Två Natoländer spänner musklerna med krigsfartyg på EU:s tröskel. Nu växer oron över att Turkiets och Greklands energidispyt i Medelhavet ska spilla över i regionen. ”Det räcker med ett misstag för att situationen ska eskalera”, säger utrikesminister Ann Linde.
I östra Medelhavet pågår en kapplöpning om att få tillgång till nyligen upptäckta gasfält. Rivaliserande territoriala anspråk har vävts samman med gamla och nya konflikter och fram träder en ny geopolitisk frontlinje, som riskerar att skapa ännu mer regional huvudvärk.
Jakten på energiresurser i omstridda områden i de östra delarna av Medelhavet har länge varit en källa till osämja mellan Grekland, Turkiet och den delade ön Cypern.
Men de senaste veckorna har spänningarna mellan Aten och Ankara, som gör anspråk på överlappande områden i havet, ökat till den grad att Tysklands utrikesminister Heiko Maas har varnat för att ”varje liten gnista kan leda till katastrof”.
– Det som en gång var begränsat till territoriella suveränitetstvister mellan Grekland, Cypern och Turkiet har under de senaste fem åren förändrats på grund av regionens naturgasresurser, säger professor Michaël Tanchum, vid forskningsinstitutet Aies (Austria Institut für Europa- und Sicherheitspolitik), till TT.
– Nu har östra Medelhavet förvandlats till ett nyckelslagfält där större geopolitiska skiljeliner som involverar EU och Mena-regionen sammanfaller.
Militär närvaro
Den här gången eskalerade spänningarna i mitten av augusti när Turkiet skickade prospekteringsfartyget Oruc Reis, uppbackat av krigsfartyg, till omtvistade vatten.
Grekland svarade genom att skicka ut egna örlogsfartyg. Och inte blev grannsämjan bättre av att länderna ordnat rivaliserande militärövningar.
Frankrike har slutit upp på grekernas sida och skickat såväl stridsflyg som örlogsfartyg till området. Förutom fransmännen deltar också Italien och Cypern i Greklands tre dagar långa militärövning, som inleddes i onsdags.
Turkiet har å sin sida övat med ett italienskt fartyg, men också tillsammans med USA – men den amerikanska jagaren ska också ha iscensatt luft- och havsmanövrar med grekerna söder om Kreta tidigare i veckan.
"Lättantändligt"
EU, som tidigare har straffat Turkiet med sanktioner på grund av borrningarna utanför Cypern, uttrycker solidaritet med regeringarna i Aten och Nicosia och ordförandelandet Tyskland har erbjudit sig att medla.
– Det har redan skett en kollison mellan ett grekiskt och ett turkiskt stridsfartyg. Risken för felberäkningar och ytterligare olyckor som leder till öppen konflikt, som ingen vill ha, är nu farligt hög, säger Tanchum.
– Det är den mest lättantändliga marina kraftmätningen som regionen har stått inför på 20 år.
Utrikesminister Ann Linde (S) håller med.
– Från EU:s sida är vi väldigt oroliga eftersom spänningarna har fått en militär dimension och det räcker med ett misstag för att situationen ska eskalera, säger hon.
– Det finns risk för ökade regionala spänningar när man har så pass olika syn på vad som händer och har militära fartyg på plats. Vi vill inte ha en militär konfrontation i Medelhavet.
På ytan handlar bråket om energiresurser – men konflikten har fler dimensioner än så. Ovanpå den uppblossade dispyten finns en regional rivalitet som ställer Turkiet mot flera andra aktörer. Och det slagfältet sträcker sig från Libyen genom östra Medelhavet och bortom Syrien.
"Upprepade upptrappningar"
Turkiets agerande har – tvärtemot vad Ankara önskade – drivit andra spelare i östra Medelhavet närmare varandra, enligt Michaël Tanchum.
– Både Frankrike och dess partner Förenade arabemiraten tävlar med Turkiet om inflytande i Mellanöstern och Afrika. Östra Medelhavet är den plats där de kan pressa Turkiet, i en region som Turkiet ser som livsviktig för sina nationella intressen, säger han.
Ett oroat Turkiet har svarat med upprepade upptrappningar. När det inte lyckades valde Ankara att skapa en allians med GNA-regeringen i Libyen, vilket visade sig framgångsrikt.
Turkiets utökade militära närvaro där har tippat den geopolitiska spelplanen mer till Ankaras fördel, gentemot både Frankrike, Egypten och Förenade arabemiraten.
Fakta: Långvarig dispyt
Turkiet och Grekland har bråkat om gränsdragningen i Medelhavet i årtionden. Mycket av spänningarna kan spåras tillbaka till deras tvist om Cypern.
Efter en grekiskstödd militärkupp på ön 1974 invaderade Turkiet den norra delen. Sedan dess har Cypern varit kluven i en grekcypriotisk sydlig del och en turkcypriotisk del i norr. Den turkcypriotiska delen är endast erkänd av Turkiet, så regeringen i söder representerar formellt hela landet.
De senaste åren har stora gasreserver upptäckts i havet utanför Cypern. Det har fått Cyperns regering, Grekland, Israel och Egypten att samarbeta för att få ut så mycket som möjligt av resurserna. Som en del av den överenskommelsen finns en plan på en 200 mil lång ledning som ska kunna transportera gas från östra Medelhavet till Europa – och som Turkiet har lämnats utanför.
Förra året ökade Turkiet sina borrningar i havet väster om Cypern. Turkiet har alltid argumenterat för att den delade öns resurser ska delas och säger sig skydda sina egna och turkcypriotiska intressen i gasfyndigheterna.
Spänningarna ökade ytterligare i november förra året när Turkiet och Libyens internationellt erkända regering skrev under ett avtal om en havsgräns, som innebär att Ankara får rätt att leta och borra efter olja och gas i ett stort område i Medelhavet. Men gränsen, som går nära den grekiska ön Kreta, skär genom ett område som såväl Grekland som Cypern gör anspråk på. Turkiet hävdar att avtalet är helt i linje med internationell rätt, vilket har tillbakavisats av experter.
Källa: BBC, Landguiden/UI
