Energi · En syl i vädret

Ordet ras kom till som ett verktyg för rasismen

En chowchow vilar mellan uppvisningarna på en hundutställning.

Vad tänker du på när du hör ordet ras? En lavin? Eller bulldoggar, siameser och abessinier? Östbalter, semiter och dravidier? Rasism?

I 1913 års utgåva av Nordisk familjebok, som finns att läsa på runeberg.org, finns mycket att läsa om mänskliga raser. Linné, får vi veta, upptog endast fyra raser i sin förteckning, namngivna ”efter de fyra världsdelarna: americanus, europæus, asiaticus och afer (afriker), hvartill han lade en femte grupp: monstrosus, hvilken han lät omfatta en del mindre noggrant kända, mer eller mindre fantastiskt beskrifna former af människan”. Men den indelningen ansågs omodern 1913 och istället fanns ”många och växlande” indelningar.

Nordisk familjebok berättar att ett barn till en europé och en hindu (!) är av eurasisk ”ras” och ett barn till en svart människa och en ”mulatt” blir en – sambo. Ljus hy antogs vara det ursprungliga, man tänkte sig att ”denna blonda ras i forna tider haft en mycket större utbredning, än den nu företer”. Alltihop är förstås kvasivetenskap, och därmed skulle vi kunna slå ihop boken och lägga ordet ras bakom oss. Om det bara inte vore för all denna rasism.

Ordet ras har ingen lång eller svindlande historia. Den är kort och koncis: vi fick det via tyskan, franskan och engelskan från italienskan och innan dess från spanskan, berättar ordböckerna. Sedan går det inte att följa längre. Raza hette det på spanska, och det användes mestadels hånfullt, enligt Svenska Akademiens ordbok – ljushyade spanjorer snobbade runt med det för att trycka till morerna.

Under kommande århundraden blev ras nyckelordet i slaveri och kolonialism, och på 1800-talet började man rent av ”forska” i raser. Resultatet är ett mischmasch där manipulerade undersökningsresultat, språkvetenskapliga termer och religiösa och etniska begrepp rörs ihop till någon sorts låtsasvetenskap. Allt för att framställa vita nordvästeuropéer som en finare sorts människa, mer lämpad för makt och överhöghet, än andra. De spanjorer som ordet ras kom ifrån smällde inte alls lika högt, även om de räknades in i den vita ”rasen”.

När det gäller hundar, katter, kor och andra husdjur har ordet fått en mer exakt betydelse. En ras är en enhetligt och kontrollerat framodlad variant av en art. En abessinier är en abessinier med en godkänd stamtavla med idel abessinier och inget annat. Den skiljer sig på ett noga definierat sätt från till exempel en sphynx.

Något liknande finns förstås inte i naturen. Man talar om underarter, men de är ganska flytande. När det gäller människor finns det inte grund för en sådan indelning.

Tyvärr är rasismen inte alls beroende av att raser verkligen existerar. Om viljan finns kan man hitta på dem igen och igen, eller använda andra ord. Bara man får skilja ut och särbehandla folkgrupper som inte ska ha samma rättigheter som rasisternas egen grupp. Rasifiera människor.

Rasifiering är ett bra ord för att beskriva just det. Däremot är det mindre lyckat att använda det som en snitsigare synonym till exempelvis mörkhyad. Det är ju inte den mörka hyn som rasifierar personen utan rasismen.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV