Sedan den första januari är FN:s barnkonvention lag. Men för Migrationsverket kommer barnets bästa inte alltid i första hand – det måste vägas mot andra lagar och den reglerade invandringen, enligt Carl Bexelius, Migrationsverkets vice rättschef.
Migrationsverkets vice rättschef Carl Bexelius menar att de har en lång erfarenhet av att jobba med barnkonventionen, som antogs i Sverige 1990. I utlänningslagen finns en portalparagraf där principen om barnets bästa förts över till att beaktas i de beslut som Migrationsverket fattar. Barnets bästa är bland annat att växa upp med båda sina föräldrar.
– Vi har en vana vid att arbeta med de frågorna, säger Carl Bexelius.
Om Migrationsverket har för vana att jobba enligt barnkonventionen, varför separerar ni då fortfarande välfungerande familjer?
– Det är en komplicerad fråga. Man kan tänka sig att eftersom barnkonventionen säger att barnets bästa ska beaktas så ska det alltid få vara det avgörande i alla beslut som görs. Men så är det inte.
– Man måste väga barnets bästa mot andra avvägningar och samhällshänsyn. Rent konkret innebär det att splittringen av en familj ska vägas mot att man ska upprätthålla den reglerade invandringen.
Så den reglerade invandringen är i vissa fall viktigare än barnets bästa?
– Den går före ibland ja, vid den avvägningen.
Rätten till familjeliv regleras i artikel 8 i Europakonventionen. Det finns utifrån befintlig praxis från Europadomstolen möjlighet att göra inskränkningar som inte bryter mot Europakonventionens regler om rätten till familjeliv, menar Carl Bexelius.
– Det kan vara godtagbart att vidta åtgärder som innebär en familjesplittring, säger han.
Om någon inte får uppehållstillstånd som asylsökande kan personen beviljas tillstånd på grund av anknytning. Enligt utlänningslagen är regeln att ansökan ska lämnas in i utlandet. Nära band eller starka beroendeförhållanden till någon i Sverige kan utgöra en möjlighet att ansöka härifrån.
– Vi kan konstatera att vi är inne i bestämmelser där det handlar om bedömningar. Det är viktigt att komma ihåg det att det finns ingen absolut rätt för ett barn att ha både mamman och pappan här under prövningen av ett anknytningsärende, säger Carl Bexelius.
– Det finns även logistiska saker man tittar på här – kan man resa till sitt hemland och sen söka utifrån? Finns det någon ambassad och så vidare, säger Carl Bexelius.
Så om det finns en ambassad i personens hemland som kan hantera anknytningsärenden – då är det större risk att man får lämna Sverige?
– Ibland kan man tvingas återvända till sitt hemland och sedan ta sig till grannlandet för att ansöka om anknytning. Så ser det ut, säger Carl Bexelius.
Omständigheterna vid familjebildningen är en annan faktor som spelar in vid beslut om att splittra familjen, enligt den praxis som Carl Bexelius hänvisar till.
– Det är inte så att Europadomstolen eller Migrationsverket tittar på varför man skaffar barn. Där är vi neutrala. Vi konstaterar att det finns ett barn. Men omständigheten att man ingår ett förhållande och skaffar barn när man inte har sin status reglerad – ja – då tar man en risk.
Men det finns fortfarande ett barn?
– Det är föräldrarna som ansvarar för sitt barn. Däremot försöker vi utifrån den lagstiftning som finns att beakta barnets bästa. Men det ska också vägas mot till exempel den reglerade invandringen.
