I dag granskar FN:s människorättsråd Sverige för att se hur väl vi lever upp till mänskliga rättigheter. Hatbrott och etnisk profilering inom polisen är några av de områden där Sverige får bakläxa, menar John Stauffer, chefsjurist på Civil rights defenders (CRD). Den växande rasismen är grunden för många av de problem Sverige brottas med.
I Sverige växer rasismen. Samtidigt blir den både synligare och mer rumsren. När Sverige i dag granskas av FN:s människorättsråd är hatbrott, diskriminering och etnisk profilering några av de områden som Civil rights defenders ser som mest problematiska.
Statistiken talar också ett tydligt språk: enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) har det skett en stor ökning av framför allt hets mot folkgrupp. Totalt anmäldes 7 090 hatbrott till polisen 2018. Mellan 2016 och 2018 ökade anmälningarna om hets mot folkgrupp från 640 till drygt 1160 anmälningar år 2018. Anmälningar om antisemitiska hatbrott ökade under samma period med 53 procent. En anledning till den stora ökningen är att benägenheten att anmäla brott på internet blir allt större.
Tidigare granskningar av FN:s människorättsråd har visat att det finns mycket Sverige kan förbättra när det kommer till arbete för allas mänskliga rättigheter. År 2015 inkom omkring 200 rekommendationer på förbättringsåtgärder. Granskningen genomförs av delegationer från FN:s olika medlemsländer och alla FN-länder granskas på samma sätt i cykler om fyra till fem år. FN arbetar också för mänskliga rättigheter via olika expertkommittéer.
Många av de rekommendationer som kom in 2015 hade samma teman, säger John Stauffer, chefsjurist på Civil Rights Defenders (CRD).
– Hatbrott är ett av de områden som många länder trycker på att Sverige måste bli bättre och mer effektiva på att hantera. Diskriminering var något som många lyfte sist, samt samers rättigheter som urfolk. Många andra områden lyfts också men det är de här som vi på CRD framförallt arbetar med, säger John Stauffer till Syre.
Han påpekar att det också är mycket som inte har lyfts i fråga om Sverige: som rättigheter för personer som identifierar sig som hbtq+. Det kan bero på att det råder en uppfattning om att Sverige ligger långt fram i det arbetet.
– RFSL och RFSU anser däremot att det finns arbete kvar att göra i de frågorna. De har lobbat ganska hårt för att det ska komma in rekommendationer på området i den här granskningen, säger John Stauffer.
Fokus på vad som hänt
Strax före jul var det ett möte inför granskningen som CRD och en handfull andra svenska civilsamhällesorganisationer deltog i. Närvarade gjorde också representanter från olika länder som är intresserade av att vara med och granska hur väl Sverige står sig på området mänskliga rättigheter. Mötet ger civilsamhällesorganisationer från det land som ska granskas möjlighet att inför granskningen lyfta de frågor som de identifierat som problematiska.
– Det är ett tillfälle att försöka övertyga de olika delegationerna om att ta sig an och granska specifika frågor som rör mänskliga rättigheter i landet, säger John Stauffer.
Den svenska regeringen har följt upp den förra granskningen och vilka åtgärder som gjorts. Samtidigt har flera andra parallella rapporter skickats in till FN:s människorättskommitté. En av dem är en större och mer omfattande rapport som flera civilsamhällesorganisationer gjort tillsammans med svenska FN-bundet.
– Regeringens rapport fokuserar på vad man har gjort i förhållande till de rekommendationer man fick sist. Sedan har civilsamhället möjlighet att skicka in rapporter för att ge sin bild av människorättsläget. CRD skickade också in en egen rapport med våra fokusfrågor, som flera samiska och romska förbund ställt sig bakom, säger John Stauffer och fortsätter:
– Civilsamhällets rapporter är till skillnad från regeringens inte så fokuserade på vad regeringen har gjort, utan hur läget är idag och vilka utmaningar som finns kvar och vilka åtgärder som Sverige behöver vidta.
Etnisk profilering och diskriminering
Några av de stora problemområden som kvarstår och som CRD arbetar aktivt med är hatbrott, etnisk profilering inom polisen och diskriminering. De lyfter även den stora rättsosäkerheten kring att tillämpningen av medicinska åldersbedömningar fortsätter.
John Stauffer menar att Sverige har tagit till sig kritiken och rekommendationerna från den föregående granskningen. Gällande hatbrott har man gjort en rad åtgärder, även om fler behövs. Han pekar också på att polisen måste utbildas för att kunna arbeta effektivt mot hatbrott, och framför allt hets mot folkgrupp som är det brott som ökar mest. John Stauffer kopplar det till den framväxande, och den i offentligheten allt mer synliga, rasismen.
– Polisen har hatbrottsgrupper i de tre storstadsområdena nu, men andelen uppklarade brott är fortfarande extremt låg. De behöver helt enkelt mer resurser och de här hatbrottsgrupperna ska inte finnas bara i storstadsområden utan i hela landet, säger John Stauffer.
Under 2016 anmäldes 6 000 brott med hatbrottsmotiv. I juni 2019 hade tre procent av brotten klarats upp. Jämställdhetsminister Åsa Lindhagen, som idag frågas ut av FN:s människorättskommitté, har tidigare uttryckt att hon tycker att det finns ett behov av att prata mer om det rasistiska våldet.
– Vi ser att Säpo har varnat för att rasistiska idéströmningar ökar i Sverige, och vi ser att utsatta grupper vittnar om att de känner otrygghet, sa hon till TT i slutet på oktober i fjol.
Organisationsförbud utreds
Just nu pågår det en parlamentarisk utredning om organisationsförbud för nazistiska grupper. Det är inte helt okontroversiellt – eftersom yttrandefriheten är starkt skyddad i Sverige. Om någons rätt att uttrycka sig begränsas, vem står näst på tur?
Kommittén som arbetar med utredningen om organisationsförbud ska presentera sina förslag i februari 2021. Kommittén ska också avgöra om ett förbud är möjligt och nödvändigt. Om de landar i att det gör det måste förbudet också utformas så det ger faktist effekt i praktiken, och inte bara blir tomma ord.
– För alla rörelser är organisationen det kanske viktigaste verktyget man har för att sprida sin ideologi och rekrytera människor och tar vi ifrån dem det verktyget skadar vi den här typen av destruktiva ideologier. Det vi har utrymme för är att förbjuda olika typer av rasistiska organisationer, sa justitieminister Morgan Johansson (S) till TT i somras när utredningen startade.
För John Stauffer går gränsen för vad någon har rätt att säga när uttalandet inskränker på någon annans mänskliga rättigheter eller personliga säkerhet. Han tar Almedalen som exempel – där bland annat högerextrema och rasistiska Nordiska motståndrörelsen (NMR) närvarat i flera år i rad vilket har lett till att andra grupper inte längre vågar åka dit.
Det behövs ett arbete för att se till att minska utrymmet för den här typen av grupper i offentligheten, menar han.
– Det måste finnas en balans. Rasistiska grupper blir allt mer synliga i samhället och offentliga sammanhang. Yttrandefriheten är starkt skyddad och det är viktigt att den är det – men den har sina gränser. En sådan gräns är när det handlar om hets mot folkgrupp. En annan är olaga hot, säger John Stauffer.
Han tycker det är bra att det pågår en utredning om organisationsförbud men menar att att det är viktigt att säkerställa att den lagstiftning vi har används på ett effektivt sätt:
– Om man vet att risken är stor att en grupp som söker demonstrationstillstånd kommer begå hets mot folkgrupp – ja – då kanske de inte ska ha ett demonstrationstillstånd, säger John Stauffer.
