarna för med sig ett allt mer ostabilt väder som plantorna inte klarar av. Det kan vara störtregn eller perioder av högtryck, säger Marie Haga.

Åtgärder för att hälsokrisen och de nödvändiga restriktionerna ska ha så lite påverkan som möjligt gör att den globala tillgången på mat krävs redan nu. Biståndsprojekt kommer vara viktiga i kampen mot vad som av Marie Haga och i rapporten beskrivs som en kommande hungertsunami.

– Det är en bön från IFAD:s sida att de rika länderna ser hur allvarlig den här matkrisen kan bli. Och att man är villig att ställa upp me finansiella medel, säger Marie Haga.

Verkar det som att de rika länderna kommer bidra och förstå detta?

– Det jag sett, vilket är fullt förståeligt, är att många först ser till sig själva. Att länder varit upptagna med att hantera hälsokrisen. Men jag hoppas nu att fokuset riktas mer mot de internationella utmaningarna.

Flyktingar från länder söder om Sahara, där klimatkris och fattigdom är ett faktum, på väg genom Saharaöknen mot Libyen
Flyktingar från länder söder om Sahara, där klimatkris och fattigdom är ett faktum, på väg genom Saharaöknen mot Libyen. Hur många som dör i öknen är omöjligt att säga – enligt vissa långt fler än de som sen drunknar i Medelhavet. Foto: Jerome Delay/AP/TT

Allt hänger ihop

När allt fler människor går hungriga i världen ökar politiska och sociala spänningar. Att kämpa mot hunger är därför detsamma som att kämpa mot konflikter, social oro och kanske också krig, menar Marie Haga. Om, eller när, hungerkrisen slår till i söder – i länder som är beroende av produkter från småskaliga bönder som först drabbats hårt av klimatkrisen och därefter coronapandemin – stannar inte problemen där.

Världen är komplex och nära sammankopplad. Något även coronapandemin har varit ett lysande klart exempel på.

– En matkris i söder kanske inte har allvarliga konsekvenser för matsäkerheten i norr, men den kan ha det. Men likväl – en matkris i söder bidrar till politisk osäkerhet och instabilitet. Vilket skapar en mer otrygg värld i form av fler människor på flykt och social oro, säger Marie Haga, och fortsätter:

– Vi måste klara av att se sambanden. Matsäkerhet är en förutsättning för ett fredligt globalt samfund. Matsäkerhet, miljö, social stabilitet och fred hänger samman. Det är alla olika sidor av samma sak.