Energi

Det magiska kolet

Johan Åhström, som har gått på biokolskurs hos Wolfgang Brunner, producerar kol tillsammans med grannbarnet Lova och dottern Ilse.

Biokol berikar jorden och minskar växthuseffekten. Blanda det i din jord och ge den en näringsberikad och långverkande kick, samtidigt som du gör en insats för miljön.

Allt odlande börjar med jorden. Dess sammansättning och struktur är helt avgörande för att få grödorna att trivas och trädgården att prunka. Biokolets uppbyggnad liknar en tvättsvamp – det suger upp både vatten och näring som sedan portioneras ut i lagom mängd när växterna behöver dem. Dessutom har biokolet andra fördelar.

– Det är för närvarade den enda storskaliga process där man enkelt kan binda koldioxid för lång tid framåt, säger Wolfgang Brunner.

Han är pensionerad ämneslärare i biologi, kemi och fysik och har ett stort miljöintresse. Han driver bland annat projekt kring solceller och vindkraft på Gotland.

– Biokol är både en ny och gammal kunskap, visade det sig när jag började läsa in mig på det.

Terra preta

Arkeologer har funnit stora områden med extremt bördig och mineralrik jord i Amazonas, där marken annars är väldigt näringsfattig. Forskarna tror att det bördiga, terra preta (svart jord på portugisiska) är ett arv från ursprungsbefolkningen som bearbetade och odlade enligt någon form av svedjebruk för över 1– 000 år sedan.

Wolfgang Brunner förklarar varför biokolet är så finurligt ur miljösynpunkt:

– När träd växer används luftens koldioxid som byggnadsmaterial. Om trädet sedan förmultnar eller eldas upp, släpps motsvarande mängd koldioxid tillbaka till atmosfären.

Men om man hettar upp trä under syrefria förhållanden blir biokolen (träkolen) som bildas mycket stabil, den förmultnar extremt långsamt, och blir kvar under marken i tusentals år.

– Det är det som är grejen, säger Wolfgang.

Trädgårdsavfall som ris, grenar och ved, läggs ofta på komposten. Under förmultningsprocessen frigörs koldioxid som sprider sig i atmosfären. Samma sak händer om vi eldar upp riset på vanligt sätt. Men genom att elda med rätt teknik stoppar man delvis den processen.

Biokol kan hjälpa hobbyodlaren med jordförbättring
Biokol kan hjälpa hobbyodlaren med jordförbättring. Foto: Kheartmanee Thongyot/Shutterstock.

Inget syre

Tricket är att elda så att delar av veden inte brinner upp utan i stället omvandlas till biokol. Detta kan man göra i en traditionell kolmila, eller som i Wolfgang Brunners fall, en enkel upp och nedvänd eldningskon.

Man fyller botten med finfördelat trä och när det börjar brinna lägger man på mer. I och med konformen ökar den brinnande ytan hela tiden.

– Då slukar lågorna i toppen av konen allt syre så att det blir syrebrist nertill i konen. Träet förkolnas i stället för att brinna och den speciella kolen bildas, säger Wolfgang.

Processen är enkel och det går i princip att använda vilket träslag som helst.

Ladda med näring

När träkolet har släckts med vatten och svalnat kan trädgårdsmästaren gnugga händerna. För nu kommer vi till andra delen i den miljömässiga tvåstegsraketen.

– När den har hettats upp syrefritt får kolet en porositet som går ända ned på mikronivå.

Genom att tillföra näring får det en massa fina egenskaper.

– Det binder vatten, näringsämnen och ”boostar” bakterier. Det blir som en biologisk film i håligheterna – man kan likna det vid att bygga en stad för bakterierna där de kommer att flytta in och stortrivas, säger Wolfgang.

En som vet hur man kan ladda kolet med näring är Håkan Wallander. Han är professor i markbiologi och miljövetenskap vid Lunds universitet. 

– Enklast är att kissa på det, säger han.

Så kallat guldvatten är ett effektivt gödningsmedel – och helt gratis. Men det går självklart lika bra med annan näring som nässelvatten, färskt gräsklipp eller vanlig kogödsel.

Restprodukter

Håkan Wallander vill också poängtera att själva framställningen av biokolet måste vara genomtänkt. Att man till exempel har tagit vara på energin vid processen.

– För att biokolet verkligen ska vara ett bra miljöalternativ bör det vara gjort av restprodukter.

Att förbränna hela träd endast i syfte att ta fram biokol är inte försvarbart ur resurssynpunkt.

– Men använder man restprodukter från jord- och skogsbruk är det bra. Som till exempel halm eller spillet – grenar, kvistar och toppar vid avverkning.

När man sedan blandar ned den näringsberikade kolen i sin jord får den bättre struktur.

– Sandiga jordar som har svårt att hålla fukt och näring tjänar på det. Men även kompakta lerjordar kan förbättras, säger Håkan Wallander.

Hobbyodlaren, som vill bli av med sly eller andra växtrester från tomten och har möjligheter att skapa en förenklad kolförbrännare, slår genast två flugor i en smäll. En annan härlig fördel är att sniglar verkar avsky biokol. Bara det en anledning att lägga på ett kol.