Energi · I blickfånget

Kan en deckare få igång debatten om djurförsök?

Louise Cederlöf och Lise-Lott Alsenius har en bakgrund inom djurrättsrörelsen.

En känd forskare kidnappas och tvingas utstå några av sina egna plågsamma djurförsök. Men vem är kidnapparen som döljer sig bakom råttmasken? Med den gåtan vill Louise Cederlöf och Lise-Lott Alsenius få allmänheten att börja bry sig om försöksdjuren. En grupp som hamnat i skymundan i djurskyddsdebatten.

– Försöksdjuren har glömts bort. På 1980-talet hade vi en helt annan debatt men nu är det som att alla har accepterat att det är så här vi måste göra. Men måste vi verkligen det? säger Lise-Lott Alsenius.

Det var hon som fick idén till det som skulle bli Djurhus A när hon satt med i en djurförsöksetisk nämnd. I sju år läste hon forskares ansökningar om experiment på djur, de flesta godkändes utan omsvep. 99 procent av alla ansökningar godkänns rakt av eller efter vissa små förändringar.
– Jag funderade över varför det var så tyst om djurförsöken och ville skriva om det. Först tänkte jag att det skulle bli en reportagebok, men så funderade jag lite och kom på att en spänningsroman nog skulle få fler att vilja läsa.

Jobbade ihop på Djurens rätt

Men hon ville inte skriva ensam. Lite trevande presenterade hon idén för Louise Cederlöf, en före detta kollega på Djurens rätt. Hon tände direkt. Nu, sju år senare, är boken äntligen klar. Louise och hon har skrivit ungefär hälften av kapitlen var, skickat dem mellan sig, skrivit om, strukit, skrivit om, och strukit.
– Vi har nog skrivit om hela texten 15, 20 gånger och skurit bort kanske 50 procent, säger Louise Cederlöf.

Det är på hennes innergård i Stockholm vi träffas, utomhus och med avstånd för att vara coronasäkra. Termometern visar fyra plusgrader men vi håller värmen med hett kaffe och te som Louise bjuder på, och mumsar chokladbollar. Veganska.

Djurhus A handlar alltså om en forskare, Carl Adam Bastin, som kidnappas och utsätts för plågsamma experiment. Centrala i handlingen är också försöksdjursteknikern Linda Ödén som arbetar med Bastin, journalisten Rebecca Russo som skriver en artikelserie om djurförsök åt den stora nyhetstidningen – och blir viktig i polisens utredning. Och så kidnapparen: en typ som kallar sig Råttan och är svår att få grepp om. I utkanten rör sig också flera bikaraktärer, till exempel djurrättsaktivisten Hampus som paradoxalt nog är tillsammans med Linda.

Spännande och obehagligt

Vem är förövaren? Och vad driver denne? Det är spännande och riktigt obehagligt emellanåt. Bastin utsätts för svält och kyla, hörselskadande buller, och får trots sitt hjärtfel springa snabbt på löpband. Ändå är det relativt skonsamt i jämförelse med andra experiment som nämns: Kattungar får ögonen igensydda och delar av hjärnan utsugen. Möss får ta emot giftinjektioner i hjärnan för att kanske utveckla Parkinson. Eller simma tills de nästan drunknar, för att man ska kunna studera stress.

"Med vilken rätt gör vi detta? Det finns knappt någon debatt om djurförsök, det mesta handlar om djuren i livsmedelsindustrin."

Alla är försök som utförts i Sverige, varav det senaste är högaktuellt och i skrivande stund föremål för en protestlista från Djurrättsalliansen.
– På slutet tog vi in en lektör till hjälp, och han sa till sist att nu orkade han inte med fler djurförsök. Vi tog bort en del och strök väldigt mycket information. Det är ju meningen att man ska vilja läsa, säger Louise.

Louise Cederlöf och Lise-Lott Alsenius jobbade med sin roman i sju år
Louise Cederlöf och Lise-Lott Alsenius jobbade med sin roman i sju år. "All respekt till deckarförfattare, det är verkligen inte bara att snyta ur sig en roman, det är ett jättejobb", säger Louise. Nu vill hon skriva en roman som inte handlar om djurrätt och Lise-Lott är lite mer inne på en reportagebok. Foto: Elin Dunås

Med romanen vill författarna nå ut till en bred allmänhet. Få människor att reflektera.

– Med vilken rätt gör vi detta? Det finns knappt någon debatt om djurförsök, det mesta handlar om djuren i livsmedelsindustrin. Och det är på sätt och vis viktigare för att det är så väldigt många fler liv, men vi tror att frågorna hänger ihop: Så länge det är tillåtet att slå ihjäl djur för att äta upp dem – kommer man då inte tycka att djurförsök och annat utnyttjande av djur är acceptabelt? Det skulle kunna vara så, säger Louise.
Dessutom är försöksdjur undantagna från Djurskyddslagen, vilket i sig är anmärkningsvärt. Djur i försök plågas lagligt.

Är ni emot alla djurförsök?
– Vi önskar att de inte skulle behövas, men kan se att de behövs nu. Ofta saknas alternativ och forskarna är tvingade av lagen. Men tänk om det satsades resurser på djurfria metoder. De kanske skulle vara betydligt mer träffsäkra och ekonomiska än när vi går omvägen via djur, säger Louise, som är medicinjournalist.
Det forskas en del om djurfria metoder och i vissa fall har alternativ utvecklats, men det borde satsas mycket mer, tycker de.

Fiktion hämtad ur verkligheten

– Det känns så fruktansvärt omodernt att vi fortfarande håller på med djurförsök i vår moderna hi-techtid, att vi inte har kommit längre, säger Louise och skakar på huvudet.

Även om romanen inte riktar sig till djurrättare lär många av dem läsa med extra stort intresse. Nog är organisationen Rätt åt djuren väldigt lik verklighetens Djurens rätt, och nog är Djurunionen, som demonstrerar mot experimenten på apor, inspirerad av Djurrättsalliansen. Även verkliga personer går att känna igen. Hur mycket är hämtat ut verkligheten?
– Det är fiktion, säger båda i kör.

"Vi vill inte att någon ska börja hata försöksledare eller andra som arbetar med djurförsök. De är fast i ett system ..."

Lise-Lott tillägger:
– Det är klart att vi har inspirerats av massor med saker vi upplevt och människor vi träffat, men ingen person är tagen med karbonpapper ur verkligheten. 
– Sen är det ju så att man måste skruva saker ett par snäpp extra för att det ska bli bra litteratur, säger Louise.

I början av historien är det svårt att känna med forskaren som utsätts för sina egna försök. Men efter hand veknar åtminstone jag och vill bara att han ska släppas. Vad vill ni att läsaren ska känna för honom?

– Vi har försökt göra honom komplex, till en levande människa. Vi vill inte att någon ska börja hata försöksledare eller andra som arbetar med djurförsök. De är fast i ett system som ofta kräver djurförsök, det är inte deras fel. Vi känner också forskare och har förståelse för dem, att de tycker att det de gör är viktigt. Vilket det ju ofta också är, säger Lise-Lott.

Har ni träffat forskare som lider av att behöva plåga djuren?

Lise-Lott ser ut att tänka efter.
– Jag känner en forskare som en gång sa: “Jag kommer att få brinna i helvetet för det jag har gjort mot alla möss.” Det tycker jag säger en hel del.

Huvudpersonen i Djurhus A går omkring med en stor gummimask och kallar sig för "Råttan"
Huvudpersonen i Djurhus A går omkring med en stor gummimask och kallar sig för "Råttan". I slutet av romanen får vi veta vem det är. Foto: Stellar förlag

Skriva gestaltande en utmaning

Romanen innehåller massor med information om djurförsök och forskning. Det var den enkla biten. Det svåra var att skriva mer gestaltande.
– Att komma bort från jurist- och medicinjournalistspråket har varit svårast. Vi är vana vid att allt ska vara sant och korrekt, men nu gällde det att gestalta. Men det var också roligt att få utveckla språket, säger Louise.

Vad har varit allra roligast?
– Att skriva ihop, säger Lise-Lott, och Louise nickar: Hon skulle precis säga samma sak.

Kommer ni att skriva fler böcker?
– Ja, ja, ja! Det finns massor med idéer, säger Lise-Lott, och Louise nickar i medhåll.

– Men nu har vi sagt att vi tar paus från varandra i en bok, innan vi skriver något nytt ihop, säger Louise.

Lise-Lott Alsenius och Louise Cederlöf

Bor: Stockholm båda två
Gör: Louise är frilansjournalist och redaktör för tidningen Djurens värld som Svenska Djurskyddsföreningen ger ut. Lise-Lott är kommunikationschef på den internationella organisationen World animal protection.
Aktuella: Har debuterat med romanen Djurhus A, på Stellar förlag.