Forskare vill se mer undervisning i skogen: ”Väcker nyfikenhet”

Det krävs en lång promenad för att nå fram till den skogsglänta Margaretha Häggström återvänt till genom åren. Där ligger omkullkastade rotvältor som börjat förmultna och svampar växer ut från de mossbevuxna träden.

Av spår i snön och en och annan inristning, har Margaretha Häggström förstått att hon inte varit ensam om att söka sig till platsen.

– Men jag hade då aldrig träffat någon annan där, så jag fick en idé.

Margaretha Häggström som i grunden är lärare i svenska och bild satte upp en brevlåda i gläntan och snickrade ihop ett par enkätfrågor, om alltifrån hur förmodade besökare upplevde platsen till varför de sökte sig dit.

– Någon skrev att de tyckte att platsen var mystisk, att den påminde om en sagoskog med troll i, väldigt många berättade också om sina barndomsminnen och hur de sprungit i skogen och lekt som små.

Vill arbeta utifrån elevers styrkor

När en forskartjänst utlystes vid Göteborgs universitet, insåg hon att hennes första undersökning kunde växa. Ett projekt med stöd från Vetenskapsrådet skulle studera fenomenet växtblindhet, eller snarare hur det kan motverkas.

Det vill säga hur pedagoger kan hitta metoder för att motverka en oförmåga att se växterna i vår omgivning och deras betydelse för allt levande på planeten, ett projekt Syre berättat om tidigare.

– Min utgångspunkt var att forskare ofta tittat på växtblindhet som en oförmåga. Men som lärare har jag alltid velat arbeta utifrån elevers styrkor snarare än brister, därför tänkte jag att jag kunde använda mig av människor som gick långt ut i skogen och hade en relation till naturen, för att sedan översätta deras erfarenhet till en skolkontext, säger Margaretha Häggström.

Först tog hon kontakt med personerna som svarat på enkäten i skogen, bestämde träff och gjorde intervjuer under skogsvandringar. Nu var hon
också nyfiken på vad de kände till om miljö, natur och växter. Inte mycket, enligt de själva. I själva verket, en hel del – enligt Margaretha Häggström.

– Så fort de pratade om kunskap, pratade de om faktakunskap. Men när de rörde sig i skogen visste de vad som var viktigt, hur man rörde sig i skogen, hur man skulle ta sig förbi en myr eller klättra upp för ett berg. Det var en kroppslig kunskap och en vördnad för naturen, säger hon.

Margaretha Häggström ville undersöka vad som hände om en sådan känsla för naturen väcktes hos skolelever. Samtidigt som en mer traditionell växtkunskap inkluderades i undervisningen. Sagt och gjort. Hon vände sig till en skola, där hon visste att lärarna tidigare arbetat med den pedagogiska metoden Storyline som utgår från att lärarna skapar berättelser tillsammans med eleverna, som de sedan iscensätter.

– Jag hade en miniföreläsning för lärarna om ekologisk litteracitet (en förmåga att förstå ekologiska samband) och vad deltagarna i den förra studien berättat om barndomsminnenas betydelse och hur viktigt det hade varit för dem att leka i skogen. Det tog lärarna fasta på när de sedan arbetade fram en berättelse, säger Margaretha Häggström.

Fick leva sig in i att vara ett träd

Under sex veckor gick två klasser, en tvåa och en sexa, ut i skogen vid två till tre tillfällen per vecka, som en del i deras svensk– och biologiundervisning. Där fick de springa, måla och låtsas vara journalister som skrev reportage. De fick också i uppgift att leva sig in i hur det skulle vara att bli ett specifikt träd, genom att vistas i skogen och lära sig om träden.

Eleverna tog sig an uppgiften med stor entusiasm, berättar Margaretha Häggström, som gjorde intervjuer före, under och efter studien. Från att ha sett träden som döda ting, blev de plötsligt levande för eleverna. Samtidigt upprördes eleverna av nedskräpningen i skogen och tog själva initiativ till att både rensa den från skräp och placera ut soptunnor.

– De anordnade också en demonstration mot nedskräpningen, vilket bara det kräver en massa kunskap. Det här var också före Greta Thunberg, så det var inte därifrån inspirationen kom. Den kom helt och hållet från eleverna själva.

Att lärarna väckte elevernas känsla och engagemang, tror Margaretha Häggström var nyckeln till att satsningen föll väl ut. Men också att de satte in den i ett sammanhang där eleverna kunde koppla ihop det de lärde sig med annan kunskap. Undervisning har också varit både satt i rörelse och lekfull. Inte olikt hur förskolan arbetar, påpekar Margaretha Häggström.

– Där har skolan mycket att lära sig ifrån, säger hon.

Uppfattade träden olika

Här är plats för en liten utvikning. För eleverna i de båda åldersgrupperna tog in skogen på olika sätt, medan de yngre identifierade sig med träden och därigenom kände samhörighet med dem, låg de äldre barnens fascination snarare i hur annorlunda de var, berättar Margaretha Häggström.

– Yngre barn har svårare att abstrahera. De äldre insåg att träden var annorlunda och kunde komma bort från att värdera träden utifrån sig själva, samtidigt som de kunde känna empati och samverka med dem.

Hos båda grupperna väckte de nya insikterna samtidigt en rad existentiella frågor, berättar Margaretha Häggström.

– Vad betyder mitt liv? Vad gör jag för den här skogen och hur påverkar jag den? Och i ett vidare perspektiv: hur påverkar människan jordens naturmiljöer. Funderingarna kan så klart överföras till andra miljöer, som stadsmiljön eller andra naturmiljöer. Jag tror också att det är viktigt för demokratin, att elever förstår att de spelar roll och kan påverka, säger Margaretha Häggström.

Efter 4,5 år av forskning är hennes avhandling färdig. När Syre pratar med henne inväntar hon att få gå upp och försvara och förklara sitt arbete vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession vid Göteborgs universitet.

– Det är speciellt, nu har jag lämnat texten ifrån mig och kan inget mer att göra än att vänta, påpekar hon.

"Lita på eleverna eget driv"

Förhoppningen är att forskningen ska bidra till en debatt om hur och var skolan lär ut kunskap – och ge lärare mer självförtroende att ta sig tid att bege sig ut i naturen och arbeta ämnesöverskridande. Men också att våga lita på elevernas eget driv och den kunskap som kommer därifrån.

– Det finns inget i skolans styrmedel som säger att läraren inte får göra det, samtidigt finns det ofta förväntningar från rektorer och föräldrar att prioritera plugg inför nationella prov, framför det här mer meningsskapande lärandet.

Hon säger att Pisa-resultatet 2011, där Sverige för andra tillfället i rad sjönk i rankingen, skapade en panikartad reaktion och en förväntan på lärarna att jobba hårdare mot de nationella proven. Men hur kunskap kan göras intressant och meningsfull för eleverna, har skuffats åt sidan, tycker Margaretha Häggström.

– Det är inte fel med traditionell undervisning men vi måste också väcka elevernas nyfikenhet och vilja att själva lära sig. Det måste eleven också kunna för att få bra resultat på ett nationellt prov, säger hon.

Kan bidra till en mer hållbar värld

Margaretha Häggström säger också att studier visat att undervisning som förläggs i naturmiljöer varit på nedgång under en längre tid. De biologer som först varnade för ökad växtblindhet ett tjugotal år sedan, befarade att det i längden kan påverka människors vilja att bygga en hållbar värld. Margaretha Häggström, säger att hon istället velat titta på det positiva och vända på perspektivet, för att se vad som händer när människor faktiskt befinner sig i skogen.

– Då ger det en god förutsättning för att senare bry sig om miljöfrågor, det tycker jag att jag har belägg för när jag hört hur eleverna pratat om miljö och hållbarhet.