Redan som nyvald president efter valsegern 2016 signalerade Donald Trump att han skulle försöka lösa den sedan länge laddade konflikten mellan Israel och Palestina. Hans svärson och två advokater fick därför i uppgift att skissa fram nya gränser för de båda länderna.

I början av det här året presenterade de resultatet som är döpt till Vision for peace. I korthet innebär den här planen att Israel får en tredjedel av Västbanken, inklusive Jordandalen och kontroll över Jerusalem.

Och enligt den ska den palestinska staten omfatta runt två tredjedelar av Västbanken, med Gazaremsan och bitar av Negevöknen. Men det här förslaget har inte vunnit gehör hos palestinierna och det finns många israeler som visar sitt missnöje genom till exempel demonstrationer. Syre skrev för några veckor sedan om stora protester i Tel Aviv.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu vill däremot annektera de områden på Västbanken som planen föreslår. Och enligt tänkt tidtabell, den 1 juli 2020 – det vill säga på onsdag i nästa vecka.

Öppet brev

För två dagar sedan, den 23 juni, publicerade 1 080 parlamentariker från 25 olika länder i Europa ett öppet brev till europeiska regeringar och ledare.

Brevet är en protest mot Israels planerade annektering, besittning, av Västbanken. Bland dem som har skrivit på, kommer 51 parlamentariker från olika politiska läger i Sverige.

Där står bland annat: ”Europa måste ta ledningen när det gäller att föra samman internationella aktörer för att förhindra annekteringen och skydda utsikterna för tvåstatslösningen och en rättvis lösning på konflikten.”

Men utrikespolitiska talespersoner från Kristdemokraterna, Moderaterna  och Sverigedemokraterna saknas bland undertecknarna. Varför det? En förklaring kan vara att de månar om banden med Israel och ser landet som en viktig handels- och samarbetspartner.

Utrikesminister Ann Linde beskriver annekteringsplanerna som ”djupt beklagliga eftersom det skulle utgöra ett brott mot folkrätten och kraftigt försvåra utsikterna att realisera en lösning med två stater som lever sida vid sida i fred och säkerhet med Jerusalem som huvudstad för båda.”

Upphovsmannen till brevet, Avraham Burg, är en tidigare politiker i det israeliska arbetarpartiet och som numera titulerar sig fredsaktivist. Han säger i en intervju med Sveriges Radio, apropå den 53 år långa konflikten mellan Israel och Palestina:

– Det är en global fråga och Europa har ett ansvar för de postkoloniala gränser och attityder som fått fritt spelrum i Israel medan EU tittat åt ett annat håll.

Motstånd

17 juni i år svarar utrikesminister Ann Linde på en fråga från Vänsterpartiets riksdagsledamot Yasmine Posio, om vad hon tänker göra åt annekteringsplanerna:

”EU, liksom Sverige, arbetar aktivt för att motverka en annektering. EU har konstaterat att inga förändringar av 1967 års gränser, andra än de parterna kommer överens om, kommer att erkännas. EU:s höge representant för utrikes-och säkerhetspolitik, Josep Borell, har varit glasklar i sitt budskap om att annektering strider mot folkrätten, riskerar att få konsekvenser för regional säkerhet och stabilitet samt understrukit att EU kommer att följa utvecklingen noga, och agera därefter” skriver Ann Linde.

Samtidigt är EU-fonder med och finansierar israelisk forskning och den europeiska investeringsfonden ger stöd åt israelisk industri.

Anhängare till Netanyahu kan tolka planerna som beslutsamhet och handlingskraft från premiärministern. Det finns också ekonomiska värden i form av exempelvis jordbruksmark att få ta del av på Västbanken.

De närmaste dagarna kommer att visa hur det hela utvecklar sig.