Fascism har ingen plats i ett offentligt samtal

Redan som tonåring på sjuttiotalet drogs jag in i antifascistiska aktioner av människor i proggenerationen. Födda på fyrtio- och femtiotalet hade de en närhet till andra världskriget som gjorde att de var högst medvetna om konsekvenserna av fascism.

Det går alltid åt helvete.

Det är svårt att hitta samhällsvetenskapliga lagar, men den tror jag stämmer. Fascism leder med nödvändighet till elände. Till galopperande inflation, arbetslöshet, uppiskade motsättningar mellan befolkningsgrupper och krig. Den fascistiska staten för krig mot minoriteter, inbördeskrig bryter ut och i värsta fall bryter väpnade konflikter ut mellan stater.

Framför allt den som tillhör någon grupp som på något sätt kan betraktas som en minoritet ska dra öronen åt sig. Det spelar ingen roll om du valt din identitet eller om du fötts med den. Fascismen ställer upp regler för vem som hör till som inte har med verkligheten att göra. Den går uteslutande på känsla och utdefinierar allt som inte ingår i den känslan. Den vädjar till människors rädsla för det okända, oavsett vad det är.

Det leder till att ingen egentligen går säker. När som helst kan den förljugna berättelsen om världen göra dig till måltavla. De kollektiva vanföreställningar som fascismen bygger på syftar till att skapa rädsla hos befolkningen. Det finns många kriterier för vad som egentligen är fascism, men den uppiskade skräcken finns alltid där.

Det vi ser hända i USA nu är att landets president lyckats piska upp en skräckstämning hos en så pass stor del av befolkningen att han mycket väl kan bli omvald, trots att han under snart fyra år bara försämrat allt för alla. Människor står vid kanten till ett stup och hurrar för den som är på väg att putta ner dem.

Det finns ingen intellektuellt hederlig väg till fascism. Den är en kultur av lögner. Den bryr sig inte det minsta om sina anhängare. De är kanonmat. En väv av självvald dumhet och rena galenskaper som är till för att manipulera människor att tro att den som i själva verket förstör all grund för ett gott samhälle är den enda som kan rädda dem från ondskan.

När samhället börjar rasa på grund av den auktoritära ledarens inkompetens förstärks kampen mot den egna befolkningen. Idén om att det är galenskap att försöka göra mer av samma sak när man misslyckades första försöket omhuldas inte av fascister. Det är snarare dess underliggande princip.

Det finns alltså ingen som helst anledning att tolerera fascism. Den är som en farsot. Ju snabbare den kan utrotas desto bättre. Det finns en massa idéströmningar som jag tycker har fel. Konservatismen är ett skämt. Nyliberaler har fel. Men jag diskuterar gärna med kloka människor som råkar ha andra åsikter. Det berikar och utvecklar mitt tänkande och jag är ju medveten om att de ofta tycker att min frihetliga marxism är rena gojan. Så fungerar ett öppet, fritt samhälle.

Men fascismen har ingen plats i ett demokratiskt samtal. Vad för nytta har jag av att diskutera med någon som tycker att jag borde sitta i fängelse, som tycker att jag borde skjutas? Samtalet upphör där.Många av de människor jag träffat på som antifascist har haft ungefär samma analys och den borde kanske utmynna i förbud mot fascistiska organisationer. Men det är ingen självklar slutsats.

Som frihetlig tycker jag inte att staten ska lägga sig i vad som finns i våra skallar. Mina tankar är mina och jag har rätt att tycka vilka galenskaper som helst. Om vi som ser oss som demokrater börjar utmäta straff för tankebrott är vi inte längre demokrater. Som vänster vill jag ju utvidga demokratin, inte inskränka den. Att förbjuda tankar är att legitimera det vi vill bekämpa. Om en grupp människor sluter sig samman i en organisation och handgripligen planerar eller genomför terrorbrott ska individerna som är inblandade ställas till svars. I det system vi lever i just nu betyder det att personen tas av polisen och ställs inför rätta. Det kan jag leva med.

Men att förbjuda organisationer? Det är lockande. Mycket lockande. Ärligt talat vill jag inte nazister det minsta gott. Min gräns för förståelse går någonstans då du ger dig ut på gator och torg och hotar mina vänner. Det är fullständigt galet att se ett dussin nazzar klädda i uniform skyddas mot tiotusentals motdemonstranter av hundratals poliser.

Gör tankeexperimentet att ett par dussin medlemmar i någon slags pedofilförening skulle skyddas av kravallpolis. Det som finns i huvudet på var och en av demonstranterna är vämjeligt, men så länge som en person inte utsätter någon annan för övergrepp får vi leva med att en del människor har onda tankar.

Vi lever i en tid då människor knyter kontakter och organiserar sig på helt andra vägar än i det gamla organisationssverige. Människor med vidriga idéer blir varken mer eller mindre farliga om de bildar en förening. De blir farliga när de ger sig på andra människor, om de tillåts hota och skrämma oss andra. Och det är exakt vad demonstrerande fascister gör. De hotar mig, mina vänner och säkert dig.

För mig är samhället till för exakt det, att skydda min rätt att vara den jag är så länge som jag inte inskränker någon annan människas frihet. Det är en extremt besvärlig balansgång, men en som vi måste försöka klara. Det finns lägen där organisationer är så pass farliga att de måste hindras från att verka, men naturligtvis kommer inte verksamheten att upphöra i och med ett förbud. Gruppen kommer att skapa nya organisationer, gå under jord eller verka i andra former. Det hela blir till en rätt tom markering.

Att stå för frihetliga åsikter är inte att vara slapp och oengagerad. Det är att leva med ett ständigt gräl i medvetandet. Få ämnen skapar så mycket motsättningar i min skalle som den här frågan, men jag är å andra sidan inte det minsta osäker på var min lojalitet ligger.

Jag skulle kanske inte bli upprörd om just NMR förbjöds att verka. De är onekligen att betrakta som en terrororganisation. Om det bara handlade om att de är fascister skulle jag skrika högt. I det långa loppet skulle det nog göra varken från eller till, men det är rent galet att de får demonstrera med skydd av polis. Det är livsfarligt att försöka reglera vad människor tänker, men det är ännu farligare att låta människor med omänskliga idéer och impulser hota och hetsa mot oss andra med statens skydd.

Börja där.