En gång i tiden var GP en liberal tidning, inte bara som etikett utan på riktigt. En tidning som ägnade sig åt seriös journalistik. Men på 10-talet fick GP och ägarbolaget Stampen stora ekonomiska problem som så småningom ledde till en konkurs.

I samband med den krisen och Sveriges 180-gradiga vändning i migrationspolitik såg tidningen sin chans att dra nytta av den allt brunare opinionen och anställa den flyktingfientliga debattören Alice Teodorescu som chef för ledar- och debattsidan. Anställningen ledde inte bara till att medarbetarna på ledarsidan flydde utan även en stor del av tidningens seriösa journalister. Tidningen fick därmed inte bara en brun-blå ledarsida utan blev en allt mer populistisk klickjagande tidning. 

Som sådan gillar tidningen varken djurrätt eller veganism och har under de senaste åren ägnat sig åt en osaklig häxjakt på djurrättsrörelsen. En häxjakt som bland annat med namn pekade ut en ostraffad 20-åring. En kampanj som lett till att den ideellt drivna Vegomässan fick lägga ner, det spelade ingen som helst roll att Djurrättsalliansen som står bakom den tydligt tar avstånd från våld och att inga av de drivande där varit med om det GP tog upp. Det passade nämligen inte in i GP:s drev.

Men det stannar inte där, när osakligheten och de grova felaktigheterna i GP:s artiklar påpekas så svarar tidningens chefredaktör Christofer Ahlqvist i en krönika häromdagen inte med att ta diskussion i sak och om kritiken, utan istället avfärdar han den genom att jämföra kritikerna med Trump.
I samma artikel väljer Ahlqvist också att kritisera att vi på Syre låtit deras kritiker komma till tals. Dels i en nyhetsartikel om Brås rapport om våldsbejakande djurrättsaktivism där vi berättar att LRF, efter att det visade sig att de feltolkat rapporten, ändrade på sin hemsida. Medan GP, som då redan hade skrivit om det, inte ändrade felaktigheterna. Som service till läsarna och för att de själva ska kunna bedöma artikeln informerar vi också om att den artikeln ligger kvar och länkar till den. Vanlig enkel öppenhet och läsarservice. Det framställer Ahlqvist som att vi ”gör en sak av att GP har låtit sin artikeln ligga kvar” och sedan skriver han att den är korrekt utan att överhuvudtaget bemöta kritiken mot den. Sa någon Trump?

Vidare lyfter han att vi tagit in en debattartikel från den organisation som GP gått hårdast åt. I Ahlqvist värld är det uppenbart upprörande att de anklagade själva, utan GP:s propagandajournalisters filter, får komma till tals. Det var det där med Trump.

För Syre, som är en frihetlig nyhetstidning, är det självklart att låta många sidor komma till tals. Vi har till exempel, utöver en öppen debattsida, fasta krönikörer som är från såväl Moderaterna och Liberalerna som från vänstern. Och förstås gröna. Det är en öppenhet som en tidning som fortfarande kallar sig liberal inte borde ha några problem med. Men det har Ahlqvist. I stället för att ta diskussionen med dem som kritiserar deras propagandajournalistik så slår han sig, på ett närmast Trumpliknande sätt, för bröstet eftersom de ”flera gånger skrivit artiklar om dålig djurhållning” och har gett ”utrymme till personer som argumenterar för att djuruppfödning är fel”. Ja, det är enligt honom ”inte heller omöjligt” att det händer igen.

Vi lever i en tid då public service är hotat, liberala ledarsidor blir bruna och en moderat kanslichef på Mediestödsnämnden ägnar sig åt att stoppa presstöd till gröna och röda tidningar. Detta redan innan vi har fått en brunblå regering. Det är ingen tvekan om att det fria ordet och den seriösa journalistiken är tillbakapressade. I den kontexten är GP:s försök att tysta kritiker och utnyttja sin ställning till att hänga ut både enskilda och hela rörelser inte bara ett problem för djurrättsrörelsen utan för alla oss som tror på det öppna samhället, en fristående press, en seriös journalistik och en levande demokrati.