Vi behöver ett datum när livet blir normalt igen, säger Kerstin Hessius, vd för Tredje AP-fonden. Annars kommer världsekonomin att krascha och människors liv att ödeläggas. Utan tvivel kan det bli så. Företag kan gå i konkurs, ekonomin kan rasa samman.
Svenska myndigheter har, mer än i många andra länder, tagit hänsyn till ekonomin. Kommit med nya rekommendationer och restriktioner i relativt långsam takt, trots att många har ropat efter mer. Vi lever inte i husarrest, men vi jobbar hemma om vi kan, pluggar hemma, ställer in fester och kurser. Och visst får det konsekvenser. Men vad skulle vi annars göra?
Vi förstår nog allihop att det hela världen just nu gör, på olika sätt, inte skulle göras om inte alternativen akut skulle vara värre. Säg att Stefan Löfven håller ett nytt tal till nationen och säger att om ett år, den 23 mars 2021, då får det vara nog. Då måste vi börja trängas i flygplan och på restauranger igen, pandemi eller ej, för ekonomins skull. Skulle vi göra det? Jag tvivlar.
Klimatkrisen räcker tydligen inte för att vi med sans och förnuft ska ändra våra liv. Nästa generation är för långt borta även om den står framför oss med ett plakat. Men coronapandemin räcker. Det är sådant som kallas force majeur i affärsavtal.
Då är det patetiskt och absurt att tala om ett datum när allt måste bli som vanligt igen. Om man inte är ett litet barn som tror att de vuxna vet allt och kan ordna allt. Men det finns ingen vuxen som vet när vi kommer att hitta ut ur den här skogen. Vi vet inte när livet blir normalt igen och framför allt vet vi inte vad som blir det nya normala. Vi får bara försöka forma det till något bättre.
