Antarktis shelfis kan liknas vid en fördämning som håller tillbaka inlandsisarna. Nya rön visar hur smältvatten underminerar shelfisen, vilket ökar oron för framtida havshöjning.
Enligt en studie publicerad i den vetenskapliga tidsskriften Nature är ungefär 60 procent av shelfisytan sårbar för en process som kallas vattenspräckning. Den innebär att smältvatten sipprar in i shelfisens sprickor, som kan vara hundratals meter djupa, med kollapsande is som följd.
– Det här smältvattnet är tyngre än isen och kan tränga genom hela islagret, precis som en kniv, säger klimatforskaren Ching-Yao Lai vid Colombia-universitetet.
Forskarna använde artificiell intelligens (AI) för att analysera satellitbilder och upptäckte på så sätt isspräckning på 50 shelfisar runt kontinenten. Det motsvarar omkring 75 procent av Antarktis kustlinje.
Upptäckten av den utbredda sårbarheten i shelfisen, som ”stöttar upp” glaciärerna, överraskade forskarna.
– Tidigare trodde vi att det skulle finnas platser sårbara för vattenspräckning, men att de inte skulle spela någon roll för istäcket, säger Ching-Yao Lai.
Nu är farhågan att förlorad shelfis kommer att ge Antarktis väldiga isar – till ytan lika stora som USA och Mexiko ihop – en mer direkt väg ut i havet. Det kan skynda på isförlusterna och därmed bidra till att höja havsnivån.
Fast det är oklart hur lång tid en sådan process tar. Vädret i Antarktis är högst varierande och vetenskapen har svårt att fastslå hur stor roll klimatförändringarna orsakade av människan spelar i det här sammanhanget.
TT
Fakta: Den istäckta kontinenten
• Antarktis består av både havs- och landområden. Landytan, som är cirka 14,2 miljoner kvadratkilometer, täcks till 98 procent av tjock is.
• De väldiga inlandsisarna rör sig mot havet med en hastighet på upp till 300 meter per år. När isen skjuter ut över havet och lägger sig i vattnet bildas så kallad shelfis.
• Under den kallaste, mörka perioden kan medeltemperaturen vara 70 grader minus. Den varmaste månaden stiger temperaturen till i genomsnitt cirka 30 minusgrader.
Källa: Nationalencyklopedin
