DEBATT I en replik på mitt tidigare inlägg vill lågprisbolaget Norwegian få sin verksamhet att framstå som rent välgörande för staten Sverige, för miljön och klimatet samt för mänskligheten. Kommunikationschef Charlotte Holmbergh Jacobsson bedyrar att sociala avgifter betalats för de anställda och att utsläppen minskat de senaste elva åren. Visionen är att alla ska ha råd att flyga och upptäcka världen, förklarar hon.  Det låter flott, men det finns ett pris att betala för en dylik utsvävning och för miljö och klimat är det inte ett lågpris.

Det är givetvis bra om flyget blir mera energieffektivt och minskar sina utsläpp av växthusgaser, men när samtidigt antalet flygresor markant ökar äts den positiva effekten upp.

Trots viljan att låta flygpositiv sipprar bitterheten igenom hos Charlotte Holmbergh Jacobsson – samma bitterhet som koncernchef Jacob Schram gav prov på vid sin presskonferens efter konkursbeskedet. Norwegian jämför det statliga stöd de fått av Sverige med det som gått till ”konkurrenter”.

Vilka dessa är uppges inte i repliken, men Schram nämnde SAS och det är sannolikt även det bolaget som kommunikationschefen åsyftar. SAS har svenska staten som betydande aktieägare. Frågan är om Norwegian är berett att acceptera statlig inblandning i sitt företag för att komma åt större statliga bidrag? I normalläge brukar privata företag inte uppskatta statlig inblandning men i krisläge förväntas staten ställa upp med ekonomiskt stöd och vara räddaren i nöden.

Att Norwegian och andra bolag kan locka med resor till löjligt låga priser beror på att de slipper betala skatt på bränsle och koldioxidutsläpp. Dessutom slipper utrikesflyget betala moms och inrikesflyget kommer undan med låg moms. Så långt innan coronaviruset slog till och extra subventioner sattes in för att rädda flygbolagen subventionerades dessa rejält. Det finns säkert andra branscher som skulle skatta sig lyckliga om de fick förmåner på liknande nivå. Klaga inte, Norwegian!