En databas över skandinaviska runristningar som tidigare bara användes av forskare finns nu tillgänglig för allmänheten. Genom att ange sin position går det att se vilka ristningar som finns i närheten, och till varje fynd finns ytterligare information om ursprunget kopplat.
Det finns ungefär 7000 runinskrifter i Skandinavien, varav 4000 i Sverige. De allra flesta återfinns i Mälardalen och tillkom huvudsakligen mellan år 200 och år 1130, men det finns även ristningar från nyare tid.
Den vetgirige kan nu via en söktjänst från Riksantikvarieämbetet hitta och få information om runinskrifter – den digitala plattformen Runor bygger på gps-data för runristningar på bland annat stenar och bergshällar. Tidigare kunde den bara användas av forskare som laddade ned ett program på datorn, men nu har alltså även den intresserade allmänheten tillgång till informationen.
Upptäck en ristare
Man kan antingen ange sin gps-position eller skriva in ett ord som ska förekomma i själva ristningen (sökbara språk är utöver svenska bland annat forngutniska, älvdalska och givetvis runtext); du får då upp en karta på fynd i närheten eller en lista över de inskrifter som innehåller de aktuella sökorden. Kompletterande uppgifter om datering, fyndplats och i vissa fall bilder finns kopplade till varje fynd via länkar till Samnordisk runtextdatabas, som ägs och förvaltas av Uppsala universitet. Länkar finns också till bokverket Sveriges runinskrifter, som är under fortlöpande digitalisering, och arbetet pågår också med att lägga in bilder på samtliga ristningar.
– Grundidén är att varje runinskrift har en egen sida kopplad till en karta. Genom att klicka på länkade ord kan man vandra omkring i olika kategorier. Om man till exempel klickar på ristarens namn, som Visäte, så får man upp alla ristningar som han har gjort och kan läsa mer om dem, säger runforskaren Magnus Källström vid Riksantikvarieämbetet till Forskning & Framsteg.
Han tillägger att tjänsten är ett sätt att göra material som tidigare varit svåråtkomligt mer tillgängligt för språkforskare, arkeologer, historiker och kulturgeografer.
– Men även om man bara är allmänt intresserad kan man ta del av materialet, säger Magnus Källström.
