När barnen inte blir vuxna

– För en del är klivet ut i vuxenlivet skrämmande. De kan behöva stöd för att komma vidare, säger psykoterapeuten Monika Ek.

Knappt har studentsången klingat ut förrän oron kryper sig på. Efter tolv år med en inrutad vardag fylld av skola, fritidsaktiviteter och familjeliv får man äntligen bestämma över sin tid och sitt liv helt själv. En del gör snabbt upp en plan, andra testar sig fram och byter riktning flera gånger, medan vissa blir totalt handlingsförlamade. De pluggar inte, söker inga jobb och blir alltmer håglösa och tillbakadragna.

– Det är inte så ovanligt. Det händer både flickor och pojkar, säger Monika Ek.

Hon är legitimerad psykoterapeut och familjerådgivare och har gedigen erfarenhet av ungdomar med psykiska svårigheter. Bland annat har hon drivit en skola för unga med speciella behov. Men sedan fyra år tillbaka arbetar hon på Acord Familjerådgivning i Stockholm och med sin egen praktik.

Tuff tid

Monika Ek förklarar att tonåren är en komplicerad period. På kort tid förändras kroppen mycket och det är inte alltid knoppen hänger med.

– Det är en svår process där nästan alla råkar ut för något slags sammanbrott eller kris. Det kan se väldigt olika ut beroende på hur man är som person, hur känslig man är och hur man hanterar utmaningar i familjen, säger hon.

Många föräldrar är oförstående. Ofta har dottern eller sonen fungerat bra i skolan och skött umgänge och fritidsaktiviteter utan problem. Förvandlingen till en person som stänger in sig för att kolla tv-serier eller spela i timmar känns obegriplig – och provocerande. Trots att de försöker hjälpa till händer ingenting.

– ”Klipp dig och skaffa ett jobb” är en attityd som kan ligga under ytan utan att man säger det rakt ut. Det känner den vilsna ungdomen av och vanmakten växer.

Självförtroendet är i botten, man kanske inte själv förstår varifrån oron kommer och kraven på prestation blir övermäktiga. Rädslan för att misslyckas kan vara stark och den onda spiralen är ett faktum.

– De tänker att ”alla tycker att jag är oduglig”. Det är därför det är så viktigt att hela familjen pratar tillsammans.

Lägg inte locket på

Det är Monika Eks bästa råd, att se till att alla outtalade förväntningar kommer upp på bordet.

– Tänk på att det är en komplicerad känslomässig värld vi lever i – i synnerhet nu med coronakrisen. För att bättre samspela med en komplicerad yttre värld behöver man stanna upp och möta det som är svårt och skrämmande. Och för det krävs mod.

För att våga behöver man ha någon som går vid ens sida. Det är inte säkert att det ska vara mamma eller pappa. Bara det är någon som man kan prata med om sin oro.

– När man blir kvar hemma slutar man att reflektera. Man äter, sover och rör sig inom hemmets fyra väggar och allt är satt på paus. Man fryser livet.

Anders, 53 år, har en son som tog studenten förra våren. Till en början såg allt lovande ut. Betygen var fina och han hade ett sommarjobb som han skötte utan problem. Men när hösten kom och vardagen tog vid gick luften ur honom. Han visste inte vad han ville plugga eller arbeta med.

– Först tänkte jag att det var okej att han tog det lugnt ett par veckor efter den intensiva sommaren. Men när veckorna blev månader utan att det hände något växte frustrationen, säger Anders.

Förlorade sitt fokus

Sonen vände på dygnet, stängde in sig på sitt rum och spelade tv-spel. Till en början sökte han jobb, men när han inte ens fick svar på sina ansökningar tappade han sugen.

– I dagens arbetsliv bygger mycket på att man ska kunna snacka för sig. Blyga och försiktiga personer har det tufft, upplever jag. Som förälder gör det ont att se sitt barn bli alltmer nedbruten och uppgiven.

Anders försök att hjälpa sin son slutade ofta med konflikter. Sonen ville inte ha de välmenande tipsen, som han tyckte var värdelösa.

– Han kände sig bara pressad av mina råd och drog sig undan ännu mer.

Stöd utifrån kan hjälpa

Blir situationen för svår ska man söka hjälp, menar Monika Ek. Många kommuner erbjuder familjerådgivning kostnadsfritt eller till reducerat pris, det kan vara en väg att gå. En tröst, både för oroliga föräldrar och unga vuxna som har fastnat hemma, är att bitarna brukar falla på plats så småningom.

– Alla råkar ut för livskriser. Att genomgå en sådan i unga år gör dig bättre rustad för framtiden, säger Monika Ek.

Anders valde till slut att söka hjälp för sin son. Sedan ett par månader tillbaka går sonen hos en psykolog med KBT-inriktning.

– Det känns jättebra. Han får verktyg att komma ur sin situation. Jag känner mig hoppfull om att det ska ordna sig, säger Anders.