Igelkottstaggsvamp är en ovanlig svamp som både smakar väldigt gott och är bra för hälsan. I naturen lever den på träd, men man kan också odla den inomhus. Jerker Jansson har en odling på gång och berättar hur han gör.
Det är inte det enklaste att odla svamp överhuvudtaget, men med lite enkla knep går det i alla fall att minska felkällorna. Mycel i naturen omges av en massa andra organismer och ett sätt att odla är att efterlikna förhållandena som de lever under. Men det är svårt inomhus. Lösningen är att försöka se till att inga bakterier eller mögel får tillgång till odlingssubstratet. Det gör man genom att sterilisera det i tryckkokare eller i ugnen och genom att använda en handsklåda.
Den här gången ska jag odla igelkottstaggsvamp. Det går att odla dem och andra trädsvampar utomhus på stockar och grenar, men det är en lite annorlunda procedur. Den metod jag använder inomhus fungerar bra också för andra arter som gillar trä – ostronskivling, lackticka och shiitake till exempel. För att odla ostronskivling går det också bra att byta ut träflisorna mot halm och använda samma metod.
Du behöver:
• Mycel – det finns flera företag i Sverige som säljer mycel via nätet.
• Träspån – jag använder alspån från zooaffärer.
• Vetekli – kli gör substratet mer näringsrikt.
• Svampodlingspåsar eller glasburkar med filter.
• Desinfektionsmedel – handsprit eller väteperoxid i femprocentig lösning fungerar bra.
• En liten sprayflaska med väteperoxid.
• En sked och en kniv eller sax, diska dem noga.
Handsklåda
Det går inte att vara för noga med hygienen när man odlar svamp. Luften omkring oss är full av saker som kan förstöra en svampodling. Det gäller att föra över mycelet som oftast växer på råg eller något annat sädesslag till substratet utan att få med mögelsporer eller bakterier.
Det går att odla till exempel ostronskivling utan några särskilda åthävor, men de flesta svampar är känsliga för angrepp. För hemmabruk är då en handsklåda det bästa redskapet.
Det är relativt enkelt att bygga en. Skaffa en stor plastlåda med tätslutande lock. Gör två runda hål lågt ner på ena långsidan, diametern ska vara densamma som för ett par korta rörstumpar. Bäst är att använda en borr avsedd för att göra hål för eluttag och liknande, men det går också att skära ut hålen med en vass kniv. Limma rörstumparna i hålen. Trä sen ett par skurhandskar på insidan. Limma fast handskarna, annars lossnar de garanterat medan du håller på i lådan.
Odlingsbehållare
Svampmycel behöver syre för att leva och de producerar koldioxid. Det innebär att det är nödvändigt med någon form av gasutbyte. Det finns olika lösningar, men det allra enklaste och bästa är att använda påsar avsedda för svampodling som säljs av samma butiker som säljer mycel. De är oftast gjorda av tjock plast som tål temperaturer upp till 120° och har filter som ser till att mycelet får syre utan att släppa in mögel och liknande. De kostar lite, men går att använda flera gånger om de rengörs ordentligt mellan gångerna.
För den här odlingen testar jag en ny produkt, små plastburkar med filter, men använder också glasburkar som jag har gjort några mindre hål i locket på med hjälp av en spik eller borr. Som filter använder jag antingen mikroportejp från apoteket eller polyesterfilt som jag köper på tygaffärer.
Substratet
Jag blandar ungefär en femtedel vetekli med träspån, mätt på vikt. Spånen ska komma från lövträd. Häll vatten över blandningen i en hink eller skål, täck över det hela och låt stå ett dygn eller mer. Sila bort överskottsvattnet innan du fyller substratet på odlingskärl. Idealet är att det inte rinner något vatten från substratet, men går att krama ut en eller annan droppe ur det.
Fyll inte kärlen för mycket, lämna plats för mycelet. Jag brukar sikta på att tillsätta mycel motsvarande ungefär en tiondel av substratet. Det behövs också lite utrymme för att kunna skaka om mycelet och substratet ordentligt.
Om du använder tryckkokare är det bra att täcka locket med aluminiumfolie för att inte vatten ska tränga in i burkarna. Häll i vatten så det täcker ungefär halva nurkarna. Och koka burkarna i minst en timme, gärna det dubbla. Eller låt dem stå i ugnen ett par timmar på 120°. Ju större mängd substrat desto längre tid behövs. I ugn är den bästa metoden att värma substratet i omgångar. Jag brukar börja med ett par timmar på 120°, vänta några dar och sen köra en andra omgång på 80°. Låt behållarna med substrat kallna ordentligt innan du tillsätter mycel.
Hygien
Det går inte att vara för hygienisk vid svampodling. När det är dags att blanda in mycel i substratet gäller det att tänka igenom varje steg. Tvätta handsklådans insida med handsprit, klorin eller väteperoxid. Väteperoxid som finns på apoteket och färghandlare är den mest miljövänliga produkten eftersom det bara är vatten med en extra syreatom, se bara till att den håller 5%.
Placera det du behöver i lådan efter att ha torkat av allt noga med handsprit. Glöm inte undersidor och lock på burkarna. Stoppa ner en liten sprejflaska med desinfektionsmedel och servetter i lådan. Sätt på locket på lådan, stick in händerna i skurhandskarna och torka av allt igen och spreja i luften. Om lådan är tät kommer luften i den att stå stilla vilket gör att partiklar faller till botten och inte rörs upp lika lätt så länge som du inte använder för häftiga rörelser. Vänta en stund innan du går vidare.
Blanda i mycelet
När allt du behöver finns i handsklådan och du har torkat av alla burkar och påsar igen med handsprit eller väteperoxid, sprejat luften och väntat en stund kan du börja blanda i mycelet i kärlen. Jag brukar använda en sked av metall som jag torkar noga mellan varven. Nu är det viktigt med lugna rörelser för att inte röra upp partiklar som följt med in i lådan. Öppna ett odlingskärl i taget och för över mycel. Sätt på locket eller förslut påsen så fort som möjligt. Blanda inte om nu, utan skaka burken eller påsarna först när du är klar med allt. Ju kortare tid som substratet utsätts för luften i lådan desto bättre.
Ställ kärlen mörkt och gärna en aning svalt. Det brukar ta några dagar innan mycelet kvicknar till och någon eller några veckor för att fylla hela kärlet. Håll koll på odlingen och släng burkar som möglar. Misströsta inte. Jag har visserligen blivit allt bättre på svampodling med tiden, men det blir ofta knas ändå. Till slut hittar du ditt sätt att lyckas.
När mycelet fyller ut hela utrymmet är det dags att stimulera det att bilda fruktkroppar. Olika svampar har olika behov, en del behöver ljus och friskluft, andra kyla eller till och med en rejäl smäll. Nästa vecka berättar jag hur det går till och om hur du kan fortplanta mycel hemma.
